Hoppsan, det verkar som att Albins byxor höll på att åka ner. Mellan genomsjungningarna får han assistans för att knyta fast dem ordenligt.

Albins andra genomsjungning och det här med dans är inte hans största styrka. Jag förstår inte varför han inte får bara bara sitt vanliga charmiga jag på scenen. För dansrörelserna i första versen känns bara pålagda och onaturliga, tyvärr.

Här ska han alltså vara i synk med skuggorna bakom. Men det ser ni ju att det inte är.

Om man rensar bort lite av de stegen så får han utrymme att känna sig trygg och säker i sången, för den är det verkligen inget fel på. Och låten är härlig.

Rörelserna är byggda för att han ska se ut som en lite kaxig och självsäker snubbe med sina två killpolare Kenny och Daniel.

Men nu blir det istället tvärtom ett osäkerhetsmoment som gör att han känns ännu mer osäker än han behöver vara när sången sitter så pass bra.

Oj, där tappade han bort texten helt sista refrängen och sjöng inget alls.

– Okej, vi tar om det där va? säger han när låten är slut.

Nummeransvariga Sacha Jean-Baptiste och Keisha von Arnold går igenom kamerorna med Albin Tingwall inför första genomsjungningen.

Han börjar ensam på scenen. På led-skärmarna har han som regnbågsfärgade skuggor som har ett eget liv, blandat med triangelformade grafiska element i rött, rosa, lila, blått.

Till refrängen kommer husdansarna Kenny Lantz och Daniel Koivunen in.

Albin ska röra sig tillsammans med färgskuggorna på skärmarna, men den tajmingen kommer han behöva repa på för att få till.

Det är bara en första genomsjungning och han sätter tonerna snyggt och det låter riktigt bra, men han kommer behöva jobba på nerverna i övrigt, för nu är det skakigt trots att sången sitter.

Melodifestivalen är ungefär tre gånger så stort som Idol tittarmässigt och det kommer så klart vara nervigt på lördag.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Albin Tingwall gör pojkpop gjord för att skråla med i bilen. jag får plötsligt Avril Lavigne i huvudet. Vet inte riktigt varför, men det är nåt liksom snällt skate-poppigt över det här. Och med maffig arenaproduktion.

Lia Larsson gör epa-dunk med effektiv refräng i rätt höga toner. Ska bli intressant att se om hon klarar av att ta i så mycket som låten kräver på scenen. Chilla-upprepningarna i bryggen fram till refrängen är en snygg touch. Det här kommer absolut bli en hit i vissa kretsar, men frågan är om det slår lika brett som Fröken Snusk lyckades göra. Det kommer bero på Lia Larssons leverans på scenen.

Dotter sjunger It’s not easy to write a love song och det här är snygg midtempo-pop som växer symfoniskt och känns storslaget så som man vill när det ska kännas Eurovision-pampigt. Men kommer det funka med midtempo när Dotter-fansen har fastnat för henne tack vare dansiga Bulletproof-poppen? Jo då, det här kan absolut ta sig vidare på lördag om Dotter gör en snygg scenshow.

SCARLET och Circus X känns som ett helt musikalnummer i en mörk Dracula-show. Det här känns mörkt och gotiskt, teatraliskt, och gjort för en häftig scenshow. Jag gillar barnvise-trallandet som känns som hämtat från en skräckfilm där nåt litet barn förvandlas till monstret. Och så ökar tempot i slutet, blir hårdare, hetsigare. Svårbeskrivet. men kanske är det mer ett nummer än en låt?

Lasse Stefanz gör precis vad de ska göra, med en gladtrallig och supercharmig sommarrefräng. Jag tror tyvärr att den är chanslös i tävlingen. Det finns en stor risk att det kommer kännas mossigt med Lasse Stefanz i rutan, om de inte får till samma varma härliga känsla som hasse Andersson lyckades med. Men tyvärr tror jag inte att Olle Jönsson och grabbarna har den förmågan. Jag blir gärna överbevisad, för den här refrängen är otroligt härlig.

Danny Saucedos Happy that you found me är en fanfar rakt igenom. Jag tror att det var Alexander Bard som använde det som beskrivning för en av BWO:s låtar i Mello nån gång, och det stämmer otroligt bra in här. Det här är snygg edm-pop, som absolut för tankarna till If only you, Dannys genombrottshit som Michel Zitron också var med och skrev precis som denna. Woo-oo-eeoo-slingan efter refrängen är snygg och Danny kommer göra det här otroligt bra, så klart. Men jag hoppas att scenshowen slår mig i magen med en ännu större wow-känsla än den här låten gör.

Och där har vi fått höra alla låtar två gånger. Intressant vecka det här. Behöver smälta startfältet nu och känna efter lite…

Albin Tingwall är först ut den här veckan med Done getting over you som dunkar igång med tre taktslag och rakt in i första versen. Det här är hetsig bilkörar-pop, gjord för att skråla med i, med you-u-u-u-ande i låttiteln.

Det här är lätt att sjunga med i, med en gammelgammal referens kanske man kan prata Bryan Adams-rock gift med pojkpop, i arenaformat.