Oj, sen kommer Drängarna efteråt. Och då ska det in ett helt scenbygge till. För Drängarna har ett enormt podium, med brädpanel i fronten så klart.
Det här kommer ställa till med mycket bekymmer för SVT:s scentekniker. Alla lakan och grejer ska först in. Och sen ut också. Jag gissar att det läggs in en och annan sketch här för att förlänga tiden.
Lakanen som hänger från taket blir till en gång som Albin går igenom. Dansarna trasslar sig ut från lakan som gömmer rekvisitan på scenen.
Jag vet fortfarande inte vad det är jag ser riktigt. Det är väldigt mycket som händer på tv-skärmarna.
Och ännu mer som händer på scenen.
Det här känns enormt överarbetat. Albins gäng har en hel del att arbeta med till i morgon.
Det blir bara två genomsjungningar för Albin:
– Vi kommer bara köra den här en gång till så att alla är med på det, säger studiomannen Henric von Zweigbergk i mikrofonen.
Alla artister får lika mycket reptid på scenen. Extratid blir det när SVT:s produktion behöver det. Artisterna själva beslutar över hur de vill fördela sin tid mellan att sjunga och fixa med rekvisita och teknik. När Måns Zelmerlöw tävlade med Heroes hann han oftast bara två genomsjungningar.
Men herre… Nu har de hängt upp två enorma tygstycken i taket också.
Men oj.
Vad i hela vad som helst är det som händer på scenen. Albin går runt alvarlig och lite dyster och sjunger sin låt. I nån form av slottsmiljö dör dansarna sliter av vita lakane från prylar och sen sveper in sig i dem.
Jag hör ganska höga skratt fårn pressläktaren och jag sitter bara och gapar.
Albin Johnsén har en ganska skön låt, med en tydlig och snygg hook, men jag kan bara se dansarna som flyger runt honom.
När de lämnat lakanen så fortsätter de att fladdra runt Albin och jag får känslan av att själva skrattar lite åt vad de gör på scenen.
Det är liksom urtypen för något som är fullständigt överarbetat. Jag tänker på östeuropeiska jättenummer i Eurovision, som alltid slutar i kaos i tv-bilderna.
Det här kan vara det konstigaste jag sett på Melodifestivalens torsdagsrepetitioner. Och då har jag ändå snart sett 86 styckan à 7 respektive 8 artister i deltävlingarna och 10 respektive 12 artister i finalerna.
Albin Pratar igenom sitt nummer med SVT:s nummeransvariga Sacha Jean-Baptiste. Och klättrar också upp på flygeln på scenen.
Henric von Zweigbergk försöker skynda på:
– Så, alla på plats, nu kör vi igenom det här.
Nu rullas det in mängder med rekvisita på scenen. Statyerna vi såg i kulissen förut är tydligen till Albin Johnséns nummer.
Här är det en flygel, fågelburar, notställ i trä. En vitmålad stege.
Och massor med saker som är dolda under vita lakan. Vad ska det här bli?
Mariettes sista genomsjungning nu. Det är mycket vida tv-bilder från långt håll och ett blixtrande ljus från en egen ljusramp bakom henne.
Men den vita mattan utnyttjas knappt som effekt, annat än som ett reflekterande underljus.
Mariette Hansson sjunger som vanligt felfritt och har bra utstrålning och scennärvaro.
Mariette skuggboxas lite för att hålla värmen uppe inför sista genomsjungningen.
