Gunilla Persson kom med en bukett blommor i handen och i sällskap av kändisfrisören Beba Jonsson.

Elecktra var den artist som kom först till efterfesten och Robin Werner stannade också till stängning. Jag tror inte jag såg honom sitta ner en enda gång.

Ja, han var besviken över att ha hamnat i botten i deltävlingen, men det hade han skakat av sig till festen.

Underbart är kort säger man ju och det kanske gäller för efterfesten här i Karlstad. Den absolut bästa på hela turnén. Men den stängde redan 02.

I Karlstad har efterfesten stängt 02 även tidgiare år, för staden har inte haft alkoholtillstånd längre än så. Men nu finns det ställen i Karlstad som stänger 03, så varför inte hotellet eller Live Nation ansökt om förlängt har jag ingen aning om.

Trots hetsiga diskussioner, besvikelse och en del märkliga taggarna utåt-försvarstal från SVT så ville artisterna verkligen inte att festen skulle ta slut.

Häng med här i bloggen nu under dagen så ska jag försöka uppdatera er på precis allt som som hände, med hjälp av Robin Lorentz Allards bilder.

Jag ska också spela in podd och ta mig till ett tåg och åka till Stoockholm så ni får leva med att uppdateringarna kommer med viss oregelbundenhet.

Marcus & Martinus gick nog allra vildast åt bubblet, ivrigt påhejade av låtskrivaren Linnea Deb så klart!

Martinus tog flaskan först och skakade rejält.

Sen tog Marcus över.

Och det rejält.

Det tog liksom aldrig slut.

Det var som att han hällde 35 flaskor över mig.

Och han tömde verkligen hela flaskan.

Jag fick champagne över hela mig.

Så här sitter jag alltså nu och försöker torka.

För det här var nog det värsta jag råkat ut för (frivilligt då, jag äsger ju åt dem att sikta på mig hellre än fotografernas dyra kameror).

Jag såg till att krama om båda två sen så de skulle få bli lite blöta själva också.

Det är inte bara dasarna som får visa hud på jobbet.

Nej, här sitter även jag och jobbar halvnaken.

Undrar ni varför?

Anledningen kommer i nästa blogginlägg.

Men se där, nu fick vi startordningen till finalen mitt under efterfesten, det måste ju bloggas. Maria Sur öppnar och Danny Saucedo stänger finalen.

Jay Smith har fått den nesliga startnummer 2, medan Marcus & Martinus har 7:an, Medina 9:an, Liamoo 10:an och Jacqline 11:an.

1.       When I’m Gone – Maria Sur

2.       Back To My Roots – Jay Smith

3.       Awful Liar – Lisa Ajax

4.       Heroes Are Calling – Smash Into Pieces

5.       Give My Heart A Break – Cazzi Opeia

6.       Light – Annika Wickihalder

7.       Unforgettable – Marcus & Martinus

8.       It’s Not Easy to Write a Love Song – Dotter

9.       Que Sera – Medina

10.   Dragon – LIAMOO

11.   Effortless – Jacqline

12.   Happy That You Found Me – Danny Saucedo

Annika Wickihalder gick också loss på champagnen, som traditionen bjuder. Men hon var smart nog att spara ltie i flaskan så hon fick sig ett glas också för att fira finalplatsen.

Jay Smiths team hade sett till så det istället hade beställts in en hel back öl till bordet, så de flaskorna stod öppnade och klara när han kom till festen.

Och själv gick han helst på whiskeyn.

Och tämde den i ett svep som ni ser på det tomma glaset.

Jay Smith firar med syrran och sitt gäng. Men han är inte nån champagne-drickare direkt, där fick det räcka med en klunk efter att ha skakat flaskan för bildernas skull.

Nu är festen verkligen igång. Medina kom först av finalisterna och Ali och Sami tycker att jag varit alldeles för hård mot dem i veckan så de tog ut hämnden rejält.

Det blev lite blött kan man säga.

Eller väldigt blött.