Huskörens Anna Nilsson dansar så intensivt att en trumpinne flyger iväg och Anna kan inte hålla sig för skratt när den nästan träffar Christoffer Hiding på benet.

Hon grimaserar lite men fortsätter hela numret som att ingenting har hänt. Snabbt fångar hon upp pinnen igen också och ser till att ingen snubblar på den på scengolvet.

Våra fantastiska fotografer Jerker Ivarsson och Lina Boström Einarsson hjälper mig med bilder i dag så ni slipper se bara skräpbilder från min mobil i bloggen.

Men den här bilden till vänster är det så klart jag som har tagit.

Swingfly och Christoffer Hiding får instruktioner av Mari Ryberger som är en av årets huvudkoreografer. Swingfly missade en del kameror så Mari pekar ut var han ska titta och när.

När Hence von Zweigbergk räknar in Swingflys nummer gör han det på engelska:

– Music in five, four, three…

Känns lite coolt internationellt på nåt sätt.

Swingfly gör nog den bästa rapen som varit med i Melodifestivalen. Och Me and my drum lyfter under varje rep Kompletterat med Christoffer Hiding och house-sångerskan Beas sång. Det känns faktiskt för första gången som på riktigt med den här genren i tävlingen.

 Dilbas tajta klänning gör att hon inte kan röra sig så mycket, men i det här numret är den mesta dansen överlåten till dansarna. Men i lyften, både i slutet och början ser hon rejält osäker ut. När man vill att hon ska titta rakt fram och in i en kamera tittar hon rakt ner i marken och på dansarna Thomas Benstem och Adam Svensson som lyfter henne.

Om hon inte riktigt vågar lita på dansarna blir såna här lyft inte så snygga som de skulle kunna vara…

Dilba satsar på svartvitt på scenen med dansarna i futuristiska kostymer.

Hon har fortfarande problem med lyften, men ser säkrare ut i dag än igår.

Dilba ska precis köra sin andra genomsjungning när Hence von Z går in och bryter musikstarten.

– Du skrämde skiten ur mig, med ditt bryt! säger Dilba i mikrofonen på scenen.

Om du hör det imorgonkväll kan du bli rädd, idag känns det okej, svarar Hence innan musiken kan starta igen.

Nämen vad ser jag när jag slår upp getingen idag? En reporter som tar pulsen på Marie Serneholt. Var känner jag igen det här ifrån egentligen? Det känns ju så bekant på nåt sätt…

Ja just ja, Markus Larsson gjorde ju på pulsen-intervjuer under hela förra årets schlagercirkus.

Ännu en schlagerdag och här i Luleå skiner solen och det är isande kallt.

Repetitionerna börjar inte förrän efter klockan 13 i arenan i dag så man skulle ju kunna tänka sig att artisterna tar sovmorgon, men inte Danny. Ni kanske har läst i tidningen i dag om hans nya superkropp och stenhårda träning?

För att hålla formen krävs det så klart träning så när jag pallrade mig iväg till gymmet i morse var han redan där och höll högt tempo på löpbandet. Jag klättrade upp på en crosstrainer en bit därifrån för man vill ju inte gärna stå precis intill och försöka hålla jämt tempo med Danny. Det är han för vältränad för.

Vid 12 väntar presskonferens och intervjuer med programledarna inne i arenan så då kommer jag vara på plats och prata med Marie och Rickard.

Välkomstfesten blev en lugn tillställning. Artistgänget är inte de vildaste festarna. Danny håller nån form av strikt träningsprogram för att hålla formen till lördag. Pernilla Andersson satt tillsammans med sitt skivbolag tills middagen var över och det var dags att gå hem.

Någon som sjunger på scenen på lördag såg aningen för djupt i vinglaset som fylldes på frikostigt av serveringspersonalen och var duktigt glad i hatten, men inte på nåt störande sätt. Det blev bara extra tydligt när alla andra tycktes hålla sig på mattan.

Nanne Grönvall dök upp och proffsminglade. Hon är med i mellanakten på lördag och har ju rutin på sånt här. Oavsett hur många gånger hon dykt upp i festivalen orkar hon alltid bjuda på ett leende och några ord med alla som vill prata med henne, oavsett om det är fans eller press eller folk i produktionen.

Thomas G:son som i dag fått med två låtar i danska Melodi Grand Prix, inklusive en upptempodänga med Ace of base-Jenny var så klart glad och nöjd över det. Att hans Abba-schlager med Jenny Silver ligger bra till på lördag gör så klart sitt till också.

Som vanligt på välkomstfesterna kommer programledarna alltid sist. Rickard Olsson kom precis som buffén höll på att dukas undan och Marie fick nästan springa in i köket innan en i personalen erbjöd sig att plocka ihop en tallrik åt henne.

Programledarna repar ju efter alla artister så ibland kommer de inte ens till välkomstfesterna.

– Jag blev ju helt vindögd på din bild, men så får det vara, jag är nästan vindögd efter allt repande, skrattade Marie när hon snällt ändå ställde upp på min bild.

Dessförinnan hade hon också blivit intervjuad av SR:s webb-tv.

Men jag undrar lite över vad deras fotograf Jesper gör för min egentligen. Och varför han tittar in i min kamera istället för sin egen.

Om jag zoomar lite så ser ni bättre…