Jag tror att man kan steka ägg på både Alvaros eldsflammor och ett och annat i det här numret.
När Farah intervjuar Tone i kulissen säger hon att hon behöver byta läppglans, för håret fastnar i läpparna. Och det stämmer faktiskt.
Hon var tvungen att rycka loss hårlockarna. Annars väldigt snygg frisyr nu.
Och nu får vi pyro på Tone också, ett guldregn bakom henne i slutet. Härligt!
Tone Sekelius avslutar sitt artistvykort med: ”Nu kör vi”. Snyggt där.
Hon har ett helt annat självförtroende på scenen nu än under repen inför delätvlingen. Och sången sitter snyggt.
Partiet där hon sjunger Have you ever been afraid of showing your true colours blinkar inte till med ljus i transflaggans färger nu.
Istället blir det gult och blått. Sveriges färger. Och Ukrainas. Snyggt. Och på samma sätt som transflaggan, den som fattar den fattar.
Oscar Zia går igenom vilka artister som tagit sig direkt till final och nämner deras ”höjdpunkter”, typ Liamoos ”ensamdans”.
Men vad har Oscar på kavajen? Är det en ovanligt stor fågelskit?
Nej, det var det inte. Det var en brosch.
Efter Farah Abadis öppningsprata (varför gör hon den förresten? SVT var ju så noggranna med att hon inte ens skulle vara sidekick utan deltagarnas ”kompis” när hennes namn presenterades i höstas, men nu är hon ju nästan lika mycket programledare som Oscar Zia är), får vi Arvingarna som gör Eloise.
Det förklarar ju varför Oscar Zia nynnade på den i kulissen nyss.
Jag förstår inte riktigt varför Arvingarna öppnar, det har ju inget med Hall of fame att göra eftersom de valdes in redan för två år sen.
Inte för att jag klagar. Men det finns liksom ingen förklaring. Och de går också av scenen helt okommenterat.
Oscar Zia står i kulissen och sjunger Arvingarnas Eloise precis innan repet drar igång.
Farah Abadi öppnar kvällen med att säga:
”För fem veckor sen…”
Men det är ju en felräkning. För det är faktiskt bara fyra veckor sen första deltävlingen ägde rum.
Nu är det snart dags för kvällens genrep. Det börjar ju en timme tidigare än vanligt just idag. Varför vet vi inte riktigt.
Igår kväll intervjuade jag Ruslana. Hon är sedan länge mer aktivist än artist. Nu kämpar hon för Ukraina. Läs gärna min intervju med henne här.
Eller kolla på delar av intervjun här:
Och ett litet annat utdrag här på min instagram:
Jag blev starkt berörd av intervjun med Ruslana igår. Även när det är Melodifestival så behöver världen utanför också sättas i fokus ibland.
Det vet ni som följt bloggen genom åren och mitt arbete med Melodifestivalen och framför allt Eurovision, att den politiska sidan intresserat mig extra mycket. Tack vare en god vän i Eurovision-världen kom jag i kontakt med Ruslana och kunde genomföra den här intervjun via video.
John Lundvik har släppt en engelsk version av sin Änglavakt och jäklar vad den låten växte i mina öron. Jag har ju svårt för den svenska texten, men den engelska versionen skrevs först och det känns verkligen. Lights go low, med Johns fantastiska röst gör att den här inte går att räkna bort i finalen.
Men jag vet inte riktigt vad John gör ute på den här flotten i videon.
Mitt ute i vattnet. Med sitt piano. Helt ensam.
