– Nu välkomnar vi flygvärdinnorna in på scenen, skämtar Henric von Zweigbergk med huskörens Anna Nilsson och Anna Andersson när de kommer in i sina scenkläder för Playtones nummer.

Efter att Nöjesbladet i dag avslöjat att The Playtones tänkte marknadsföra sin senaste platta i skylten på scenen har man nu satt för en stor svart tejpbit för albumtiteln.

Lumholdt ska ta av sig jackan efter halva numret, men den ställer till problem för henne vid varje genomsjungning. Hon får inte av den ordentligt. Här står hon med den kvar i handen vid helt fel tillfälle för att hon inte får den av sig.

Le Kid-Anton med det onödigt långa efternamnet kan inte hålla sig borta från scenen trots att det är Sara Lumholdt som ska sjugna hans låt den här veckan.

Mellan genomsjungningarna är han uppe på scenen och går igenom numret med henne.

Andra genomsjungningen låter det bättre. Nu hörs äntligen Sara i verserna. Hon gör ett coolt dansnummer till sin effektiva refräng. Jag gillar det här, men i morgon måste hon sätta sången perfekt för att det ska funka.

I dag har man tagit in Carola-fläkten också för att lätta upp det annars ganska hårda numret.

Lumholdt glider inte tillräckligt bra på pingisbordet så nu tas skyddsplasten bort.

Man hör inte Sara Lumholdt alls i verserna och refrängen sitter så där i första genomsjungningningen. Men så överraskar hon med de jobbiga långa tonerna i slutet som sitter precis där de ska. Känns nästan lite märkligt att hon inte sätter de enklare partierna men när hon tar i finns tonerna där.

Mellan genomsjungningarna får Sara instruktioner av koreografen Thomas Benstem och skivbolagets Anders Johansson är också framme vid scenkanten.

– Vi vill ha en tydligare effekt där, hör jag honom säga.

Färgerna i Sara Lumholdts nummer är otroligt snygga.

Hon börjar i den röda jackan, men tar av den under numrets gång.

Nu har man släpat fram Sara Lumholdts genomskinliga pingisbord. Thomas Benstem som koreograferar numret går igenom dansen med dansare och kör medan Sara kollar olika positioner på scenen.

Det är nog många som skulle vilja sjunga som Simon Forsberg gör när han tar det lite lugnt. Visst vilar han på de högsta och längsta tonerna, men han utklassar ändå ganska många sångare i den här tävlingen.

Simons Tid att andas växer för varje gång jag hör den. Kan det här vara den vackraste balladen i tävlingen sedan Sonja Aldéns För att du finns? Eller är jag bara schlagerhjärntvättad så här den tredje veckan?