Efraim Leo gjorde ett av sina bästa framträdanden på genrepet i går och jag får samma känsla nu på dagrepet. Han ler på rätt ställen, vågar bryta av lite från de förbestämda rörelserna och det gör direkt att det känns mer avslappnat och spontant. Snyggt.

Klara Hammarström gör ett starkt rep. Sången sitter snyggt. Vi får inte se guldregnet idag, pyro är rätt dyrt så man kör inte det på fler repetitioner än nödvändigt, men igår föll det snyggt över henne.

Nu kommer en sån där märklig mellanakt igen efter den tredje duellen. Tommy Körberg som blev invald i Hall of fame förra året men inte kunde komma är plötsligt på plats och sjunger sin Stad i ljus i år istället. Framträdandet är dessutom förinspelat och görs inte live, varken igår, idag eller ikväll.

Det är extra konstigt eftersom vi redan fått se den här låten i en ny tappning som en öppningsakt tidigare i år, när Anis Don Demina och Oscar Zia gjorde den.

Det är alltid härligt att se och höra Tommy Körberg, men det finns ingen dramaturgi i det här programmet. Ingen har tänkt hur man ska bygga ett program utav alla byggstenar. Och det här är Sverige största underhållningsprogram. Det är faktiskt pinsamt att det inte görs av Sveriges bästa innehållsproducenter.

Clara Klingenström blir bara bättre och bättre för varje rep. Det är otroligt roligt att se.

Hon får fram alla känslor i den här låten och vågar slappna av och le på scenen och njuta av att vara där. Jag blir alldeles varm när jag ser det här, vilket otroligt genombrott.

Shirley Clamp lyfter in Pernilla Wahlgrens miss när hon inte lyckades uttala Clara Klingenströms namn rätt förra veckan.

Det är alltid kul när man följer upp förra veckans program på det sättet och på dagrepet sitter skämtet bättre än under fredagsrepet. Det har spetsats lite och man har plockat bort en Clingenström här.

Eva Roos och Eva Rydberg har aldrig tagit det lugnt under en repetition. Varje gång är en full föreställning med de här damerna. Och det är deras energi som gör hela låten.

Det är också lika underhållande varje gång att se  hur Roos kämpar för att sätta den koreografi som Rydberg gjort. Och det är ju en del av dramaturgin som de båda också byggt upp i alla intervjuer runtomkring.

Paul Rey är väldigt säker på scenen och känns så där avslappnad som man måste vara som artist för att kunna njuta av att stå på scenen och inte behöva oroa sig för och hela tiden tänka på kameror och blickriktningar.

Hans scenografi är ett pussel och till Andra chansen har det gjorts lite tydligare i tv-bilderna som i slutet av numret visar hur två bitar skjuts ihop för att bli ett helt pussen, utan någon missing piece.

Jag är inte lika arg över det här manuset idag. Det känns som att Shirley och manusförfattare och regissör har jobbat ordentligt från igår till idag. Jag tycker att skämten faller bättre, hor får till tajmingen bättre. Det kan nog bli en bra sändning ikväll.

Frida Green sjunger countrydoftande balladen The silence och har under de flesta av sina rep haft problem med hur rösten antingen spricker eller blir helt sur när hon tar i under partiet före sista refrängen.

Nu håller det nästan hela vägen. Det som spricker blir bara en extra krydda som gör låten mer känslosam. Snyggt. Får hon till det så här ikväll ska hon vara nöjd.

Frida Green har ändrat lite i sina kläder, men det märks knappt. Under sin gröna klänning hade hon en grön paljettbody i deltävlingen. Nu har hon bytt ut den mot en i guld. Ni kan skymta den på den här bilden.