En suddig bild. Men den får duga. Ellen Benediktson levererade.
Förra veckan var hon sjuk men det kompenserade hon rejält i natt när hon ställde till med årets bästa efter efterfesten-fest på sitt hotellrum.
Varför får jag aldrig vara med i bloggen? frågade fina Calvin Bozic på Roxy som har hand om Linda Bengtzing och Victor Crone i årets tävling.
Klart att du får, Calvin! Här med programledarnas stylist Anna Hjertén som
också kunde räkna hem två fem plussare i klädbetygen. Väl värt att fira! (Read all about it här).
Den officiella efterfesten stängde visserligen klockan 03. Men det var det verkligen ingen som tog notis om. I stället fylldes artisthotellets korridorer av öppna dörrar och välkomnande famnar.
Nu är vi tillbaka hos Paul Reys schlagerälskande kompis Mello-Markus.
Nej, det här är inte en bild på honom. Det här är en bild av Paul Rey, som skrattade så mycket så att han sjönk ihop i en hög på golvet. Han pekade och gapskrattade.
För Markus och jag sjöng med i varje textrad av festens sista låt, Stad i ljus.Och oj, vad vi levde oss in i texten.
Markus kunde den dessutom bättre än jag.
Och Paul bara fortsatte att skratta.
Det var verkligen en av de mest lyckade efterfesterna på många år. Felix Sandman, med sin låtaskrivare Tony Ferrari, hade inga planer på att avsluta festen tidigt.
I bakgrunden ser ni att även Christer Lindarw stökade på när klockan närmade sig 03.
Det var mycket skönt att Paul Rey självmant satt på sig ett koppel, för då kunde man ta med honom till baren när helst man ville.
Så länge Dalia var med på noterna så klart.
– Det är för dig, Tobbe, sa Paul Rey och jag tror faktiskt att han menade det efter förra efterfesten i Göteborg.
Paul rey höll igång i natt tillsammans med sitt gäng, inklusive Dalia i bakgrunden som inte dricker shots.
Och längst till höger i bild: Mello-Markus. Han heter numera så efter att i över tio års tid ha dolt sitt Melodifestival-intresse från sin flickvän, men nu blommat ut på Melodifestivalens efterfester genom att briljera i texter som ”Alla flickor”, ”Bra vibrationer” och inte minst ”Stad i ljus”. Han har äntligen vågat komma ut som schlagerälskare. Fint ändå.
En person var för full för festen. En välkänd profil i de här sammanhangen släpptes inte in på efterfesten för att hen tycktes ha sniffat lite för djupt på glöggen. Vakterna i dörren sa vänligt men bestämt nej när hen ville komma in på efterfesten. Det var bara att återvända till hotellrummet.
Och det här skedde tidigt. Före midnatt.
Paul Rey är en lurig rackare. Här stod han länge länge i förtroligt samtal med tävlingsproducenten Karin Gunnarsson när klockan var 02:28.
Det var det andra förtroliga samtalet jag såg honom försjunken i i natt.
Kanske säkrade han upp en plats i nästa års tävling. Eller ställde Karin mot väggen när det gäller startnummer 2. Det nesliga aldrig-vinnande startnumret i finalen. Vad vet jag.
Anis Don Demina hann precis lyfta blicken från Christer Lindarws urringning när jag tog den här bilden.
Det var med hundradelens marginal!
Christer var inte missnöjd.
_ Var ska man annars titta? frågade han och skrattade.