Vimplarna är modellen större än Terran Anderssons och mer effektivt. På skärmarrna ser det snyggt ut.

Om Sean Banan har hundratusen klipp i sin bildproduktion så kommer den åksjuke landa i Abalone Dots betydligt lugnare framförande.

Nyckelharpa, ståbas och banjo bjuder Abalone Dots på framför sina vimplar som vajar i fläktmaskinen.

Det här är något helt annat än Sean Banan. En lugn och fin visa och tjejerna sjunger direkt riktigt bra.

Nu släpas tre stora vimplar in på scenen för Abalone Dots nummer medan scenteknikerna använder lövblåsar för att få bort bananens konfetti från scengolvet.

Verkar som att de ska vaja i en fläkt. Får se om det blir som i Therese Anderssons nummer för några år sedan.

Abalone Dots På väg bryter så klart av rejält efter bananen.

En ballad med gitarrplink och fioler. Stämsång i en svensk visa som känns lika delar etno och country, med lite deppigt allvarliga inslag. Mysigt, men enormt svårt i den första deltävlingen.

Vart efter låten utvecklas komemr mer och mer instrument in och den blir så att säga större och större.