När Sannex sjunger om att ta in en PT under charter-resan dyker det här muskelberget upp på skärmarna.
Och ni ser tatueringarna, va? Är det här årets superkropp i Mello kanske?
Sannex stavar hela texten på led-skärmarna så ingen ska missa vad de sjunger. Det här är ren och skär glädje i låten med urdumma rim och jag har den här låten på hjärnan sen i onsdags.
Men Andreas Olsson känns lite osäker på scenen i första genomsjungningen.
Han hittar inte rätt kameror, han vet inte var han ska hålla händerna, ska de vara på mickstativet eller längs med kroppen eller på mcken eller i sidorna.
Den osäkerheten drar ner glädjekänslan i låten och får det att kännas mer hittepå än vad ett sånt här nummer och låt klarar av.
Det är svårt med tv och alla såna detaljer blir avslöjande i tv-kamerorna. Därför måste de kanske skala av lite kameror för att få Andreas att känna sig tryggare och bara köra på scenen.
Sannex har ju parkerat sin turnébuss bakom Globen, smidigaste sättet att ta sig till Stockholm utan att utsätta sig själv eller andra för corona-risk.
Men nu får jag veta att stackarna har fått ett råttangrepp. Bussen har invaderats av skadedjur som har haft fest på godsaker som lämnats i fordonet.
Bussen har ju blivit stående i över ett halvår när de inte har kunnat vara ute på vägarna och turnerat.
Så på parkeringen har råttor tagit sig in i bussen och haft kalas, medan grabbarna tvingats stanna hemma.
När de skulle åka till Stockholm i början av veckan upptäckte de råttinvasionen.
De blev tvungna att sanera bussen för att ens kunna åka, så de blev lite sena hit.
Till andra genomsjungningen har SVT:s tekniker hittat synken så The Mamas öppningssekvens spelas i rät takt till musiken och så att sången hamnar rätt i bild.
De har damerna kan sjunga. Det är verkligen deras bästa vapen. Numret är mer färgsprakande idag, med glitterstormar i guld, rosa och blått på led-skärmarna bakom dem.
En av de snyggaste passagerna i The Mamas nummer är när de ställer sig mot varandra i en ring och liksom sjunger tillsammans.
Det är viktigt att dricka vatten.
The Mamas får sina vattenglas mellan genomsjungningarna.
Och pratar igenom numret med nummerkreatören Zain Odelstål.
The Mamas är helt ur synk i de första 30 sekunderna. Då får vi se en förinspelad sekvens där de sjunger årets låt iförd förra årets scenkläder. De sjunger live på scenen, men det man ser i tv-rutan är förinspelat.
Det är en cool effekt, men ser helt vansinnigt ut när de är helt ur synk. Så får det inte se ut i morgon.
The Mamas står i mörkret och sjunger sina första 30 sekunder medan tv-tittarna får se dem i förra årets kläder. Sen kritar ljuset ut i vitt och plötsligt står det här gänget helt klädda i guld.
Efraim Leo känns lite varmare i kläderna i sin sista genomsjungning. Men på lördag har han bara en gång på sig. Då finns ingen tid för uppvärmning.
Knasig testbild blir det på led-skärmarna i väntan på Efraim Leos sista genomsjungning.
Man brukar ju säga att det ligger i detaljerna. Och det gör det absolut för Efraim Leo och hans dansare. De här smyckena är värda många hundra tusen enligt vad jag fått höra.
Drygt 400 000 kronor om man också räknar in det som dansarna har på sig, inklusive diamanter i örhängena.
Efraim Leo känns fortfarande lite nervös på scenen. Popkillar brukar funka bra i Melodifestivalen och han har verkligen möjlighet att ta sig vidare på lördag, men då behöver han hitta lite mer säkerhet i framträdandet.
