Låten skriven av Thomas G:son, viskar en schlagerprofil i mitt öra alldeles intill.

– Oj, läge att sätta pengar på den på en gång, utbrister en annan schlagerbloggare.

Dilbas koreograf heter Ambra Succi och kommer från Bounce.

Jag får känslan av samma teatrala stämning som i Velvets The Queen. Dilba lyfts vid två tillfällen och dansarna har många poser.Men Dilba ser lite osäker ut när två av husdansarna ska lyfta henne precis i slutet av numret.

Under andra genomsjungningen dränks Dilbas röst dessutom av den tunga musikproduktionen i låten.

Dilba har hunnit sjunga igenom sin låt en gång medan jag strular med en obefintlig uppkoppling i arenan. Min gamla 3g-puck lever bara hjälpligt upp till vad den lovat som back up.

Nu visas Dilbas outfit upp på scenen. Vitt och en svart korsett ser det ut som, medan dansarnar har svarta kostymer med vita breda detaljer.

Svart och vitt förresten, tror ni det är enda gången vi får se de färgerna i år?

Nu är det snart dags för rep. 10.50 ska Dilba börja och vi släpps in i arenan om en kvart ungefär. Första repet. Stämningen är ganska loj här faktiskt. Det känns inte som att allting har börjat riktigt än, men snart så…

Inte riktigt en tumme upp, men lite åt sidan i alla fall.

Medan min internetuppkoppling strular så passar jag på att gå och käka middag. Under tidenkan ni ju passa på att analysera oddsen. Svenska Spel tror stenhårt på Danny och sätter Jenny Silver som finalplats nummer två med Jona Matsson till andra chansen.

Dilba 3.00

Swingfly 8.70

Jenny Silver 2.30

J Matsson 2.60

Le Kid 3.45

R Viberg 8.70

P Andersson 3.00

Danny 1.16

I år kan man dessutom spela på exakt vilken placering de får i sin delfinal. Många sätt att vinna cash på för den spelsugne alltså.

Så där, det var genomlyssningen. Jag kände mig väldigt neggig. Men å andra sidan brukar jag ju alltid vara lite grinig så här i början av veckan. På lördag lär jag älska åtminstone sju av åtta låtar…

Efter att ha hört alla låtar så känns Dilba starkare. Hon har en glad refräng som jag kommer sjunga med i under veckan. Try again gör mig på bra humör, hooken sitter inte direkt, men den har en skön produktion och sköna slingor som bygger den mer än en refräng.

Me and my drum däremot kommer få det svårt. Rap brukar inte funka i festivalen och Swingflys boom chicka boom-gung svänger inte loss så mycket som man skulle vilja. Den känns mer som bakgrundsmusiken i en tropisk bar på charterresan än tre minuter wow som krävs för att ta en låt till final i Melodifestivalen.

Jenny Silvers ABBA-pastish är nästan läskig i hur den ospecificerat låter som alla Björn och Bennys låtar gör. Jag tror att folk kommer störa sig på att det är så utstuderat.

Jonas Matsson gör en sån låt som jag kommer gå och sjunga på efter festivalen, och efter tre låtar med tydliga studioproduktioner känns det ganska befriande med lite gitarrplinkande. Här hänger det fullständigt på om Jonas klarar av att charma tv-tittarna, om han klarar pressen.

Le Kid gör trallvänlig gladpop som blir en uppgraderad BWO och Alcazar med mycket energi, det funkar lika bra andra genomlyssningen, den växer dessutom under de tre minuter låten pågår. Men låtar jag gillar brukar i och för sig hamna på femteplatsen i sin delfinal.

Rasmus Vibergs Social Butterfly har tävlat mängder av gånger i Eurovision och andas dessutom väldigt mycket Alexander Rybak, korsat med de flesta av Ukrainas låtar de senaste åren. Skönt gung, men Sverige brukar sällan fastna för den här etnos så här tidigt.

Pernilla Andersson rusar fram i svenskpoplandet där Håkan är kung i huvudstaden Göteborg, men Pernilla får in ett skönt Stockholmstugg också.

I Dannys låt sjungs strofen In the club the club 26 gånger. Effektivt.

Jag skriver en sammanfattning om andra intrycket strax.

Danny Saucedos In the club börjar i lugnt tempo, första korta vers bygger upp till In the club the club, in the club the club, in the club the club, in the club the club-refräng som inte innehåller något annat än just de textraderna.

Men refrängen är effektiv och mot verserna funkar det snabbt och enkelt.

Däremot kommer det in ett typiskt rapstick som brukar användas i såna här dance-låtar, men som ofta blir väldigt töntigt på schlagerscenen. Ska bli intressant att se hur det funkar för Danny.