Anniela har en gigantisk grön krage och dansarna har antagligen Sveriges största flugor på sig.

Det verkar som att Anniela låter kören i kuliss ta det mesta av refrängen på första genomsjungningen. Och ganska mycket av sticket också.

När ni ser sändningen i morgon kommer ni också se att sluttonen tas av någon annan än Anniela, precis som för Eric Saade förra året, eftersom hon lämnar ifrån sig micken precis i det ögonblicket för att greppa tag i scenografin och se ut som att hon elektrifieras.

Här ser ni hela Daniels outfit.

Och på skärmarna i bakgrunden syns i början och slutet den här styetten på bilden nedanför. Ser ni vem den föreställer?

Visst är det Christer Björkman. Tack till Schlagerprofilerna för bra spanande.

Nu heter inte The Monikers trumset Soundtrack of our lives längre.

Det kom ett sms:

”Jo då, klart vi ska ha tungrök!”

Så nu känner jag mig lugn vad gäller Bettans nummer. Däremot kanske det inte bli nån blingad mick för att den gav lite fel associationer. Vi får se på genrepet ikväll…

Nu vet jag inte vad som hände, men plötsligt slutade Daniel sjunga på repet och stod bara och stirrade rakt ut. Det såg ut som att han fullständigt tappade bort sig i texten. Men så hittade han in i ”Oh my god!” igen och gjorde färdigt refrängen.

Sånt får inte hända på lördag.

Daniel bär en gul tunika med knappar och två scarfer, en röd och en i samma tyg som tunikan. Till det väldigt korta vita långbyxor och svarta skor. Husadansarna Jennie och Linda har gröna 60-talsklänningar och bandet har svarta kostymer och mörkröda scarfar. Tillsammans med bakgrunden på led-skärmarna blir det väldigt psykedeliskt.

Mellan genomsjungningarna går Daniel Karlsson igenom med koreografen Mari Ryberger när han ska hoppa på löpbandet som står längst fram på scenen.

Mari pekar också ut en del kameror som han missade.

Daniel ”The Moniker” Karlsson tappar texten det första han gör på dagens rep. Han känns nästan lika ofokuserad i dag som i går och har svårt att hitta kamerorna. Men han ser inte orolig eller osäker ut på scenen, mer som att han inte riktigt bryr sig och skrattar och ler ändå.

Sanna har rejäla problem med ena ögat verkar det som. Hon sjunger med ett leende, ibland hugger hon av tonerna, men det jkänns mest som för att spara rösten. Men när hon sjungit tredje gången och ska gå av scenen, står hon kvar ett tag med ryggen mot publiken och torkar sig i ögat.

Till slut kommer en av dansarna, eller om det var hennes koreograf, fram och frågar henne något. sen lägger han armen om henne och de går långsamt av scenen tillsammans.