Dags för Benjamin.

Lettlands Laura Rizzotto får antagligen ofta höra att hon inte alls är en ”Funny girl”.

Det här är nån form av nattklubbssuggestiv jazzrökare som jag inte begriper.

Ungerns skatepop-punkare i AWS gör bra ifrån sig på scenen. Jag gillar både låten och iscensättandet.

Det skulle vara kul om de tog sig vidare med det här och med tanke på att det inte är så mycket annan rock i årets Eurovision är det väl inte omöjligt heller.

Mycket eld är det i alla fall. Så det värmer publiken i arenan rejält.

Maltas Christabelle sjunger bra. Jag tycker att det här är ett coolt nummer med de fyra led-skärmarna som hon dansar innanför.

Låten är effektiv. Hon sjunger bra. Men ibland ser Christabelle lite elak ut istället för varm eller cool eller vad hon nu siktar på.

Men förutom det ett snyggt rep. Malta förtjänar att ta sig vidare med det här repet.

Polen har en svensk sångare, Lukas Meijer, som gör det här numret tillsammans med dj:n Gromee. Låten är effektiv och gjord för Spotify. Men Lukas har haft problem med sången under veckan. Det börjar surt även den här gången.

Men jag tror ändå att Polen kommer att ta sig vidare. Låten är tillräckligt bra och Lukas sätter det mesta.

Scenshowen ger massor av pyro och det känns som att publiken i arenan går igång på den.

Georgiens Ethno-Jazz Band Iriao har tre begåvade sångare som absolut levererar vad de ska på scenen.

Det är bara synd att låten är så personlighetslös. Det går att göra den här typen av klassisk etno-musik intressant. Men For you är tyvärr för intetsägande.

Australiens Jessica Mauboy har inte haft klockrena repetitioner här i Lissabon. Juryrepet är inget undantag.

Öppningen med en närbild av henne känns helt fel, för hon känns inte varm utan mer läskig. Och sången sitter inte i första refrängen.

Synd på en låt som skulle kunna bli svenskfavorit i år, men det känns som att hon sjunger bort den. Och lufsdansandet hjälper inte heller.

Oj, där lät det så illa att jag tror att jurygrupperna kommer dra av poäng ikväll, även de som kanske gillat låten från början. Aj aj aj.

Holländska Waylon tar sig själv på enormt stort allvar. Så stort allvar att han vägrar prata med två av de holländska tidningarna på grund av att de gett honom dåliga recensioner.

Med andra ord en urfånig person.

Jag har svårt att få det ur huvudet när jag ska lyssna på hans låt och titta på hans framträdande.

Men det här är kritvit countryrock som vill vara 80-tals Bon Jovi.

Moldaviens DoReDoS gör mig alldeles glad när jag ser den på scenen.

De har så mycket energi på scenen och det är verkligen en hel sängkammarfars på tre minuter. Saknar bara att Robert Gustafsson eller Per Andersson skulle dyka upp på ett hörn.

Och nu var Sara-Li med och tittade ut genom sin lucka i slutet. Men inte mannen i blåtts dubbelgångare. Mycket märkligt det där.

Rysslands Julia Samojlova och hennes kör sjunger inte bättre idag. Det gör ont i öronen.