Lite rök och Carola-fläkt på det
av
En tredje genomsjungning. Nu får vi in lite vindmaskiner från scengolvets framkant, inklusive lite lätt rök i vinden.

Det är bra energi rakt igenom och det märks att de älskar att göra det här numret.
En tredje genomsjungning. Nu får vi in lite vindmaskiner från scengolvets framkant, inklusive lite lätt rök i vinden.
Det är bra energi rakt igenom och det märks att de älskar att göra det här numret.
Mellan genomsjungningarna går nummerkreatören Zain Odelstål igenom numret med The Mamas.
Nu andra genomsjungningen. Det är Ashley som inleder sången och sen kommer Loulou och Dinah in.
Numret är coolt, charmigt och härligt, allt på en gång, där varje mening och ord har fått en bestämd rörelse, utan att det för den skull känns överkoreograferat.
Trots att låten inte känns så mycket Motown som jag hade föreställt mig så känns numret väldgit Motown, klassiska amerikanska tjejband som Supremes. Och de här tjejerna kan sjunga. Jag tror att det här kommer funka jättebra på lördag.
Mellan genomsjungningarna visar studiomannen Henric von Zweigbergk upp The Mamas scenkläder på galge.
Svart. Svart. Och Svart. Kanske inte min favoritfärg på Mello-scenen. Vi får se hur det ser ut på i morgon.
Nu så, är morsorna på scenen, dags för The Mamas.
Öppningen är The Mamas vid varsin mikrofon på scenen. Framträdandet bygger på enkla, men distinkta hand- och kroppsrörelser till låten.
Det får mig att tänka på den coola kören som hänger i taket för er som har sett musikalversionen av Priscilla Queen of the dessert, eller härliga sjungande tjejerna i Disney-filmen Hercules för den delen.
Det är smittande och härligt varmt. En smart öppning av festivalen och kan ge en hel del röster.
Ni väntar på att repen ska börja. Det gör jag också. Och SVT:s scentekniker som synes på bilden.
Artisterna presenteras i startordning. Alla får ge sina bästa artistposer på scenen för att verka coola, härliga, snälla, sköna eller vad man helst strävar efter. Snygga, kanske allra mest.
The Mamas
Suzi P
Robin Bengtsson
Malou Prytz
OVÖ
Sonja Aldén
Felix Sandman
Och så hela gänget, så klart.
Nu har vi fått komma in i arenan här i Linköping för nu är det snart dags för presskonferens med veckans artister. Därefter börjar repetitionerna. Jag lovar att uppdatera bloggen hela eftermiddagen och kvällen!
Christer Björkman inleder med att förklara att han inte kommer presentera artisterna, och lämnar sen över micken till sin efterträdare Karin Gunnarsson.
OVÖ står för Om Vi Överlever.
Jag träffade dem på artisthotellet igår och sa, ja ni har överlevt.
– Än så länge, svarade Nickie och skrattade.
OVÖ består av Nickie Osenius Kouakou till vänster och Jean-Willy Akofely till höger. Jean-Willy kallas Jaouli av i princip alla.
Sen har de dessutom artistnamn som soloartister. Nickie kallar sig Ivory. Jean-Willy, som kalalr sig Jaouli har artistnamnet Finess.
Ni förstår att jag blir lite förvirrad va? Men nu har jag försökt reda ut det.
Inte förrän vid 14 drar det igång med artisternas repetitioner i arenan, så ni som väntar på repetitionsuppdateringar får tyvärr vänta tills dess. Dagen börjar med artistpresskonferens klockan 13. Helt idiotiskt tycker jag, att ha en presskonferens med artisterna innan det ens har hunnit hända något på scenen. Vad ska jag fråga dem om då? Vad är din favoritfärg? Vilken är din favoritschlager? Nej du.
Sean Banan hängde på artisthotellet här i Linköping igår kväll och på sin Instagram antyder han väldigt ingående att något hemligt uppdrag ska hända i helgen.
Han ville inte säga vad han hade för sig i stan när jag frågade igår kväll, men nåt lär det ju verkligen vara… spännande det här.