Nu har man släpat in Danny Saucedos portal på scenen.
Danny fortsätter att spexa på scenen och låtsas att han ska fälla stedicam-fotografen.
Lasse Stefanz hinner två genomsjungningar på dagens rep. Det är nåt tryggt över Olle Jönssons röst.
Nu gäller det bara att de får till den där spelglädjen som är så viktig att de får att gå igenom rutan.
Draget att ta in Jannike Stenlund på violin är smart. Jag skulle gärna ha sett henne spela intill Olle i några närbilder.
Och jag bir glad varje gång Olle utbrister i sitt:
– HEY, HEY!
Jag pratade med Olle under presskonferensen om det faktum att han har låttexten på teleprompter inne i arenan. Jag undrade om han lärt sig så många låttexter att det inte fanns plats för en enda till i huvet.
Men han berättade att han alltid har låttexten med sig till låtarna han sjunger, även om han sjungit dem sen 70-talet och kan dem i sömnen.
– Det är för säkerheten bara. Att jag vet att texten finns där. Det skulle kunna vara ett recept eller nåt, bara jag vet att jag kan titta ner så kan jag texten, säger han.
Lasse Stefanz inlånade violinist Jannike Stenlund är faktiskt samma violinist som hjälpte Hasse Andersson till framgång i Melodifestivalen med Guld och gröna skogar.
Det hade jag inte koll på igår när jag såg repet.
Tackar härmed Gustav Dahlander och SVT:s utmärkta uppslagsverk Mellopedia för den uppgiften.
Lasse Stefanz trummis Gunnar Nilsson har skurit sig och behöver plåster.
Plåster kommer in, men ingenstans att torka av blodet, så Gunnar får använda sin strumpa. Jaja, rådig man och så vidare…
Nu är det utrett.
Schlager-Stina Dahlgren tog på sig att fråga Dotters presskontakt vad det var för mystiska sugtabletter som Dotter satte i sig inför och mellan sina genomsjungningar.
Och nu har vi fått svar att det är bafucin och halstabletter. Så nu vet ni.
I Scarlets låt, precis i slutet innan den ändrar karaktär och dunkar igång rejält kommer ett vitmålat ansikte in på skärmarna, med svart hatt.
En röst hörs säga:
”Madame et monsieur – Le grand finale”.
Jag reagerade över det under första repet, men kunde inte placera det helt. Men så igår kväll fick jag höra.
Det är ju Jessica Andersson!
En av mina absoluta favoriter bland schlagerdivorna har ställt upp vitsminkad för den här lilla Mello-cameon. Härligt tycker jag.
Scarlet och Jessica har samma management och hon verkar inte ha varit svårövertalad.
Undrar om Scarlet kan skrälla imorgon kväll? det ska bli väldigt spännande att se vad genrepspubliken tycker ikväll.
Jag älskar ambitionen i den här scenshowen, men i mycket är det mer just en scenshow och ett nummer än vad det är en låt.
Men det är ju också det som är häftigt med Mello, att ett omedelbart intryck kan leda till succé.
Det här är effektfullt, oväntat, roligt och lite obehagligt.
Det här är ett häftigt nummer. Scarlet sjunger otroligt bra och det är teatraliskt och annorlunda.
Och man dras med i det. Och de här klo-marackas-grejerna grejerna på dansarnas händer. Det är så knäppt och konstigt. Och otroligt kul, när något får sticka ut så här mycket.
Nej, det är inte en omskrivning för nåt snuskigt.
Scarlets ballong ser helt enkelt lite dammig ut, tycker vi här från parkett. Så jag ber vår fotograf Jimmy Wixtröm att ta en bild av den för bevis.
Och helt klart, den behöver putsas upp. Om man nu kan göra det med ballonger.
