Efter ännu en snabbrepris får vi fyra minuter svart i rutan. SVT säger att de fortfarande inte hunnit klippa färdigt en teknikst avancerad mellanakt som innehåller specialeffekter och stunt-tricks. Därför får vi inte se den förrän ikväll, då den garanterat ska vara färdig.

Och sen får vi ett besök till hos Mello-familjen.

Efter en snabbrepris får vi Herman Lindqvists Mello-historia, denna vecka om tonartshöjningar. Och det är nog ett kortare inslag än vi fått tidigare år. Men det gör inte så mycket för Pernilla Wahlgren och Per Andersson gör också otroligt roliga sketcher som en Mello-tokig familj.

Det blir väldigt kul och framför allt har ingen behövt gå ut på jakt efter försök till nåt skoj. Det här är helt rätt, att gräva där man står-humor.

– Kan vi få snabbrepris-makaroner?

Och sen får vi fem vidare.

Stora delar av Eric Saades nummer görs på en vit golvplatta omgiven av svarta skynken, som inte hade gått att göra på en scen med publik på samma sätt.

Det är otroligt snyggt. Men blir allra bäst i de bilder när man också kommer nära honom och han sjunger rakt in i kameran, till tv-tittarna så det känns att det är live. Och när han då ler.

Kanske är det här repet som tekniskt funkat bäst. Det är inte för mörkt, men heller inte för ljust så att Erics svartmaskerade dansare ser ut som en rånare utan tydligare blir hans skugga.

Men samtidigt är det inte Erics mest energifyllda rep.

Han vet att han inte behöver ta ut sig fullständigt idag. Det kan och bör vänta till ikväll. En erfaren artist kan tänka precis så. Andra kan behöva ösa för fullt för att känna att man gjrot allt för att repa varje liten milimeter som går. Men Eric ser snarare bekväm ut på scenen i att inte ta ut varje känsla nu, utan spara det till kvällen.

Clara Klingenström vinner på sitt artistvykort som visar upp henne som en härlig, vanligt tjej. En gotlänning som tycker att den bästa tiden på året är augusti september när alla stockholmare lämnat ön. Smart, det kommer hon vinna röster på ikväll.

Och det här är nog hennes bästa rep under veckan. Hon ser ut att faktiskt njuta av att sjunga på scenen, där hon under veckan känts lite för osäker och nervös. Kan hon hålla i det här ikväll så kan det absolut ta henne vidare i tävlingen. Clara sjunger också väldigt bra, med en härligt personlig röst.

Jag tycker att Andreas Olsson, som är Sannex frontman, börjar hitta formen nu. Det har varit lite osäkert och svårt att hitta kameror och kännas avslappnat på scenen.

Men nu sitter det mesta och framför allt, när han tappar en kamera börjar han inte flacka med blicken för att hitta rätt. Och det gör att det för tittarna ser ut som att det kanske är bildproducenten som är fel ute. Det här är kvällens partylåt och det kan absolut ta sig vidare om folk vill studsa till lite glädje.

Även The Mamas promenad upp på scenen, det som ska ge livekänsla i tv-sändningen, är förinspelat. Trion går där i sina scenkläder från förra året, precis som de första 30 sekunderna av numret ser ut, det som är inspelat.

Effekten när ljuset kritar ut i vitt och tjejerna står helt klädda i guld är otroligt snygg och överraskande.Och jag skulle precis skriva att deras röster är otroliga. Men så sjöng Loulou Lamotte surt i ett soloparti. Liksom rossligt och hest i flera meningar.

Jag tror inte att jag har hört det från henne förut och då har jag följt Loulou sen hon tävlade i Idol 2008.

Är det en förkylning som börjat komma? Eller har hon bara inte värmt upp rösten ordentligt?

Det kommer ett parti till när de tre sjugner ihop som inte är helt rent. Jag kan inte avgöra vem som tar de sura tonerna då. Men det här är förvånande. Det lär inte påverka kvällens resultat, men ändå förvånande.

Efraim Leo känns lite tryggare på scenen idag. Det är i kväll det gäller och fortsätter han i den här riktningen kan han nog hitta en ny och större publik ikväll.

Den här typen av poppojkar brukar gå bra i Melodifestivalen och om han bara kan slappna av ett par växlar till och ännu mer hitta njutningen på scenen så kan han absolut slåss om en plats bland de fyra som tar sig vidare ikväll.

Lovad fortsätter att sjunga bra. Jag gillar hennes ton, visst påminner den lite om Miriam Bryant, men den har ett eget id också. Jag tycker att man känner hennes känslor på scenen. Men det är något som gör att Lovads framträdande ändå känns lite för hårt. Det är svårt att sätta fingret på det. Kanske skulle jag vilja ha ett litet leende in i kameran. Kanske bara precis i slutet av låten.

I morse vaknade jag med Tess Merkels Good life i huvudet. (Och Sannex, men det är en annan historia). Det här är härlig 70-talsdisco och Tess har bra energi på dagrepet. Hon har roligt på scenen och det är så viktigt för den här typen av låt. verserna är inte helt kockrena i sången, men jag störs inte av det.

Det här gör mig på bra humör.

Håll ut ikväll, hörni. Anna Hedenmo gör ”Min sanning” av artistpresentationerna och det känns lite skavande i första två men sen kommer man in i det. Anna gör det jättebra, och det är bara lite ovant, men kul att se.