Scengolvet fylls helt med rök under Faith Kakembos första genomsjungning.

Debutanten fortsätter att leverera på scenen. Efter genomsjungningen stämmer ljudteknikern av att allt är rätt isntällt med medhörningen. Och SVT:s nummeransvariga Sacha Jean-Baptiste pratar igenom nummer och kameror med henne.

Att Anis Don Demina ens orkar med att köra igenom sitt nummer är mig helt främmande.

Han ska vara glad över att Emelie Fjällström och Lars Säfsund finns i kulissen och står för det mesta av sången. Men rappen är Anis egen, den kan inte räddas upp av kör-i-kuliss.

Och det behövs den inte heller.

Anis blir inte riktigt så publikfriande som jag tror att hans team hoppats på. Risken finns här att Drängarna känns bredare och folkligare och att det här numret känns smalare och riktat till en yngre målgrupp.

Samtidigt börjar de få ordning på det här.Det blir tydligare med studs-viftande rörelsen i refrängen.

Jag tror att folk kan gå igång på det och göra att det funkar.

Oj, där flög Keisha och Lisa in i varandra precis i slutet av Anis Don Deminas andra genomsjungning.

Inga bilder på det dock.

Anis Don Demina har lite mer styrsel på sitt nummer idag vid första genomsjungningen. Det är inte bara fullt ös plattan i mattan hela vägen i mål.

Det är tydligare uppstyrt och inte lika flås-flängigt som igår.

Och nu har de fått till det jag saknade igår. Dansen som ska få med alla i refrängen, och även på dansgolvet. När Anis och dansarna studsar och viftar med armarna tillsammans.

Snyggt!

Amanda Aasa gör sin tredje genomsjungning. Hon har en spröd röst och ibland sitter jag och undrar om hon ska spricka. Men det gör hon inte.

Till ikväll behöver hon jobba med nerverna s hon känner sig bekväm när hon ställer sig på scenen inför en arenapublik.

Amanda Aasa gör sin andra genomsjungning nu. Nu tycker jag hon känns mer bekväm i sången.

Amanda Aasa verkar ha lite problem med sin medhörning och flera tekniker är framme och försöker hjälpa henne.

Nu har SVT hunnit med lite avtalsenlig kafferast och så är det dags för Amanda Aasas första genomsjungning.

Nu har även dansarna fått på sig sina scenkläder. Vitt är alltid mycket snyggare än svart på Mello-scenen, så är det bara.

Det känns fortfarande lite bräckligt på scenen för Amanda. Rösten är spröd och hon har vissa partier som hon inte känns helt trygg i sångmässigt.

Skivbolagets Frida Boström är framme hos Drängarna mellan genomsjungningarna och pratar igenom numret med grabbarna.

Dags för andra genomsjungningen nu. Min kollega Johan sitter intill och säger att han får känslan av den irländska festen under däck i filmen Titanic. Och ja, det är både svenska och irländska folktoner i det här.

Det som är härligt med det här är att det inte känns så sökt som vissa så kallade skojbidrag ibland blir i Mello. För exakt det här är vad Drängarna gör på 70 spelningar om året, även om det så klart är upphöjt i lite kubik.

Det är mycket tjut och jubel från scenen under Drängarnas första genomsjungning. Bidrar så klart till stämningen i låten.

Jag är faktiskt glatt överraskad över att dansarna, Keisha, Lisa, Lamin och Edin, inte har försetts med överdrivet bonniga kläder, eftersom de ska symbolisera låtens piga och dräng.

Istället får de ha ganska neutrala korta vita klänningar respektive khaki-färgade chinos och hängslen.

Jag kan liksom inte säga att det här är nedtonat på något sätt. Men ändå så är det just det. På rätt sätt.