Nu har Nicke Borg stått blickstilla på scenen i typ fem minuter. Kanske dags att få börja repa snart?

Ja, där börjar det.

Nu funkar äntligen studsmattan för dans-Linda, men istället flyger en av pyro-riggarna upp i luften och ner på marken efter första fyrverkeriet.

Pyroteknikern springer fram mitt framför scenen och får upp den på sin plats igen. Och mindre en 20 sekunder senare bränner han av ännu ett fyrverkeri.

– Den hade hamnat lite snett, vi kommer ställa den längre in, får jag förklarat för mig efter repet.

På parkett sitter Jenny ”Velvet” Pettersson och kollar in Linda Bengtzings repetition.

Linda sjunger för fullt även tredje gången, men studsmattorna ställer till fortsatt problem. Linda Hansson lyckas inte få ordning på det hela och missar inhoppet helt.
Linda Bengtzing är rejält arg efteråt:

– Förbannade bajs! skriker hon ut från scenen.

Bengtzing verkar ha problem med kamerorna. Hon frågar gång på gång vilken kamera som ska vara när för att få ordning på det. Det här är ju ett nummer som bygger en hel del på rätt kamerablick vid rätt tillfälle.

Under andra genomsjungningen fortsätter studsmattehoppat att ställa till med problem för dansarna. Husdansaren Linda Hansson flyger upp, men kan inte landa ordentligt utan sätter sig platt på scengolvet. Där blir hon sittande.

Inte förrän flera textrader för sent lyckas hon komma upp och ansluta till de andra dansarna. Efte genomsjungningen brister alla på scenen ut i ett stort skratt.

Mellan genomsjungningarna övar dansarna på studsmattehoppet som ställer till med visst bekymmer.

Under tiden pratar Linda igenom kamerorna.

Nu kör Masen fläkt redan i första refrängen.

Evelina Olsén drabbades av lunginflammation och hamnade på sjukhus i Malmö, men nu är hon frisk och tilblaka på scenen igen. Här pratar hon med Hence von Zweigbergk.

Linda Bengtzings väskor har blivit uppdaterade med nån form av lampa som lyser. Ska bli intressant att se om det har nån effekt på numret…