Panetoz laddar tillsammans på scneen och gör en gemensam low 5 innan de kör. Och nu blir det fest.

Det är fullt ös från början och Panetoz får verkligen med sig publiken.

Uje Brandelius ser smalad ut när han tar sig av scenen efteråt. Jag hoppas att han känner sig lättad och nöjd. Det var en av de starkaste kämparna jag sett på Mello-scenen.

Jag är lite nyfiken på vad han faktiskt drack ur muggen. Var det te? Eller nåt annat?

Uje har haft såna problem med rösten den här veckan att han fick mima både under gårdagens dagrep och lördagens genrep i arenan. I går kväll var han tvungen att sjunga och då fick han inte fram många ord, utan kraxade sig hjälpligt igenom låten.

Uje har Parkinsons och det är ju en muskelsjukdom som också kan sätta sig på rösten, eftersom stämbanden är muskler. Men det är oklart om det är en förkylning som gjort att han tappat rösten eller om det har med hans sjukdom att göra.

På scenen före tramträdandet dricker han något ur en mugg uppmärkt med hans namn.

Och nu hör man honom sjunga i alla fall. Jag gissar att det är en kortisonspruta som fått verka och göra sitt för att släppa spänningarna i stämbanden.

Jag älskar den här visan, som påminner om hur Melodifestivalen lät i mångt och mycket på 70-talet, förutom vinnarlåtarna som vi annars minns.

Uje dricker ur muggen hela tiden. Jag gissar att han är så torr i munnen att han måste få vätska för att ens orka sjunga.

Det spricker rejält varje gång Uje tar i, men det funkar i den här låten. Jag tycker att han sätter det snyggt och visst kan han sjunga betydligt renare, men det gör inget i den här fantastiska visan att det raspar, rosslar, spricker och blir falskt. Det blir nästan bara bättre.

Eden Alms gitarrist heter Lovisa Sjöberg Nordahl och brukar till vardags spela i Zara Larssons band.

Varken hennes gitarr eller stråkkvartettens instrument är inkopplade, all musik är förinspelad. Men Lovisa ger Eden ett fint stöd på scenen. Hon har varit nervös under repen, men rösten har hela tiden levererat. Det fortsätter ikväll.

Det är mycket känslor för Eden på scenen, men det här gör hon snyggt tycker jag. Sången sitter och man känner med henne hela vägen genom den sköra sången.

Det är Ida Lanto som har gjort Wiktorias scenkläder. Och visst är hon syster till Mello-bekanta Elin Lanto.

Och låten är skriven av bland andra Patrik Jean som tävlade själv för två år sen och Melanie Wehbe som kommer göra sin Mello-debut som artist nästa veckan. Den tredje låtskrivaren Herman Gardarfve gör låtskrivartrion bakom The Mamas Move komplett.

Wiktoria har inte riktigt samma tryck i rösten i öppningen som hon hade på genrepet igår kväll. Hon känns lite nervös.

Jag gillar det här och blir glad av scenshowen som jag tycker är ursnygg.

Då är vi igång. Och programmet startar alltså före vinjett med artistpresentation och sen kommer Farah Abadi och Jesper Rönndahl in, Jesper i grön morphdräkt.

Visst är det dum öppning. Men också fånigt knäppkul. Jag gillar det här.

Nu är det snart dags för sändningen och publiken i arenan är taggad.

Linda Bengtzing har rotat fram nåt gammalt från 2008 och lagt i sin Instagram story!

Det här var alltså pre-keps.

För japp, det fanns en tid när jag inte hade BOY-kepsen. Få minns det, men det är sanningen.

Vi var kanske 15 år yngre då, men jag måste säga att vi är minst lika snygga nu.

Att Panetoz On my way innehåller massa snusk i texten konstaterade jag i bloggen redan i tisdags efter att bästa kollegan Schlager-Stina Dahlgren påpekat det för mig.

Och visst är det svårt att tolka det här på något annat sätt ändå?

Har en gäri on my mind som älskar min grind
Wiki wiki wild har en freaky mind
Alltid är det vibe alltid by my side

Jag kan bara tänka på hur låttiteln ännu mer är en antydning om att någon är på väg att ”komma” i den mest bibliskt avklädda betydelsen.

Och att jag skrev så i tisdags ledde till att pojkarna i Panetoz ständigt och konstant fått svara på frågor om den snuskiga texten sen dess. Ooops, sorry grabbar!

När Stina också frågade dem om det tidigare i veckan riktade de sitt svar direkt till mig:

– Hörru lyssna Tobbe, så här är det. Vi har hört det här om snusket, det finns inget snusk i låten, säger Pa Modou när Johan avbryter honom:

– Jo, om man vill att det ska finnas så finns det.

Pa Modou igen:

– Exakt, det handlar om Tobbes tankebana mer än Panetoz tankebana. Du kan göra det till vad du vill, men det vi pratar om är att det handlar om kärlek, handlar om fest, det kan handla om att ta sig nånstnas soligt, nånstans skönt, nånstans underbart, det är vad vi snackar om.

Det är Ida Lanto (Elins syster, för er som omedelbart drar Mello-referenser) som har skapat Wiktorias outfit. Jag frågade vad den kostar, så klart:

–Det vet jag inte. Än.

Verkar som att fakturan inte trillat in alltså.

–Men den är väldigt fin. Jag känner mig dyr i den, säger hon och skrattar.

Och ja, det ser dyrt ut. Lyxigt och exklusivt.