Jon Henrik Fjällgren och Adam Woods matchar varandra snyggt med sång och jojk. Jon Henrik har feeling på scenen idag, ler och dansar med musiken.

Det är speciellt med ett dj-nummer och svårt för Arc North att ha en verklig uppgift på scenen, så han lufttrummar på sin kant.

Det funkar ändå, för fokus ligger på Jon Henriks jojk och Adam Woods sång. Och Adam fortsätter att leverera sången snyggt och säkert. Häftigt att han inte verkar ha några never.

Eva Rydberg och Ewa Roos fortsätter att leverera säkert. Det är högre jubel från publiken idag och arenan är inte lika svårflirtad som på gårdagens genrep.

Vår fotograf Lotte tycker nog att jag inte ska sitta och gäspa när jag jobbar och försöker hålla er uppdaterade. Den kan bli långa dagar och sena nätter i schlagerland. Så det bjuder jag på.

Publiken är med direkt när Victor Crone gör sin Diamonds.

Idag sjunger han bättre än igår kväll när han kom in surt och höll så genom låten.

Jag tror fortfarande att Victor kan gå direkt till final om han sätter tonerna ikväll. Det här är precis den typ av trygg jag-får-det-jag-förväntar-mig-låt som brukar kunna gå direkt till final i första deltävlingen.

Och när Victor levererar på topp så är det ett enkelt men snyggt nummer som lyfter fram honom på scenen.

Elov & Beny känns lite trötta på rösten i öppningen tills kören kommer in i refrängen och de får lite mer tryck bakom tonerna.

Den här scenshowen är extra allt och blir lätt rörig, det är fortfarande lite oordning i bildproduktionen och det känns också ganska mörkt idag, inte så där ljust och glatt som duon skulle vinna allra mest på.

Men jag tror ändå att Elov & Beny kan komma topp fyra ikväll.

På bred göteborgska levererar Ann Westin en mycket svordomsfylld version av Karin Boyes Visst gör det ont, för att bereda lite mer tid för scenteknikerna att få ordning på Elov & Benys scenografi.

Det är väldigt kul. Och går undan.

Rejhan Bellani låter ytterligare lite skör på rösten idag. Inte så den spricker, utan den visar bara ännu mer känslor. Haunted är inte en lättsjungen låt och Rejhan levererar den snyggt.

Extra stämningsfullt blir det när publiken på uppmaning tänder sina mobiltelefoner så att det blir ett tifo i arenan.

Även Loulou LaMotte har stort stöd i arenan från start. Det gjorde dock inget för publikundersökningen där hon hamnade på ungefär samma låga röstantal som fyra andra bidrag.

Det här är en låt som växer, och Loulou levererar sången varje gång hon repar. Här behvöer man inte oroa sig över några falska toner direkt.

Masen har fyllt scengolvet med tungrök och Tone Sekelius och dansarna är först ut. Hon har bra stöd i arenan. Publiken klappar takten redan efter ett par textrader.

Tone har också bra energi och ser ut att ha roligt på scenen. Det är både stora leenden och attityd från henne på rätt sätt.

Sången sitter tillräckligt bra för ett sånt här nummer, där Tone pratsjunger flera delar. I sluttonerna blir hon lite raspigare än det låtit tidigare, men det passar henne bara bättre skulle jag säga.

Sen kommer Farah Abadi och Jesper Rönndahl in och presenterar sig själva och programmet.

Jespers härliga homoskämt är kvar:

– Alla fyra stånden samlas, borgare, bönder, bögar och barnfamiljer. Alla är med.

Öppningen känns mindre rörig idag. Det bådar gott.