Pernilla Andersson gör enda låten på svenska den här veckan. Det kan hon vinna på i den här svenskpop-a-la-Håkan-visan om murar av betong och desperados i Stockholm.

Med Pernillas röst känns det dessutom ganska mycket av en ung Monica Törnell, soundet är enkelt, utan avancerade ljudbilder.

Rasmus Viberg försöker sig på samma sak som Lovestoned gjorde förra året, en reggae med tydliga etno-inslag, vissa delar balkan och lätt doft av öst, men med en skön refräng som går att lalla med i. jag tänker dessutom av någon anledning på Chers Dark Lady, men där kan jag ha gått fullständigt vilse, håll det inte emot mig…

Jag hade rätt. Jag hade inte hört en ton av Le Kids bidrag före jag satte mig i det här rummet, men Oh My God lär vara låten jag sjunger med mest i den här veckan.

Det är en lättsjungen refräng, med en del BWO-oh oh oh oaaande och Alcazar-trallande. Men den är inte så direkt som deras Mercy Mercy var till exempel.

Jo förresten, refrängen sitter hyfsat efter en genomlyssning. Nu gäller det att de har en show som matchar också.

Jonas Matssons On my own har ni ju redan hört om ni såg webbjokern. Den här gitarrtrevligheten står sig väl i startfältet än så länge. Den sticker ut i att det är en singer/songwriter-visa med glad ton och en refräng som inte är överproducerad.

Däremot brukar ju sällan den här typen av låtar ta sig jättelångt i festivalen. Lex Patrik Isaksson. Kanske kan Jonas Matsson ändra på det?

Jenny Silver gör inte bara en ABBA-inspirerad låt, det här är en ABBA-pastich på gränsen till parodiskt kopierande, men G:son vet ju hur man kan låna exakt rätt mängd takter för att ingen ska kunna anklaga någon för låtstöld. Nämn en ABBA-låt ni gillar så kommer ni tycka att det är den låten som blivit stulen här.

Something in your eyes innehåller Supertrouper, Mamma Mia, och delar av Happy New Year i upptempo.

Swingflys Me and my drum med boom chicka boom-inslag får folk att skratta i pressrummet.

Pratinslaget där en en tjejröst stönflåsar fram saker om en smoking gun komemr bli svårt att göra snyggt pås cenen tror jag.

Boom chicka boom chicka bom bom bom kanske är lätt att sjunga med i, men Melodifestivalen har försökt sig på rap förut, men inte fått det att funka. Det lär bli svårt den här gången också.

Dilba gör Try again och förvänta er ingen lugn ballad. Det här är en modern dance-låt, med lite Britney- och Beyoncé-inslag.

Men versen säger mig ingenting. När refrängen kommer vaknar den, men som öppningsnummer i Melodifestivalen 2011 tror jag den får svårt att stå sig. Dilba måste leverera ett snyggt nummer som inte får kännas för mycket musikvideo för att den här ska fungera tror jag tyvärr. Tänk er lite som Sibel förra året, men med en starkare refräng.

Coolt sound, men hooken sitter inte på mig i första genomlyssningen.

Nu är det snart dags för uppspelningen. På en musikmaskin från tidigt 90-tal. Räkna inte med att vi får det bästa ljudet alltså.

Snart dags för uppspelning av alla veckans låtar. Klockan 18 börjar det och vi kommer få höra låtarna spelas upp i sina cd-versioner. Två gånger har vi blivit lovade. Härligt!

Jag lovar att blogga omedelbart och hela tiden om mitt första intrycka av låtarna.

Marie Serneholt har fått ett blombud till hotellet.

– Det är från mamma och pappa, från hela familjen. Åh, man blir ju helt rörd, utbrast Marie när hon läste hälsningen på kortet.