Adrijana har en väldigt cool attityd både på och vid sidan av scenen.

I dag repar hon i glasögon och efter inledningen kastar hon pälsen på scenen. Det är nytt för idag.

Sen fortsätter hon att sjunga i den långa t-shirten. Eller om det är en kort klänning.

Pälsen var inte för att det är kallt i Scandinavium. Även om det är kallt i Scandinavium.

Inför sista genomsjungningen berättar Henric von Zweigbergk att Adrijana har på sig sina scenkläder redan nu.

Adrijana börjar stående i en röd ljusstjärna i scengolvet.

Andra genomsjungningen är texten i versen tydligare.

På pappret är det här en låt som ajg verkligen inte borde gilla, men jag tycekr att Adrijana har skön attityd på scenen och låten är inte alls dålig.

Nej, vinna Melodifestivalen kommer låten nog inte att göra. Men Adrijana kommer tydäligt visa upp vem hon är. Och knappast göra bort sig.

Verstexten går inte fram ordentligt, det låter lite grötigt i första genomsjungningen för Adrijana. Det behöver hon repa på. Refrängen är tydligare.

Adrijana börjar ute på scentungan. Det är ganska kallt i arenan idag och hon har en stor blå (fusk?)päls på sig. Osäker om det är för att värma sig eller om det är en styling-grej.

Under har hon stövlar som går långt upp på låren och en lång vit t-shirt över en mörk body.

Hon utstrålar cool attityd, outfiten gör så klart sitt till.

Jag tittar ner i datorn en sekund och plötsligt har det dykt upp två ballerinor på scenen. Nej inte kakorna.

De står på plattformar som ser ut som gigantiska oljefat.

Adrijana är nästa artist och hon har med dansarna  Julianne Cederstam och Heidi Salminen som kommer från svenska baleettskolan om jag inte missförstått.

Boris René gör en härligt medryckande och effektiv refräng. Det här gör mig glad vid andra lyssningen. Woohoo-hook och effekter som kommer få Boris att bjuda på sitt breda kritvita leende. Skamlösa lån från Ricky Martin och Justin Timberlake.

Adrijanas Amare är svensk midtemporap och betydligt bättre än den mesta rap vi hört i Melodifestivalen. Extra kul med en kvinnlig rappare också. Det har vi ju typ inte sett i Melodifestivalen förut. Inte på riktigt i alla fall. Men det här är lite för svårt och creddigt, det kommer behöva ett väldigt effektivt scenframträdande, för hooken är lite otydlig. Det blir mer ett bra soundtrack än en låt att faktiskt lyssna på.

Dinah Nah plockar in 90-talets europop i Melodifestivalen igen. Jag tycker det här är jätteroligt och refrängen är supereffektiv. Den går att sjunga med i direkt. En tidig Tobbe-favorit. Det brukar dock inte betyda något i den här tävlingen. Snarare att man åker ut, tyvärr. Och rappen. Nej, nej. Nej. Inte min kopp te.

De vet du. Alltså vad är det här egentligen? En roadtrip där nån pruttar i bilen. 6-åringarna kommer givetvis skratta högt. Men Sean Banan och Samir & Viktor har ändå haft nån form av mening i sina texter. Ja faktiskt! Här hittar jag inget sånt. Jag blir typ glad när grabbarna får motorstopp mot slutet av låten.

Charlotte Perrellis Mitt liv växer tyvärr inte vid andra lyssningen. Det vill vara den definierande balladen, men når inte dit. Inte för mig. Inte vid andra lyssningen. Det känns tyvärr för pretentiöst och daterat. Sorry. Nu hoppas jag bara att Charlotte bländar mig på scenen i stället.

Ace Wilder har ett tydligt eget sound som G:son mixat med en schlagerrefräng och lite 70-talsdisco. Mitt första intryck av Busy doin nothing var ju att det var tre låtar som slagits ihop till en och att delarna inte riktigt hörde ihop. Lite så känns den här också, men nu har jag vant mig vid att det är så Ace Wilder låter. Hooken är lite otydligare i Wild Child än hennes tidigare låtar, men kanske räcker det ändå.

Nanos Hold on får mig att tänka på Hoziers Take me to church och Parson James. Om han sjunger lika bra live som han gör på den här inspelningen så blir han svårslagen på lördag. Med brasklappen att han måste palla trycket som det innebär att tävla i Melodifestivalen och han måste vara karismatisk på scenen och gå igenom rutan.

Adrijana är artist nummer två, hennes Amare är en långsam rap på svenska som har tydliga lån från Rihanna.

Mitt första intryyck är ”oj, vad är det här”. Inte på det mest positiva sättet, men när jag kommer in i refräng två så gillar jag det mer. Känns annorlunda. Ska bli intressant att se om hon får till det på senen så det kan tilltala tv-publiken, för känslan i låten är ganska dyster och mörk.