Det var inte en helt lysande festtillställning den här gången heller.

Återigen en lokal där det inte gick att gå undan för att prata med varandra. Musiken dunkade lika högt överallt.

Och återigen musik för 40-plussare. Hits från 2003 och tidigare. Visserligen en stor andel Mello-låtar, det tycker jag är glädjande och något som festfixarna tagit till sig av. Men Diggiloo Diggiley och Bra vibrationer? Kanske kunde man ha spelat nåt från förra året exempelvis?

Det kändes som att dj:n frusit fast i 2003, med vissa hopp framåt i tiden till Anton Ewalds Begging från 2013. Men det är 11 år sen.

Nästa vecka kommer både Danny och Dotter vara på plats. Det är inte särskilt ofta en DJ får möjlighet att spela låtar med respektive artist närvarande. Kanske ska tänka på det? Igår var det inte förrän en mig bekant schlagerfestarprofil önskade Cazzi Opeias Can’t get enough som det gick uppm för dj:n att den kunde vara kul att spela.

Dansdgolvet fylldes.

Och sen bytte den musikansvarige direkt till nåt annat skräpigt från sin planerade spellista och dansgolvet blev trökigt tomt igen.

Skönt då att Cazzi Opeia och Clara Klingenström var på danshumör. För det gjorde att övriga festdeltagare också var glada över att få röja loss.

Och både Cazzi Opeia och Clara sjöng gärna med i såna söndertjatade låtar som Carolas Åh Mickey att dj:n nog tyckte sig göra ett jättebra jobb.

Det var på det stora hela Cazzi Opeia och Clara Klingenström som räddade festen genom att dansa och ha kul rakt igenom.

Björn Gustafsson verkade ha trevligt på festen, hängde med lite vänner och dansade lite vid sidan av dansgolvet. Men han såg inte helt bekväm ut när Erika Persson och hennes vän började flirtdansa framför honom.

Björn är ju alldeles för snäll för att säga nåt och han lånade ut sin keps så att de kunde ta bilder med honom.

Och pratade snällt med tjejerna.

Men bara nån minut efter det här så ursäktade han sig, gick och hämtade sin jacka och begav sig från festen.

Det var nog inte uppvaktningen i sig som gjorde att han gick hem, klockan hade hunnit bli 01:30 och det började nog bli dags. Men jag känner igen blicken hos Björn när han känner att han egentligen bara vill vara nån annanstans.

Vid 01:30 tackade Gunilla Persson för sig och begav sig tillbaka till artisthotellet.

Dottern Erika stannade kvar och fortsatte röja på dansgolvet.

När Jimmy Janssons gamla dänga Vi kan gunga körde igång i högtalarna studsade Jimmy med ordentligt. Han hade ju dubbel anledning att fira, med två finallåtar. Och Cazzi Opeia fram till honom. Hon kunde hela texten och de sjöng med tillsammans.

– Den här har man ju dansat en del till i sina dar, skrattade Moa.

Efter att ha kramat om mamma Gunilla på scenen tog Erika med sig henne ner på dansgolvet igen och de skakade loss tillsammans.

Även tävlingsproducenten Karin Gunnarsson ville gratulera Gunilla till framgångarna så klart.

Jacqline Moss myste med pojkvännen på efterfesten. Men de stannade inte länge.

Strax efter att Kim Cesarion kramat Jacqline hejdå så tog också hon och pojkvännen på sig ytterkladerna och lämnade efterfesten vid 01:17 på ett ungefär.

När det var dags för Gunilla att sjunga sin låt från scenen tog hon med sig hela sitt team upp.

Dottern Erika, Filippa från skivbolaget, Sebastian som gjort kläderna, Hilde Schotte som körat och varit Gunillas röstcoach, assistent-Hampus och Erik från Sony hjälpte alla till att fira Gunilla från scenen medan hon sjöng.

När Clara Klingenström gick upp på scenen och körde sin låt stod Gunilla Persson och Erika längst fram och sjöng med.

Christine Meltzer kom tidigt till festen och sa att hon skulle leta efter sin brudar. Men det hade hon ingenting för.

Varken Carina Berg eller Carolina Gynning kom till efterfesten. De hade stannat kvar på artisthotellet och var för trötta för att fira succén.Så Meltzer fick leta förgäves efter sina brudar.

Cazzi Opeia slppte loss med tävlingsproducenten Karin Gunnarsson på dansgolvet.

Moa hade ju två anledningar att fira, både sin egen finalplats och dessutom Jacqlines, eftersom hon skrivit den låten.