Eva Rydberg och Ewa Roos gör Länge leve livet och det här är en trallig revykuplett som handlar om duons vänskap.

Det här känns väldigt apart får jag säga. Det är en revykuplett, varken mer eller mindre. Den skulle lika gärna ha kunnat framföras på Hjalmars revyer i Örebro på 1973, 1985, 1997, 2009 och 2023.

Det gör den nog tyvärr inte till en evergreen eller odödlig, bara daterad.

Jag saknar humorn som var så tydlig i Rena rama ding dong, som ju också handlade om Tiktok-generationen.

Visst finns det ett skat-break för step och det kan säkert bli ett underhållande scennummer, Eva och Ewa är ju fantastiska på scenen, men ska det här ta sig vidare den här gången, så måste det till något väldigt mycket extra.

Victor Crones Diamonds låter ungefär precis så som ni kan förvänta er. Det här är edm- och arenapop med countryinfluenser som definitivt tagit en fika med Avicii och John De Sohn. Det gör att soundet känns bekant och effektivt, men också som något som lika gärna skulle kunnat spelas på radion 2014.

Crone ska dessutom vara ensam på scenen (Men ha Lars Säfsund som kör i kuliss). Det kommer kräva sin scenshow för att låta den här låten ta in Scandinavium. Men om Victor är sitt bästa kan han nog få igång publiken.

Elov & Beny sjunger Raggen går och det här är precis den typen av epadunk som man kan förvänta sig.

Ljudet är otroligt dåligt vid uppspelningen, vi får temposvajningar så att det är svårt att avgöra hur det faktiskt kan bli på scenen, men visst är det effektiv epaschlager.

Elov & Beny sjunger om att ha sex i en Amazon och att ”bruden” de träffat både backar släp och tar en snus. Det är otrligt underhållande och kan bli kul på scenen. Eller superkalkon om Elov & Beny inte lyckas förmedla glädjen på ett äkta och oförställt sätt.

Sticket handlar om att köpa korv med bröd och rostad lök.

Det är som en parodi på landet mot storstaden. Och lär gå hem i hela landet. Otroligt dumt. Och jag skrattar samtidigt högt!

Rejhan sjunger Haunted och det här är en ballad som börjar väldigt avskalat och skört. Det här kommer hänga otroligt mycket på hur säker han känns på scenen och hans utstrålning.

Produktionen byggs långsamt upp, men det fortsätter att kännas avskalat, som om det vill vara Duncan Laurence Arcade, om ni vill ha en Eurovision-referens. Dit når inte låten.

Rejhan är bara 16 år. Det ska bli väldigt intressant att se hur han levererar det här, för det kommer hänga på nerverna. Rädda rådjur brukar ha svårt på Melloscenen, men nykomlingar med ballader kan också imponera på publiken om de är orädda.

Loulou LaMotte gör svensk popschlager. Jag hade nog förväntat mig mer visa utifrån hennes tidigare sololåtar, eller soul och gospel utifrån vad The Mamas gjort, men det här är ren svensk popschlager i snabbare midtempo.

Versen i Inga sorger bygger uppåt till en refräng som kanske inte riktigt lever upp till uppbyggnaden, men det är skön radiomusik.

Jag blir lite förvånad över att Loulou inte riktigt tycks få utnyttja sina röstresurser i den här låten. Jag älskar när hon tar i och sätter skåpet som hon gjort med The Mamas, men det här känns lite enklare. Kanske kan det ligga henne i fatet, att hon inte får briljera med rösten som hon kan.

Först ut är Tone Sekelius med Rhythm of my show och det här är något helt anat än det hon tävlade med förra året.

De som önskat en ny gammelschlager kommer bli besvikna.

Det här är modern klubbpop, men det gör det inte dåligt. Bara annorlunda än vad man kanske förväntat sig. Jag tycker att det är riktigt bra. Låttiteln pratsjungs och det är bra för Tone har ändå lite begränsade röstresurser. Det här kommer hon klara snyggt.

Det här är inte dåligt alls. En bra öppning på årets turné.

Ljudet är verkligen dåligt i vår uppspelning får jag säga. Och nu är det en journalistkollega som påpekar att vi får en otroligt dålig bild av låtarna när inte ens tempot går rätt heölt och hållet i låtarna.

Nu blev det bestämt att vi kommer att få höra låtarna en gång till efteråt uppspelat på ett annat sätt, för bättre kvalitet.

Nu så, ska allt vara igång. Vi får sämre ljudkvalitet än vi hoppats på, men annars hade inte alla kunnat lyssna. Vi kommer få höra alla låtar två gånger, i startordning. Jag bloggar om allt jag kan.

Nu är det dags för uppspelning av låtarna. Det är lite teknikstrul just nu, ala hör inte musiken som spelas upp så vi sitter och väntar, mycket spända på att få höra veckans låtar. Håll ut och häng med så kommer jag liverapportera om hur det låter.

SVT har uppdaterat Mellopedia, sitt eget uppslagsverk om Melodifestivalen. All cred till Gustav Dahlander, Mellofantasten, siffernörden och statistikknarkaren som jobbar med detta och har fördjupat sig i och grävt fram underbara fakta.

Eller vad sägs om att artistnamnet som registrerats för Jon Henrik Fjällgrens gäng, Jon Henrik Fjällgren, Arc North feat. Adam Woods är det längsta i Melodifestivalens historia med sina 48 tecken.

Gustav har också försäkrat sig om att artistnamnet är korrekt återgivet precis så, Jon Henrik Fjällgren, Arc North feat. Adam Woods, och att det helt avsiktligt saknar ett &-tecken.

Vidare får man veta att Jon Henrik Fjällgren även står för den längsta låttiteln i tävlingens historia, men inte i år, utan 2017 när han och Aninia tävlade med ”En värld full av strider (Eatneme gusnie jeenh dåaroeh)” som totalt har 55 tecken.

Helt underbara fakta för en nörd som mig.

Hur taggad är man inte för att Melodifestivalen drar igång den här veckan? Vi i pressen får höra låtarna spelas upp idag klockan 10 och jag sitter redan på helspänn.

Till allmänheten släpper SVT enminutsklipp av låtarna på torsdag morgon klockan 07 och sen får ni se 30 sekundersklipp från torsdagsrepen på fredag från 07 om jag förstått det hela rätt.