Nu visas Nickes scenkläder upp för kamerorna.

Kostymbyxor, väst. Vi får se om han sliter av sig jackan i de kläderna också.

Vi får små brickor utdelade som vi ska bryta så att de lyser. Funderar på om effekten är tillräckligt stark för att det ska synas. Ljusstavar är nog bättre.

Anna Bergendahl lär väl ha ett gäng kvar som Nicke kan låna?

I väntan på att få sjunga igen plockar Nicke fram mobilen på scenen och plåtar oss på parkett.

Här kollar han in resultatet.

Nicke Borg sjunger sin midtemporockballad stabilt och tryggt. Och visst åker jackan av även i den andra genomsjungningen.

Men skärmarna där han själv ska ses lira gitarrsolo syns inte riktigt. Jag funderar på om det är ljussättningen eller projiceringen på skärmarna är för svag.

Under repet kränger Nicke Borg av sig jackan efter halva låten och visar sina tatuerade armar. Gör han det på lördag blir det första rockaren som gör en Linda Bengtzing.

Samtidigt som jackan åker av släpas två stora skärmar in på scenen också. Där ses Nicke Borg själv leverera gitarrsolot.

Backyard Babies-rockaren Nicke Borg visar tydligt att han gått vidare från sitt hårda liv.

Fotograf är som vanligt vår fantastiska Lina Boström Einarsson. Alla bilder som är skarpa från i dag är garanterat Linas verk.

Linda får köra igenom sitt nummer fyra gånger i dag. På torsdagarna har man tre till fyra gånger på sig beroende på hur det går.

I sista genomsjungningen bränner man av pyrotekniken. Inte lika stort som jag föreställt mig under uppspelningen av låten, men den kommer precis i höjningen.

Och Linda kan inte låta bli att jubla till efteråt. Sista gången satt det betydligt tajtare än under de första repen.

Dansarna i Lindas nummer bokstavligen flyger in på scenen med hjälp av studsmattor. Det är husdansarna, Linda Hansson, Jennie Larsson, Adam Svensson och Thomas Benstem som flyger in på scenen.

Tajmingen är svår att få till. Mellan varje genomsjungning går de igenom sina steg tillsammans med koreografen Emilio och Rennie Mirro.

Linda står fokuserad mitt på scenen.

Linda ska ha en illgul klänning. Dansarna får guld och svart.

– Men det där är ju inte min klänning, försöker Bengtzing skämta på scenen.

– Det är ju Lena Ph:s.

Ja, inte Charlotte alltså, men Emilio Perrelli koreograferar Linda Bengtings nummer.

– Får mig osäkt att tänka på Emilio Ingrosso, säger jag.

– En kusin, svarar Emilio som sitter på parkett och kollar in repet. (I keps här, fokuserad på Lindas repetition.)