Jag kommer som vanligt in i arenan precis när förbandets Hanna Hedlund köra sin Anropar försvunnen.

Sen fortsätter hon och Karl Dyall, Jocke Bergström och Rennie Mirro med ett rejält schlagermedley.

På väg ut ur arenan ser jag Melody Club på läktaren. De har spanat in Love Generations rep. ”Här sitter vi och hittar på jävelskap” skämtar de och lägger till om Love Generation: ”Stilrent, nästan lika snyggt som vårt”.

Nu har Love Generation kört igenom sin sista repetition. Det är så snyggt så jag inte kan skriva mer. Bara fråga lite stilla varför plattformen de står på fortfarnde lutar snett åt höger. Ska den verkligen göra det?

Ikväll väntar publikt genrep. Då får vi se efteråt om publiken tycker likadant som jag. Klockan 20 börjar det och jag bloggar så klart under hela repet.

Det är svårt att blogga om Love Generation. De sätter varenda genomsjungning. Är nästan så där amerikanskt perfekta. På gott och ont får man säga, men absolut mest på gott.

Mellan repen dricker de vatten och går igenom numret med koreografen Sacha Jean-Baptiste.

Det är nästan läskigt att en nästan helt ny och nästan helt okänd tjejgrupp som satts ihop genom auditions kan vara så här perfekta. Snacka om att vara målinriktade. De har drillats rejält.

Mikaela.

Charly.

Cornelia.

Melanie.

Kläderna är ännu mer vit-svarta idag, med tajta catsuits. Det här är galet snyggt när den vita mattan och ljuset överexponeras.

Och sången sitter där den ska. Däremot känns ljudbilden lite annorlunda, aningen plattare i dag. Varför vet jag inte.

– They are even giving the stage an erection, utbrister en av de brittiska schlagerbögarna när Love Generation kliver in på scenen och plattformen hissas upp.

Det här är numret som får igång många den här veckan.

Fina Åsa tipsar om att Anders Fernette är lika som bär med en ung ed Harris. Visst stämmer det?

I sista genomsjungningen testar man att bara köra gitarrspelet på ledskärmarna i bakgrunden.

Jag gissar att det tyvärr är det här vi kommer få se i morgon kväll. Hade varit så coolt med hologram, men funkar det inte så funkar det inte.

I andra genomsjungningen funkar hologrammen bättre i Nicke Borgs nummer. Sången sitter där den ska, men han missar en hel del kameror.

Kanske är det här det numemr som faktiskt växer minst från genomlyssningen i onsdags. Då var jag säker på att den skulle gå rakt till final. Kapitulerade för höjningen bland annat.

Men under repetitionerna har flera andra låtar växt till sig. Nicke är fortfarande stabil, men han kommer få ösa rejält, och lita på rockpubliken. Det blir ingen promenadseger.

Så här ser det ut i arenan, men på tv-skärmarna syns det bättre även om det inte är perfekt ännu.