Olle Jönsson kom aldrig till efterfesten, men resten av Lasse Stefanz kom i alla fall. Här beställer Christer in lite dryck till bandet.
Och sen såg jag dem stå och prata länge med tävlingsproducenten Karin Gunnarsson, innan de lämnade festen vid 01:35. Det sista jag hör är hur Karin säger till någon av dem, Christer Eriksson, tror jag:
Det blev lite pinsamt på efterfesten när Pidde P plötsligt skulle upp på scenen och köra en låt.
Pidde verkade säker på att alla skulle sjunga med i ”Kickar du så flippar jag”, men det var i princip bara Björn Gustafsson som stod vid sidan av scenen och sjöng med lite grann.
Om ni inte vet vem Pidde P är så försökte han för massa år sen sig på en karriär under artistnamnet Pidde Pannkaka, som gjorde barnvänliga buslåtar och blev populär på barnkalas.
Sen dess har han bytt namn till Pidde P och har närmat sig epadunken. Exakt varför han var på efterfesten vet jag inte, men det kändes märkligt att han skulle upp på scenen.
När ingen ville fram till scenkanten och ställa sig och sjunga med honom försökte han dessutom få upp dansarna Kenny Lantz och Daniel Koivunen, som försökte undvika det hela, men till slut var Kenny snäll och följde med upp på scenen i alla fall.
Det här var bara plågsamt att se. På efterfesten ska artisterna få fira och älta sina resultat. Vissa vill få framföra sina låtar, men ingen är på efterfesten för att se andra artistframträdanden.
Känner ni igen de här grabbarna? Det kanske ni gör för att Robert Norberg till vänster var med i The Poets när det begav sig, popbandet där Jimmy Jansson var frontman och som tävlade med låten ”What difference does it make” 2002, och dessutom numera är basist i dansbandet Blender.
Anders Wigelius till höger har varit med i dansbandet Kindbergs och var sångare i Drängarna när de tävlade i Melodifestivalen 2020 med ”Piga & dräng”.
De har också skrivit min abosluta favoritrefräng den här veckan (tillsammans med Anderz Wrethov), Lasse Stefanz ”En sång om sommaren”, som jag kommer skråla med i hela året känns det som.
Men det ni nog inte vet är att de har gjort musik (?) som streamats mer än Robyns ”Dancing on my own” och Aviciis ”Levels” tillsammans.
Det är Svenska Dagbladets tech-reporter Erik Wisterberg som uppmärksammat mig på det här. Han berättade storyn i podcasten SvD Tech Brief tidigare i år, lyssna gärna här, 22:35 in i podden kommer det. Eller läs Eriks sammanfattning på Twitter här.
Det handlar om nåt så märkligt som bakgrundsbrus.
En artist med namnet Granular har 1,2 MILJARDER spelningar på sina två största ”låtar” på Spotify, som har fått namnen ”White noise – 500 hz” och ”White noise – 145 hz”.
I podden jämför Wisterberg det med att slå ihop streamingen för Robyns ”Dancing on my own” och Aviciis ”Levels”. Då landar man på samma nivå.
Sedan 2017 har Granular lagt upp ”låtar” på Spotify som i själva verket är bakgrundsbrus, så kallat white noice, som många använder i bakgrunden för att kunna slappna av, koncentration eller motverka tinitus.
Totalt har Granular släppt över 600 spår på Spotify och enligt SvD har de sammanlagt 2,25 miljarder streams. Det är bara stora internationella svenska artisterna, som Abba och Avicii, som slår den statistiken.
Artister som Håkan Hellström, Veronica Maggio, Hov1 och Bolaget, kanske tillhör de mest spelade i Sverige, men kommer inte i närheten av Granulars siffror.
Granular på SpotifyPå Spotify finns inga uppgifter om vilka som skrivit Granulars ”låtar”. Men i STIM:s databas framgår att det är Anders Wigelius och Robert Norberg som ligger bakom det miljardstreamade bruset.
Jag hade inte möjlighet att prata med Robert eller Anders om det här igår, men i Svenska Dagbladets podcast hänvisar Anders till sin chef och uppdragsgivare på bolaget Firefly Entertainment. Det är också samma bolag som står som ansvarigt för det vita bruset på Spotify.
Firefly har tidigare granskats av Dagens Nyheter då det visade sig att ett 20-tal svenskar stod bakom 500 fejkade artistnamn på Spotify, där musiker släppt musik under falskt namn och accepterat en lägre ersättning i utbyte mot större chans att komma högt upp på olika spellistor och därmed nå fler lyssnare.
Ett exempel i DN:s granskning var en musiker som under sitt eget namn skulle få 40 000 kronor per en miljon streams, medan musik släppt via Firefly under alias gav en ersättning på 10 000 per en miljon streams. Vinsten var att artisten ändå nådde betydligt fler streams med hjälp av Firefly och därmed kunde tjäna mer pengar.
Enligt Svenska Dagbladet, och som Erik Wisterberg också visar på Twitter, så gör sig Firefly en rejäl hacka på sin business och gjorde en kvarts miljard i vinst 2022.
Men jag måste säga att jag föredrar Anders och Roberts refränger före deras bakgrundsbrus. Jag kanske inte kommer klara av att streama ”En sång om sommaren” en miljard gånger, men jag ska försöka.