Min fina kollega Natalie Demirian förser mig och er med lite bloggmaterial från sina snack med deltagarna som hon gör i Lidköping (Och Peter Wix också så klart, med sina bilder).

Paul Rey säger att han känner sig lite bortkommen på scenen i år eftersom han inte är van vid att ha dansare och pyro och allt som händer på ledskärmarna.

– Jag är ovan vid att ta in alla intryck, jag blir fortfarande lite överväldigad. Men jag tycker att det känns skitbra.

Han tycker att det är roligt att tävla med något som sticker ut från det han tidigare gjort i Melodifestivalen med ballader och powerballader:

– Nu är det full on arena-majestätiskt stor låt. Det är skitkul och jag gillar att röra på mig mycket på scenen och vara energisk.”

Jag sitter i Stockholm och följer repen på distans, men mina kollegor Natalie Demirian och Peter Wixtröm är på plats i Lidköping.

De har precis intervjuat Marcus och Martinus som mitt under intervjun utropade:

– Mello!

Och så kom den här lilla parveln fram.

Det visar sig vara Håkan Hemlins och hustrun Heidis hundvalp som fått namnet Melvin, Mello som smeknamn, (åtminstone den här veckan)!

Och man kan ju förstå att det här är Håkans hemliga vapen i tävlingen, en 10 veckorsvalp! Alla konkurrenter kommer göra allt för att få gulla med vovven och då kanske Håkan kan komma med nån slags utpresning som får dem att lägga sig i tävlingen.

Vår fotograf Peter Wixtröm sprang på tre femtedelar Casanovas på artisthotellet nu, Jimmy Lindberg, Henrik Sethsson och ”Harry” Lindberg.

Men det verkar inte som att de har några större förhoppningar på att ta sig vidare på lördag. När min kollega Natalie Demirian pratade med dansbandet efter repet tidigare idag sa frontmannen Henrik Sethsson att de kommer räkna allt över jumboplatsen som en seger:

– Allt över sjundeplats är en vinst. Vi är underdogs. Vi är ett dansband som tävlar i Mello. Mello har ändrat sig genom åren, så vi känner att vi får vara underdogs och sedan kommer vi förstås göra allt vi kan för att få spela den här låten någon mer lördag längre fram.

Och visst är det så att den här typen av schlager haft svårt i tävlingen de senaste åren. Jag hoppas ändå lite på Casanovas, det är bra för tävlingen att ett riktigt dansband är med och tävlar med en riktig dansbandslåt.

Efter sitt flaxande i öppningen sitter den gigantiska korpen sen still fram till refrängen som blir som en scen ur Hitchcocks Fåglarna när hundratals svarta fåglar flaxar frenetiskt på ledskärmarna och flyger mot en.

Rätt obehaglig bild måste jag säga. Blir lite mardrömskänsla.

Speciellt i den effekten där en fågel inte bara flyger på skärmen bakom Håkan och Mats utan även ser ut att flyga frmaför dem och rakt in och genom skärmen mot mig som tittar.

Jag förstår faktiskt inte vad korpar har med den här låten att göra, men den som har lätt fobi för flygfän varnas härmed.

Andra versen är det korpens öga som är inzoomad på leden, så nära att man ser naturnaturlandskap avspeglas i det gröna ögats glans.

Sen stormar korparna mot oss alla igen i andra refrängen.

Nordman börjar i en enorm korp i grönt motljus som flaxar på ledskärmen och så en närbild på Mats Westers nyckelharpa.

Håkan Hemlin kliver fram till mikrofonstativet och ljuset tänds i hans ansikte.

Håkan Hemlins raspiga röst är den samma,men han ska vara glad att Lars Säfsund är kör i kuliss, för den där höga tonen, den tar inte Håkan live, det är jag hundra procent säker på.

Både Håkan och Hemlin och Mats Wester har blivit tydligt äldre.

Visst såg vi dem i Så mycket bättre i höstas, eller några gjorde, men med tanke på att TV4:s program tappat de flesta av sina tittare så lär deltävlingen på lördag bli första gången som miljoner svenskar ser den här duon på länge.

Mats Wester finns med som snyggt stöd på scenen, han är riksspeleman, men i Mello får han snällt luftspela på nyckelharpan eftersom all musik är förinspelad.

Håkan står mest vid sin mikrofon, men efter andra refrängen tar han loss mikrofonen från stativet, kliver över till Mats Wester en sväng och ställer sig sen ensam på scenens mitt.

I tonartshöjningen (Japp, det kommer en här också!) blir det Mats som går fram till Håkan och duon avslutar tillsammans mitt på scenen. När musiken tystnar har Håkan en textrad kvar som nästan brölas fram med hans raspiga signaturröst:

– FINNS INGA SORGER KVAR!

Jag har verkligen fastnat för Melanie Wehbes låt. Jag visste att jag skulle göra det så fort jag började störa mig på låttiteln. Uttrycket är ju ”for show” inte ”for the show” men det lilla stödordet har petats in för att passa i melodin.

Den typen av språkkonstigheter är sånt jag ofta hakar upp mig på, retar mig på och sen också fastnar för.

Och det är Melanies refräng som klistrat sig fast i huvudet på mig hittills den här veckan.

Här har ni Melanies bivaxcylinder i närbild förresten.

och från den här vinkeln ser den ut att inte vara cylinderformad, utan faktiskt i två stycken. Där ser man.

Melanie Wehbe är ensam på scenen, men i kulissen har hon faktiskt en tidigare Mello-deltagare med sig. Isa Tengblad är kör i kuliss när Melanie tävlar med For the show.

Isa tävlade ju själv som artist 2015 och 2016 och tog sig först direkt till final med Don’t stop och blev därefter utslagen i Andra chansen med I will wait. Sen har hon också deltagit som låtskrivare till Malou Prytz-låten I do me.

Men nu är hon alltså kör i kuliss åt Melanie Wehbe.

Melanie Wehbe är ensam på scenen. Hon börjar framför en stor upplyst cylinder med bivaxmönster. Bivaxmönstret återkommer också på ledskärmarna.

Det är många närbilder i början där man verkligen får känna Melanie. Det tycker jag är snyggt. Och det behövs när man presenterar en ny artist.

Melanie kan sjunga och det märks. Scenshowen bygger mycket på närbilder av henne framför bivaxcylindern, samtidigt som gult ljus pumpar runt henne i lätt dimma från rökaskinerna.

Mot slutet skiftar ljuset mot rött och Melanie får chans att ta i ordentligt med rösten. Här finns det risk att hon blir skrikig, lite så låter det på dagens repklipp, men där lär hon kunna hitta rätt nivå till lördag.

På scenen händer det inte så mycket. Det mest spännande är att frontmannen Henrik Sethsson i tonartshöjningen hoppar ner från sin plattform och kliver fram till scenkanten och sen tar en promenad på scenen.

Nej nu var jag lite orättvis. Vi får pyro också. Eldsfontäner, också efter höjningen i sista refrängen. Det bränner till lite ända genom rutan.

Men det är svårt att göra scenshow av ett bandframträdande och hur rutinerade Casanovas än är så kan det vara svårt för dem att gå genom rutan.

Den här typen av låt kommer vara helt beroende av att framträdandet dansar hem genom skärmarna till folks tv-soffor och gör alla på glatt humör.

Som Linda Bengtzing har haft förmåga att göra även om det gått sämre för henne de senaste gångerna. Eller Magnus Carlsson, som med sitt leende charmar tv-publiken. Eller Arvingarna och Top Cats för den delen.

Här kommer det vara upp till Henrik, Stefan, Jimmy, Harry och Simon att verkligen jobba med kamerablickarna, vara rätt nivå flirtiga, rätt nivå glada, rätt nivå charmiga. Och det är inte lätt.

Men för den här låtens skull hoppas jag att de sätter det. För det är något härligt med en riktigt klassisk dansbandslåt i tävlingen igen, som verkligen utstrålar svensk dansbandsschlager.