Nu har Svenska Spels oddsmakare räknat och grejat och donat och snackat med experter och lyssnat på tyckare efter att ha varit med på uppspelningen av låtarna. Här kommer deras odds:

VINNARE 1:a omröstningen
Brolle 2,50
Loreen 27,00
Babsan 100,00
E Andreassen 3,95
S Nielsen 2,65
The Moniker 75,00
Anniela 27,00
C Walz 3,20

TOPP 2
Brolle 1,48
Loreen 7,10
Babsan 12,50
E Andreassen 2,03
S Nielsen 1,53
The Moniker 11,25
Anniela 7,10
C Walz 1,77

SIST

Brolle (sist) 75,00
Loreen (sist) 3,90
Babsan (sist) 2,27
E Andreassen (sist) 26,00
S Nielsen (sist) 66,00
The Moniker (sist) 2,50
Anniela (sist) 3,90
C Walz (sist) 40,00

Den enda låt som snurrar i mitt huvud just nu är Babsans marschrefräng, men oddsmakarna tror att den kommer sist. Brolle har en liten ledning före Sanna Nielsen.

Brolle öppnar med en låt hans fans förväntar sig och hoppas på. Det är rockabilly-light och trubadurigt och mycket av hans egen Playing with fire men lite högre tempo. Och Brolle vet hur man levererar på scenen och i tv.

Loreen gör något som låter som en redan färdigremixad danceversion av en ballad. Jag gillart. Jag brukar ju vara på dansgolvet och röja till schlagerballadernas clubremixer. Men hur det går på lördag beror fullständigt på vad hon kan erbjuda på scenen. Risken finns att hon får en stor hit med den här, men inte hittar sin publik i direktsändning på lördag, Lex fantastiska The arrival med Attic feat Therese.

Babsans Ge mig en spanjor lär bli barnens favorit den här veckan. Lättsjungen och fullständigt barnsligt enkel refräng, men vid de här två lyssningarna är det långt från La Dolce Vitas hitpotential. Lars-Åke Wilhelmsson vet hur man bjuder på show på scenen så det lär bli nåt utöver det vanliga, men frågan är om han på egen hand lyfter den här marschmusiken med hjälp av sina arriba? Och han rimmar på kväll och ”Janne eller Kjell”. Jag är övertygad om att min vän Markus Larsson kommer kräkas över detta.

Elisabeth Andreassens Vaken i en dröm bryter av näst intill perfekt efter Babsan-hysterin. Det kan gör att den här jätteballaden på svenska får extra mycket röster. Här är det ingen Empty room-refräng som kommer gripa tag i lyssnaren, men en visa som växer för varje vers tillsammans med Elisabeths röst. Precis som hennes norska ballader som hon tävlat med i Eurovision.

I Sanna Nielsens I’m in love, som börjar lugnt, men snart går över i en popdiscoschlagerrefräng har låtskrivarna lånat en hel del av sig själva, både Bobby Ljunggren och Thomas G:son var med och skrev Carolas vinnare 2006, men det här blir en enklare variant. Jag skulle vilja höra mer av Sannas fantastiska röst som berörde alla när hon gjorde Empty room.

Daniel Karlsson, The Moniker, har tagit fasta på Alexander bards snack om att en schlager ska vara som en fanfar. För det är precis vad hans låt Oh my god! är. En fanfar av 60-talsgladtoner som coverbandet Liverpool försökte sig på 2003 i tävlingen. Här andas det mer Andreas Johnson och Sebatian Karlsson som tur är.

Var ska då Anniela ta vägen med sin Elektrisk? Den här Linda Bengtzing-electron (Kan man verkligen kombinera de två? Ja, det försöker man sig på här i alla fall) är lättsjungen, men det kräver nog en Bengtzing-attityd på scenen för att Anniela ska kunna slå sig fram i det här svårtippade startfältet.

Christan Walz höjer credden på startfältet i Göteborg, men cred är inte alltid det som funkar bäst i Melodifestivalen. Falsettsång i refrängen och deppen i Darins låt förra året uppblandat med Salems sköna gung. Det här kommer hänga på framförandet. Hur bra går Walz igenom rutan?

Jag kommer snart med ett andra intryck.

Christian Walz sjunger Like suicide, men den är inte alls lika deppig som titeln antyder. Det blir en blandning av Darins You’re out of my life och Salem Al Fakirs Keep on walking förra året, uppblandat med falsettsång. Och Tony Nilsson skerv ju också Darins låt.

Annielas låt Elektrisk är 2010-talets Drömhus. Danceelectro på svenska, med en Linda Bengtzing-trallvänlig refräng. Elektrisk, en elektrisk, så elektrisk, går refrängen med en Hur svårt kan det va?-uppräkning sticket som gör att man undrar varför låtskrivarna lånat så mycket av sig själva (tre av fyra skrev Bengtzings senaste tävlingsbidrag).

Idol-Daniel Karsson sjunge runder artistnamnet The Moniker och gör en glad tralalafanfar. Med inslag av 60-tal, men kanske aningen mer Cliff Richards än Beatles i den här låten där det känns som att tempot och tonarten konstant höjs vart eftersom.

Oh my god, oh la la, I’m in love går refrängen och den får mig på bra humör.

Sanna Nielsens I’m in love är långt från Empty room, det är istället tillbaka till popschlagern för Sanna. Låter väldigt likt Carolas Evighet på engelsk, Invincible hette den visst då, och Sanna provsjöng ju även den låten. Det är verser i midtempo och en dansant refräng med lätt refräng. Men om Jenny Silver inte tog sig vidare med en sån här låt förra veckan är frågan vad Sanna kan göra av den här schlagern.

Men den innehåller allt det som Sannas fans är vana att få från henne, lättsjungen refräng, ett tydligt break före tonartshöjningen, och Sannas röst så klart.

Visst ligger det en mer ”modern” produktion, men det är inte långt från ”Vågar du så vågar jag”.

Elisabeth Andreassen gör comeback i Melodifestivalen. Hade ni väntat er en ny schalgerdänga i stil med Kicki, Bettan och Lotta kommer ni bli besvikna. Vaken i en dröm är mycket mer en stor norsk ballad i stil med I evighet och  de andra låtar hon haft stor framgång med i Eurovision för Norge.

Det är formnordiska tongångar i en enkel stilren produktion signerad ”Dille” Diedricson, Calle Kindbom och Kristian Wejshag, där Bettan får visa upp sin sångröst utan glätt och glam.

Babsan lyckas få in arriba arriba arriba med rim på Kjell och kväll i sin Ge mig en spanjor.

Det blir rim på herre och dessvärre och refrängen går Ja må jag leva, ge mig en spanjor. Hooken finns tydligt i den här marschvisan som kryddats med kastanjetter.

Och självklart finns en obligatorisk tonartshöjning. Frågan är om titarna kommer tycka att den är lika hit-aktig som La Dolce vita. Jag skrattar när jag hör den och kan sjunga med efter en halv refräng. Men räcker det?

Loreen berättade för mig att hon skulle sjunga med mycket känsla. Hoin har varit med och skrivit My heart is refusing me som andas en hel del Toni Braxtons Unbreak my heart. Den läter nästan som en dansremix av en ballad, Loreens lugna, men känslofyllda sång om olycklig kärlek ger en stor kontrast till dancebeatet.

Här hänger mycket på scenframträdandet. Dilba pallade inte att matcha sin låt med sin show. Vi får se vad Loreen gör av det på scen. Clublåtar brukar ju itne gå jättebra i Melodifestivalen, minns bara The Attics och Thereses The arrival. Påminner en del om det här.