Så kommer Babben Larsson och får sjunga förra årets vinnare Too late for love med nyskriven svensk text.

Det här är vackert. Men folk känner Babben som komiker. Här fattar man inte om det ska vara skoj eller på allvar.

Det är så feltänkt så jag blir arg. Det enda som saknas är att Babben skulle avsluta med att säga: ”Missa inte nya säsongen av Bäst i test”. För det är exakt vad det här är, en enorm lathet från SVT och Melodifestival-redaktionen där David typ ringt sin polare och frågat: Kan du riva av en liten bit, så får vi reklam för nästa show”.

Återigen: Skäms SVT!

Och det är inte Babbens fel. Hon sjunger ju jättefint. Men tänk om nån riktig schlagerdiva fått göra det här. Kanske Siw Malmkvist, Lill Lindfors, eller varför inte Jill Johnson eller Charlotte Perrelli.

Det här fåneriet med att snabbreprisen skulle vara nån slags kul grej att skämta om når sin absoluta dumhetshöjdpunkt när David Sundin ska påa den sista snabbreprisen i finalen och börjar gråta över att det är den allra sista.

Det här är så dumkorkat barnprogramsmässigt att jag skäms över att det här ska vara Sveriges bästa underhållnignsprogram. Var är underhållningen i Sveriges största underhållnignsprogram? Jo, den var med i Andra chansen.

I övrigt har inte innehållsredaktionen gett oss ett uns underhållning under den här turnén. Tack tävlande artister för att ni gjort programmet till något att titta på i alla fall.

Jag hoppas att det finns någon ryggrad som skäms över att man förvandlat Melodifestivalen till ett barnprogram.

Nu får vi se årets röstavlämnare för första gången. Poängen är så klart fejkpoäng.

För Armenien till exempel Anush som tävlade med sin syster Inga i Eurovision 2009 med låten Jan Jan.

Och för Island är det Selma som lämnar poängen. Också Eurovision-bekanting från 1999 och 2005.

Och för Nederländerna är det fantastiska Getty Kaspers som vann Eurovision med gruppen Teach-In och låten Ding-A-Dong i Stockholm 1975.

Artisterna behöver inte stanna i greenroom under dagrepet, de ska istället få varva ner i sina loger och vässa formen till ikväll.

Så när David Sundins kör tolv snabba frågor i högklackat i greenroom blir med artisternas skivbolagsrepresentanter, låtskrivarkollegor, SVT-medarbetare, som här, Warners Robert Skowronski får vara Anis Don Demina.

Efter en snabbrepris blir det kvällens första onödiga mellanakt.

Discofunk med programledarna. Diskofunk usch.

Texten handlar om att sex veckor har fått och vad som nu händer efter Melodifestivalen.

Det finns liksom ingen glädje i det här numret alls, för tonen går i moll med texten: ”Må festen bli vad vi gör den till”.

Ja tyvärr så har Melodifestivalens redaktion i år sänkt hela känslan med Mello, trots tre fantastiska programledarämnen, som inte fått möjlighet att blomma ut åt något håll.

Kisspaus, helt enkelt.

David Sundin hinner bara nämna Anis Don Deminas namn så jublar publiken här i arenan. Mycket barn förstås, men vuxna också.

– Alla behöver nog le åt han med pyjamasdräkten på scenen, säger han i artistvykortet.

Och sen exploderar det i arenan när folk ställer sig upp och dansar med.

Han har behållit de engelska versionerna av vissa av texterna på sin bakgrundsskärm.

Jag kan bara kapitulera. det här är årets vinnare på så många sätt. Kommer vi skicka det till Rotterdam? Jag tror inte det. Men jag vet faktiskt inte. Men det spelar ingen roll. Det är Anis som får Friends att koka även idag.

Anna Bergendahl öser på scenen, men även här är publiken svårflirtad i öppningen. Inte förrän sista minuten klappar de med. Ska bli väldigt spännande ikväll att se omröstningen.

Felix Sandman levererar den här musikvideon snyggt idag också.

Han är säker i varje rörelse. Och nu släpper han också loss lite på scenen och ser ut att ha lite extra roligt tillsammans med sina dansare och med publiken.

Mariette Hansson är som alltid väldigt säker på scenen. Hon har hög energi och ger publiken det som de blivit vana att förvänta sig av henne.

Jag tykte Robin var svajig igår på genrepet. Nu är han betyhdlgit bättre och han får med sig publiken på handklapp redan i första refrängen.

Det här är en av mina favoritlåtar i år och nu gör han den rättvisa på scenen tycker jag.