Eric gör ett snyggt dansnummer, tänk Danny i första deltävlingen, men ännu mer spektakulärt redan i första genomsjungningen.

Det kommer vara glassplitter när Eric Saade stängs in i en stor glasbur på scenen, men det får vi inte se just nu.

Nu kom ännu en låt som går igen i Erics nummer in i mitt huvud. Det är syskonen Glenmark från tidigt 80-tal.

Eric Saade gjorde precis high five på scenen med sina dansare inför första genomsjungningen.

Scenen är fylld av glasskärmar:

– Men vi krossar inget glas i första repet, det tar vi senare och då förvaranar jag, säger Henric von Zweigbergk, studiomannen.

Saades koreograf, Benke från Bounce om jag inte minns fel, hoppade precis upp på scenen igen för att gå igenom lite extra med Eric inför inledningen.

Nu är vi på plats i arenan och Eric Saade repar först i dag.

– Det har inget att göra med att numret är för komplicerat, men det var praktiskt så här eftersom Linda (Sundblad) inte kunde repa nu på morgonen, säger Henric von Zweigbergk från scenen.

En svårtippad omgång tycks oddsmakarna tycka. Bara Eric Saade är självklar. Sen ligger Sebastian, The Playtones och Shirleys Angels hyfsat bra till, men inga riktigt låga odds. Så här tycker Svenska Spels oddssättare:

VINNARE 1:a omröstningen

L Sundblad 8,70
S Forsberg 56,00
S Lumholdt 17,00
The Playtones 6,10
Shirleys A 8,10
Sebastian 4,80
Sara Varga 12,00
Eric Saade 1,50

TOPP 2
L Sundblad 4,50
S Forsberg 22,00
S Lumholdt 7,90
The Playtones 3,35
Shirleys A 4,20
Sebastian 2,70
Sara Varga 5,90
Eric Saade 1,15

SIST

L Sundblad (sist) 6,10
S Forsberg (sist) 2,23
S Lumholdt (sist) 3,75
The Playtones (sist) 8,90
Shirleys A (sist) 6,60
Sebastian (sist) 12,25
Sara Varga (sist) 4,75
Eric Saade (sist) 390,00

Markus och jag är som vanligt oense om veckans bidrag.

Linda Sundblad låter som ett Aqua plus elgitarrer och minus allt det plastiga i den danska gruppen. Det är gladpop i en lätt refräng. Bäst är wohoo-andet efter hjärtslagen och sticket. Hade gärna haft fler wohoo, faktiskt.

Simon Forsbergs typ av ballad har inte gått hem de senaste åren. Förra året gjorde Erik Linder ett försök, men framför allt Shirley Clamps bidrag 2009 gick ju inte hem. Det är en snäv balansgång mellan allvar och disneyballad, men jag tycker att refrängen sätter sig tydligare och sticket är ett klassiskt stomp-stick som leder fram till en rejäl schlagerhöjning med en aaaahhhhhande schlagerkör så ni som älskar Israels ballader i Eurovision kommer gilla det här. Jag kommer nog få rysningar i morgon.

Sara Lumholdts Enemy sitter allra bäst på mig även i andra genomlyssningen. Det är en kaxig låt och Sara kommer få tuffa till sig på scenen. Frågan är om det kommer gå hem? Tjejer som är hårda och tuffa på scenen i Melodifestivalen lyckas inte alltid. Och det ska bli spännande att höra henne sjunga live i morgon på repet.

Playtones låter lite grand som Aristocats. Kommer ni ihåg Scat Cat? Så låter The King och det svänger ju så klart. Mer andra gången än första. Inte min typ av musik, men jag kommer sitta och sjunga med under repen. Och det finns ett obligatoriskt handklapp-moment i sticket som kommer få igång publiken också.

Shirleys Angels är modern midtempo med suggestiv inledning som inte så lite känns som öppningen i Barbara Streisands No more tears. Refrängen signerad Alexander Bard, Bobby Ljunggren, Henrik Wikström och Robin Abrahamsson är snygg. Effektiv. Precis som jag fått höra innan kan det här bli en definitiv schlagerbög-favorit.

Bästa i Sebastians låt är en flöjt-, eller visselslinga som öppnar och sen återkommer i refrängen. Anonyma verser vägs upp av effektivare refränger, men Sebastian kommer få anstränga sig till max för att lyckas upprepa succén från förra gången han var med. Det här är en tuff tävlingsvecka.

Sara Vargas spröda röst och den här bossa-visan påminner mig om en tidig Monica Törnell (minns ni Törnells fantastiska Förut?). Det är mycket känslor, på ett helt annat sätt än en klassisk schlagerballad. Någon som misshandlat en partner både psykiskt och fysiskt i en text som får mig att vilja hinka rödvin och reflektera över världens alla väsentligheter. Den här vill jag lyssna på och gråta av när jag mår dåligt.

Kontrasten till Eric Saade efter Sara Varga är väldigt tydlig. Saades moderna produktion bjuder in en mängd häftiga ljus- och specialeffektslösningar på scenen. Det här numret kan bli riktigt häftigt och refrängen är effektiv om ändå inte som Manboy. Den är mycket tuffare, hårdare i produktionen med ett coolt trumparti.
Men den känns väldigt 80-tal i flera partier. Ni kommer känna igen Lili & Susies Oh Mama i refrängen och några delar av Boney M:s Rasputin också.

Jag skriver om alla låtar en gång till i ett inlägg som kommer när vi lyssnat igenom allt.

Eric Saades Popular är upptempo, hårdare än Manboy och inte alls lika direkt som den barnsligt enkla trallvänliga hiten han sjöng i duschen förra året.

Jag gissar att pressen den här veckan konstant kommer reta sig på hans engelska uttal som har en del att önska.

Men ordet popular upprepas ungefär lika många gånger som manboy och den kommer ju sätta sig snabbt. Den här låten låter som något jag hört förut, men jag kan inte sätta fingret på vad exakt. Det finns ganska mycket 80-talsreferenser i melodin.

I Sara Vargas Spring för livet sjunger hon om ett misshandelsförhållande.

Sara har en spröd, nästan barnslig röst med ett darrande vibrato som kommer fram tydligt på flera ställen i den här singer/songwriter-visan i bossanova-takt. Den är cool, sticker ut i startfältet, men inte alls vad jag väntat mig från Sara.