Boris René gör en härligt medryckande och effektiv refräng. Det här gör mig glad vid andra lyssningen. Woohoo-hook och effekter som kommer få Boris att bjuda på sitt breda kritvita leende. Skamlösa lån från Ricky Martin och Justin Timberlake.

Adrijanas Amare är svensk midtemporap och betydligt bättre än den mesta rap vi hört i Melodifestivalen. Extra kul med en kvinnlig rappare också. Det har vi ju typ inte sett i Melodifestivalen förut. Inte på riktigt i alla fall. Men det här är lite för svårt och creddigt, det kommer behöva ett väldigt effektivt scenframträdande, för hooken är lite otydlig. Det blir mer ett bra soundtrack än en låt att faktiskt lyssna på.

Dinah Nah plockar in 90-talets europop i Melodifestivalen igen. Jag tycker det här är jätteroligt och refrängen är supereffektiv. Den går att sjunga med i direkt. En tidig Tobbe-favorit. Det brukar dock inte betyda något i den här tävlingen. Snarare att man åker ut, tyvärr. Och rappen. Nej, nej. Nej. Inte min kopp te.

De vet du. Alltså vad är det här egentligen? En roadtrip där nån pruttar i bilen. 6-åringarna kommer givetvis skratta högt. Men Sean Banan och Samir & Viktor har ändå haft nån form av mening i sina texter. Ja faktiskt! Här hittar jag inget sånt. Jag blir typ glad när grabbarna får motorstopp mot slutet av låten.

Charlotte Perrellis Mitt liv växer tyvärr inte vid andra lyssningen. Det vill vara den definierande balladen, men når inte dit. Inte för mig. Inte vid andra lyssningen. Det känns tyvärr för pretentiöst och daterat. Sorry. Nu hoppas jag bara att Charlotte bländar mig på scenen i stället.

Ace Wilder har ett tydligt eget sound som G:son mixat med en schlagerrefräng och lite 70-talsdisco. Mitt första intryck av Busy doin nothing var ju att det var tre låtar som slagits ihop till en och att delarna inte riktigt hörde ihop. Lite så känns den här också, men nu har jag vant mig vid att det är så Ace Wilder låter. Hooken är lite otydligare i Wild Child än hennes tidigare låtar, men kanske räcker det ändå.

Nanos Hold on får mig att tänka på Hoziers Take me to church och Parson James. Om han sjunger lika bra live som han gör på den här inspelningen så blir han svårslagen på lördag. Med brasklappen att han måste palla trycket som det innebär att tävla i Melodifestivalen och han måste vara karismatisk på scenen och gå igenom rutan.

Ade Wilders Wild Child har en eh-eh-eoo-hook som sitter, men jag tycker att den är mindre tydlig än hennes Busy doin nothing och Don’t worry.

Det finns en slinga som har stor igenkänning. Men jag kan inte placera den. G:son som har skrivit den här är expert på att låna smart från andra låtar så att det känns igen och gillas utan att det för den skull blir en låtstöld av det.

Jag kommer slå huvudet i väggen tills jag kommer på var det kommer ifrån, men ni får gen mig några dagar…

Ace Wilders team kom precis till hotellet för att checka in. Ska vi gissa på sponsrade träningskläder?

Ace Wilder har förbättrat sitt nummer så att det blir tydligare och enklare sen delfinalen. Nu synkar alla bilder i rutorna och hennes uthopp ur pyramiden ser betydligt bättre ut, utan att hon ska känna sig stressad.

Nu sitter numret snyggt och Ace levererar.

Ace Wilder sätter sitt nummer och både sången och dansen funkar bra.

Ace Wilder har ändrat lite i sitt nummer från deltävlingen. Det är andra färger och hon drar ner rullgardinen tidigare för att inte få så stressigt ner på scengolvet från sin pyramid.

Nu sitter tajmingen bättre och rullgardinen ser ut att komma ner som den ska.

I väntan på nästa repetition har scenteknikerna hissat ner Ace Wilders pyramid igen.

de försöker lösa ett litet problem med hennes gardin som måste fästas upp och sen kunna släppas ner i exakt rätt ögonblick.

Tejp tycks vara den nu rådande lösningen. Som jag lärde mig i lumpen, ”allt går att lösa med tesa-tejp”.

Det känns att Ace Wilder har tänkt igenom och förfinat sitt nummer, bättrat på de delar som itne riktigt stämde förut, men inte skalat bort något av det som sticker ut. Jag gillar den typen av korrigeringar i ett sånt här stort nummer.

Meda Ace Wilder går igenom numret med de nummeransvariga och koreografen så rullas hennes gardin upp för hand.

Ace Wilders Don’t worry är ju mycket mer en scenshow, eller tv-show, än låtprestation. Det här är väldigt coolt.

Frågan är bara var det kan ta vägen på lördag.