Nu så, sist ut att repa idag är Marcus & Martinus. De har precis klivit av scenen och bör nu vara inne i viewingroom för att gå igenom scenshowen tillsammans med sitt team och ansvariga från SVT. Det gör varje team efter respektive rep.

Och vi har fått ett klipp på hur det ser ut och låter i duons tredje genomsjungning.

De börjar i kantiga ljuskägglor på scenen, Martinus inleder och sjunger första versen, medan Marcus dansar stilistiskt bakom honom.

Han ansluter i första bryggan.

På scenen har de ett gäng laserprojektorer som skapar mönster bakom dem och i dimman från rökmaskinerna.

Det här är otroligt snyggt. Marcus och Martinus rör sig i slowmotion genom laserstrålarna på ett stilistiskt sätt och släpper ibland loss i lite mer röjiga rörelser.

I sista minuten får vi lite synkroniserad koreografi från dem som jag tror skulle vara bra att få in tydligare i tv-bilderna.

Håkan och Heidi Hemlin passar på att rasta Mello-vovven Melvin, 10 veckor, efter att Nordman blivit klara med sitt rep på scenen.

Enligt rapporter från vårt team i Lidköping, bästa Natalie och Peter, kallas Melvin för Mello (åtminstone denna vecka) och Marcus och Martinus tycks ha fått för sig att han heter Mashmello. Urgulligt namn måste jag säga!

Hur långt är egentligen Ida-Lovas tygstycke på scenen?

Det kräver i alla fall en hel del uppmärksamhet från Melodifestivalens tekniker med scenchefen Tobbe i spetsen för att få det på plats ordentligt.

Jag har slängt i väg ett sms till Ida-Lovas team för att fråga hur många meter tyg som gått åt till det här, för många är det! Jag väntar på svar och lovar att berätta för er när jag vet mer.

I kulissen finns Ida Tengblad även under Ida-Lova Linds nummer. Smart av skivbolagen att samordna sina kör i kuliss, så blir det lite billigare.

Oklart vem av Melanie Wehbe och Ida Lova-Lind som var först med att anlita Isa Tengblad, men det spelar ju ingen roll. Har man någon på plats som sjunger bra, och det vet vi ju att Isa gör, så kan man ju använda samma körsångerska snarare än att bussa dit flera olika, så länge röstläge och sångstil passar.

Ida-Lova Lind har ett gigantiskt orange-färgat tygstycke med sig på scenen. Det hänger som ett stort draperi från scentaket och hela vägen fram till scenkanten där Ida-Lova sitter på trappstegen ned från scenen, på gardinen, hela vägen genom första refrängen.

Sen reser hon sig upp och tar en liten promenad upp på scenen och ställer sig vid ett mickstativ. Där slår Carola-fläkten till i andra refrängen så hon får vind i håret.

Ida-Lova känns säker och trygg på scenen under det repet vi får se. Hon sjunger bra och säkert.

Det här är en fin ballad som skulle kunna hända på lördag kväll. Jag tänker mycket på Molly Sandéns Rosa himmel när jag hör Låt hela stan se på, Markus Larsson säger att den vill vara Kent. Vi kan blanda in Veronica Maggio också. Det finns liksom drag av alla stora svenska popballader.

Men frågan är om Ida-Lova lyckas ta sig genom rutan. Det händer ibland att okända artister imponerar på tv-tittarna och sjunger en fin ballad till final, tänk Ellen Benediktson, Marie Lindberg. Men oftare blir det som Lovad, Samira Manners, Felicia Olsson, att man hamnar utanför avancemang.

Allt hänger på hur bra man levererar i sändning.

Här är från tidigare idag när Ida-Lova Lind var på väg till sitt rep. Vår fotogtraf Peter Wixtröm vågar inte göra annat än att ta bilder på saker som händer när jag inte är på plats. Han är så snäll som skickar det till mig.

Jag tänker att de glada färgerna, Laurells lekfulla outfit och mjukisdjuren på scenen verkligen kan tilltala de yngre målgrupperna. Det är lite samma känsla som i Cazzi Opeias färgexplosion på scenen förra året i Laurells scenshow.

Men samtidigt är ju innehållet i texten allt annat än barntillåtet, där hon sjunger om förfesten där det dukats fram shots och hembränt (hooch) och där det också tycks rullas jointar (twistin up the rollies) och att ”no gummy got that vibe”, där gummy också alltså är slang för en hel del drogrelaterade företeelser, läs mer om det här.

Att temat i låten är att hon känner sig hög av kärleken trots att hon är nykter tycker jag inte riktigt täcker upp för det faktum att hela låten är överfylld med sprit- och knarkreferenser, om att hallucinera, ”trippin’” känna sig ”fly” och att ”lightin’ up”.

Det kommer kännas konstigt om 6-åringarna förälskar sig i det här färgglada numret och sjunger de här textraderna på skolgården på måndag.

Yes, Laurells dansare är alltså utklädda till stora mjukisdjur, det här är nåt för furries runt om i Sverige!

Det här är färgglatt och härligt, men jag tänker att mjukisdjur-dansarna kanske skrämmer mer när de är så mörka och dessutom klädda i nån form av plast eller lack.

Även det gör att jag tänker mer på en udda sexuell anspelning än barnvänligt när jag ser dem dansa på scenen. Ganska kinky furries helt enkelt.

Furries är alltså en subkultur där man klär ut sig till fantasidjur, med eller utan sexuell avsikt. För några år sedan, 2020 närmare bestämt, hölls ett stort furry-konvent i Malmö samtidigt som Melodifestivalen var där, så både artister och journalister kunde springa på gossedjur på stan och på hotellen.

Jag tror bestämt att Nordic Fuzz Con kommer att hållas i Malmö igen nästa vecka när Mello är där. Så Mello-husdansarna kan ju behålla scenkläderna från Laurells nummer och känna sig som hemma även nästa vecka!

Laurell Barker under torsdagens rep på scenen. Jag tycker att hon sjunger det här bra och har en tydlig scennärvaro. Ska bli intressant att se hur det tas emot på lördag.

Nu får vi se Laurell Barkers sista genomsjungning under torsdagsrepet.

Det här är neonfärgat och luddigt på scenen. Ja, det är svårt att beskriva det på nåt annat sätt.

Laurell har alltså en scenfond som ser ut som att någon sprättat upp färgglada gossedjur och limmat upp deras mjukishudar på scenen.

Och dessutom har hon med sig husdansarna Lisa Arnold, Lamin Camara Holmén, Kenny Lantz och Keisha von Arnold som den här veckan ersätter Kim Pastor i husdansar-uppställningen. Men det kommer ingen se. Åtminstone inte i Laurells scenshow. För de har försetts med lila pandahuvuden!

Laurell projiceras också som multiplicerade hologram på skärmarna så att hon dubblas på scenen.

Jag gillar både den här låten och Laurells speciella sätt att sjunga som gör att hon låter som Tones and I. Jag tycker att det här är en rätt kul låt som verkligen har en plats i tävlingen, speciellt efter Laurells jättehit Habits förra året.

Kanske är det för att jag själv är 45 och har en fånig keps på snedden som jag inte heller stör mig alls på att Laurell som är 43 har färgglada kläder med stora blommiga tryck och en mössa på skallen.

Jag tycker att det är härligt att man får klä sig som man vill och vi som har sett Laurell i andra sammanhang vet att hon gillar spektakulärt grälla färger och outfits som sticker ut.