Det är väldigt mycket 90-tal över det irländska numret. Jag tror att hon kan gå vidare på glädje och färger. Men sången är verkligen så där.

Det är killarna som imponerar med sång och tjejerna som står för falska toner i den här semin.

Cyperns Andromache gör en ganska klassisk grekcypriotisk låt, som är svenskskriven av Arash bland annat, men jag tycker att hennes sång lämnar lite att önska.

Sheldon Riley från Australien kommer från en djupt kristen familj och han sjunger om att våga komma ut som homosexuell och göra allt som var förbjudet när han växte upp. Masken är också hans grej, och när han tar av den i slutet symboliserar det att kliva fram bakom en mask och vara sig själv.

Han sjunger väldigt bra, det är kvällens andra vokalgympa-nummer, men det här känns betydligt mycket mer på riktigt än Azerbajdzjan, enligt mig.

Men nu funkade hans mickstativ inte som det skulle, det skulle ju komma upp där.

Achille Lauro vann inte årets Sanremo i Italien. Så då vände han sig till San Marino och vann uttagningen där, med en ny låt. Och därför tävlar han för lilleputtlandet i kväll.

Och han gör det med en elektrisk tjur. Kanske kvällens största stjärna. Förutom Cornelia då.

Många Eurovisionfans har sagt att han försöker göra Måneskin igen, men Achille gjorde glamrock långt innan Måneskin var med i italienska X Factor, så han försöker inte kopiera deras stil.

Det blev rejält jubel för homokyssen både i presscentret och arenan. Men ikväll var den inte så lång som den blivit under vissa rep.

Maltas Emma Muscat sjunger en svenskskriven låt, men under repen har det verkligen låtit surt.

Det är bättre nu. Men inte mycket. Värst är det i sticket när hon ska ”briljera” och det går åt fanders. Men jag tror nog ändå att hon kan sjunga sig till final ikväll. Trots vad jag tippat tidigare.

Nej, jag kan inte påstå att jag gillar Georgiens Circus Mircus, men det har stort underhållningsvärde att se Willy Wonka och mannen med en trädgård i skägget.

Psykadeliskt knäppgökeri som jag tror att många där hemma kommer gilla och rösta till final.

Azerbajdzjans Nadir sjunger väldigt starkt. Men låten ger mig verkligen ingenting. Det blir bara vokalgymnastik utan nåt syfte. Var inte orolig, det kommer mer sånt ikväll.

Serbiens Konstrakta är en av mina favoriter i år. Och ja, jag kan inte skriva så mycket för jag är upptagen med att klappa med i scenshowen.

Israels Michael Ben David struttar och vickar och kliver och skrider. Jag kan inte låta bli att skratta, men med, inte åt, honom. Det är väldigt härligt men också fullständigt skapat för att kännas som RuPauls dragrace. Jag är osäker på om det går hem nån annanstans.

– Be who you are, avslutar han med på scenen.

Och kan itne låta bli att kvittrande, fnittrande lägga till ett:

– Thank ya!

Jag tycker Finlands The Rasmus gör bra ifrån sig. De har haft trygga rep och och det här är en smart och effektiv start på andra semin.

Publikstödet i arenan är dessutom enormt. Jäklar vad publiken vrålar!

De borde definitivt ta sig till final ikväll.