Efter några till invalda i Hall of fame, Orup och Anders Glenmark och Ola Håkansson.
Och så kommer Felix Sandman och Benjamin Ingrosso och gör ett medley av Ola Håkansson-låtar inklusive låtar som kommer från hans bolag Ten och Stockholm Records, så det är lite Zara Larsson och The Cardigans och vissa Mello-inslag.
Efter snabbrepris blir det nån form av mellanakt med Shirley Clamp och Christer Björkman som sjunger en fransk visa.
Med nån form av humorbitar inlagda, där Shirley avbryter Christers sångpartier genom att prata i telefon eller ta kaffe. Det funkar inte riktigt. Alls.
Ulf Elfving har blivit invald i Melodifestivalens Hall of fame och är på plats för att ta emot ett pris. Han programledde Melodifestivalen tre år i rad, 1977, 1978 och 1979.
Ulf Elfving gör också rösten i snabbreprisen. Det är lite charmigt.
Efraim Leo gör också ett bra rep. Han känns avslappnad och ser ut att njuta av att stå på scenen. Han har ju flera gånger sett nervös ut, men nu ser det ut som att han trivs på scenen och har roligt.
Klara Hammarström gör ett stabilt och snyggt rep. Hon sjunger säkert.
– Jag vill också ha rubriker, säger Shirley Clamp när hon med flit uttalar Klara Hammartröms namn fel.
Och man kan höra en knappnål falla. Manusförfattarna tycks igen vara helt handfallna. Manuset har bara funkat med Anis och Oscar respektive Per och Pernilla.
Om det här hade varit på den gamla goda tiden när produktionen lade ner sin själ i att jobba om ett genrep till vettigt innehåll till sändning så hade alla repliker skrivits om och fixats till i morgon.
Men SVT har ju typ slutat med sånt sedan Edward af Sillén slutade jobba med Melodifestivalen. Gör om gör rätt, säger jag. Skriv om allt.
SVT:s studioman Pernilla Isedal har hjälpmedel för att visa programledarna vilken kamera de ska titta i.
Efter tredje duellen presenteras hur Tommy Körberg valts in i Hall of fame och då kommer han också in och sjunger sin Stad i ljus.
Men det sker inte live. Det har förinspelats. Inne på scenen är det bara en tom plattform och vår fotograf messar mig, besviket:
”Han är ju inte här ju.”
Clara Klingenström har ett helt annat självförtroende idag än förra veckan. Det här är energifyllt och med massor av glädje. Det funkar otroligt bra på scenen.
Jag förstår verkligen inte varför dansarna har försetts med peruker och ”gamling”-kläder. Det är på nåt sätt att driva med pensionärer, som verkligen inte alls behövs eller har nåt värde i den här låten.
Jag undrar hur Eva Rydbergs och Ewa Roos nummer hade sett ut om dansarna istället hade haft de kläder som Lars Åke Wilhelmsson sytt upp åt dem. Det hade nog varit minst lika bra om inte bättre.
Dansarnas del i det här numret är feltänkt. Och det är SVT:s fel, inte Rydbergs och Roos. Tur att Eva och Ewa är så pass bra att man knappt tittar på dansarna. Det är damerna som är hela behållningen och de är fantastiska.