Nu får scenteknikerna in två enorma lådor med genomskinliga fronter på scenen. Dags för Hana Ferm.

Jakob Karlberg gör en tredje genomsjungning och han känns tydlig och direkt på scenen.

Sången sitter snyggt, jag hade inget att vara orolig för när det gäller falsettpartierna. Och sitter nu och sjunger med i refrängen här på parkett.

På tv-skärmarna blir Jakob Karlbergs verser till ett blockpussel av färgade rutor och olika kamerabilder från scenen. Lite 24-känsla för dem som minns den på tidigt 00-tal banbrytande amerikanska spänningsserien som jobbade mycket med bild-i-bild-klippning.

Låttiteln ”Om du tror att jag saknar dig” följs upp av körens ”NEJ” ackompanjerat av ett ännu större NEJ projicerat på den bakre duken. Det blir en snygg effekt eftersom körens nej bara anas i ljudbilden, som en del av ett trumslag. Men projiceringen förstärker det så att det näsat skriks ut.

Jakob Karlbergs gitarr är helt täckt i lysdioder som blinkar och bygger mönster och byter färger under numret. Det är coolt.

Numret är enkel bandsättning, som blir snyggt på scenen och sången sitter där den ska. Jag tycker att falsetten blir snyggare live än på förinspelningen till och med.

Det blir kolsvart på scenen. Och Jakob Karlbergs gitarr lyser. Snyggt. Dags för första genomsjungningen.

Jakob Karlberg nöjer sig inte med kör i kuliss. Han tar med sig Mattias Andréasson (ja, den Matte, från EMD) på scenen och låter honom köra kör och spela el-bas på scenen.

Bakom trumsetet sitter Daniel Kadawatha. I går hörde jag honom berätta för någon i hotellets lobby vad han skulle göra här:

– Ja, alltså, jag ska spela lufttrummor.

Inget av musiken är ju live i Melodifestivalen, så när man har band med sig på scenen så blir det fejkspel.

Har ni sett det här förresten, att Jakob Karlberg tänker bli världsmästare. Med hjälp av sin Mello-låt. Jag tycker det är härligt galet och knäppt på bästa sätt!

Nu baxas det in runda plattformar och en bandsättning till Jakob Karlbergs repetition.

En tredje genomsjungning och et blir mycket stampande i ring för Simon Peyron och Ellen Benediktson som liksom pratar ut med varandra i låten.

Det här är en jättesnygg ballad, som kräver en hel del arbete för att scenshowen ska sitta och det ska funka i tv-rutan. I arenan idag fanns det mycket kvar att önska. Egentligen bara Simons sång som var där den skulle kändes det som.

Simon Peyron sjunger snyggt, men det är mycket att jobba på i det här numret för att det ska se snyggt ut i tv-bilden. Ellen och Simon måste hitta sina exakta positioner, nu är de mer eller mindre i mörker stora delar av låten.

Trots Ellens icke-sång idag, känns det som att de har varandra på scenen. Det ska bli väldigt spännande att se hur det funkar när Ellen faktiskt får sjunga också.

Nu håller hon sig i alla fall från att fnissa på scenen under andra genomsjungningen.