Nu funkar overlay-effekten i Paul Reys nummer snyggt. Det drog ut fasligt på tiden under dagrepet idag och SVT använde upp i princip all sin reservtid på att ställa in den. Skönt att det funkar nu.
Han känns lite raspig i rösten nu. Inte riktigt så ren i tonerna som jag tyckt att det varit tidigare. Det borde inte påverka resultatet, men ändå inte helt och hållet hundra. Kanske nerver?
Linda Bengtzing tycks ha bestämt sig för den röda outfiten nu. Smart val, den svarta var för mörk.
Hennes energi höjer det här numret och hon är allra bäst i närbilderna när man ser hennes glädje och hr hon lever sig in i Alla mina sorger.
Hon kan ta sig vidare i morgon och då är det helt tack vare hennes otroliga energi och utstrålning. Publiken här inne jublar!
Jag ser publik gunga igång men det är inte samma klappa i takt som jag hade tänkt mig att det skulle bli när Mendez och Alvaro Estrella kör sin Vamos amigos.
Men i partiet som är till för att få igång publiken är de med i alla fall.
Möjligen är publiken lite blyg, för det är rejält jubel efteråt. Högst hittills skulle jag säga.
Dotter känns kraftfull i arenan, men effekterna av henne som superhjälte med laserbyst blir inte lika effektfull i tv-rutan.
Snygg, men effekten är kraftigare i arenan. I tv-rutan är det snyggast i bilderna på avstånd.
Dotter sjunger väldigt bra, åtminstone hör jag inget av den där förkylningen som hon oroade sig för i början av veckan.
Inför Dotters nummer får vi en förinspelad sketch om programledarna bakom kulisserna. Funkar okej. Men jag skrattar inte högt tyvärr. Den här trion är trygg och hrälig och varm, men humorn är inte supervass.
Sen får Lina Hedlund påa Dotter och poängtera att Dotter också skrev Linas låt förra året, med glimten i ögat. Jag ler mer då än under sketchen.
Jan Johansen känns trygg i sitt scenframträdande trots att han missat två repdagar. Han får bra med stöd från publiken.
Linnea påar Jan Johansen återigen utan att nämna Thorsten Flinck.
– För 25 år sen var han för tidig till studion och då fick han en låt som var ämnad åt en annan artist. och det var ju lite på samma sätt i år. Ibland blir saker inte alltid som man tänkt sig, säger hon på scenen inför Jan Johansens sång.
Klara Hammarström öppnar med sin Fuego-pop. Möjligen är hon lite mer nervös nu och darrig på rösten än på tidigare rep och överlåter lite mer åt kören i sångpartierna. Men jag tycker att hon sätter det här riktigt bra, med fartfylld energi och självklarhet på scenen.
Jag vet inte ens vad det här är för nåt!
Jag hoppas att han snart får byta om, för det var varken särskilt kul eller smickrande.
Istället blir det Linnea Henriksson som säger:
– En grej är inte helt som vanligt, för Jan Johansen åkte in på ett Sean Banan-skal, in den här veckan bara.
