Clara Henry hamnade intill Malmös borgmästare (?) och kommenterade det pampiga halsbandet.

– Fint halsband!

– Ja, det passade extra fint tillsammans med rapparen, svarade han och syftade väl mest sannolikt på Allyawan.

I tv skärmarna är det här numret kolsvart.

I hela inledningen ser det ut som att någon glömt bort att dra upp ljuset på artisten. Det ser ganska märkligt ut.

Men Allyawan känns rätt säker på scenen. Han gör sin grej och vet hur man levererar in i kameror. Han kommer absolut ha sin publik efter det här framträdandet.

Allyawan bryter själv tredje genomsjungningen precis i inledningen.

– Det glappar, jag hör bitar bara, säger han i mikrofonen.

Han har problem med medhörningen i sina in-ears alltså.

Sången sitter bättre i andra genomsjungningen för Allyawan. Men det här numret känns anonymt. Man ser knappt skyltdockorna. Och jag förstår inte poängen med dem. Alls.

Efter genomsjungningen pratar han igenom sina positioner med SVT:s stedicam-fotograf.

– Ni har 35 sekunder på er.

Henric von Zweigbergk talar om för scenteknikerna att de måste hinna få ut Allyawans skyltdockor från scenen när han är ute på scentungan.

– De måste väck. Det är den tiden ni har, säger studiomannen.

Scenteknikerna skrattar lite. De vet att det här lika mycket är deras repetition som artisterna.

Samtidigt får Allyawan lite vatten och pratar igenom numret.

– Helt kasst!

Det är Allyawans egna ord om första genomsjungningen. Har lät rejält missnöjd när han sa det i mikrofonen sekunden efter att musiken slutat.

Han kanske har rätt. Sången var inte jättebra. Men det är ju också en repetition…

Nu har det rullats in massa skyltdockor på scenen.

Dags för Allyawans första rep. Han börjar längst bak på scenen och sjunger in i kamerarn innan han rör sig in bland skyltdockorna på scenen.

Det här är verkligen inget publiknummer för arenan. Inledningen är fullständigt skapad för tv-kamerorna.

Men ute på scentungan har han en egen karusell för sig och en tv-fotograf som kommer snurra runt så att man får känslan av arenan i tv-bilderna.

Nu får vi lyssna på alla låtar en gång till. Jag sammanfattar allt i det här inlägget och uppdaterar efterhand.

Mariette gör en lagom suggestiv poplåt med tydliga EDM-referenser i ljudeffekterna som kryddar upp låten. Verserna är lite lugnare, med tydliga textrader som lämnar över till en tydlig brygga som kompas dovt innan refrängen pumpar igång. Oj, vid första (andra) lyssningen är det verkligen tre låtar som tävlar om finalplatserna.

Att Roger Pontare har en bra röst vet vi, men jag tror att hans Himmel och hav är för svag. Han är betydligt mer musikalisk än barden i Asterix, men den här glada refrängen är ändå mer som hämtad från den återkommande avslutande festbilden i seriealbumen. Jag gillar känslan i låten, men den stannar inte kvar nånstans. Men det kan givetvis förändras på när Mäster Pontare intar scenen.

Jag gillar Etzias Up, som både känns Shakiras This time for Africa och Kaomas Lambada, men en effektiv refräng. Men den är inte riktigt Kizunguzungu. Åtminstone inte när vi lyssnar nu för första gången. Men det kan givetvis lyfta på scenen.

Allyawan gör modern svensk hip hop och r n’ b och han kommer absolut inte göra bort sig med den här låten på scenen på lördag, för han kompromissar inte med det han brukar göra. Men låten är för anonym och hooken för otydlig. Jag tror tyvärr att den kommer försvinna i mängden på lördag.

Dismissed ska verkligen ikläda sig The Arks roll på lördag och Hearts allign är så tydligt en Ola Salo-låt att man undrar om han ska gästa på scenen på lördag. Om Dismissed kan leverera en överjävlig show på lördag kan deras glamrock absolut ha chans på andra chansen. Bränn på med fyrverkerier och bomber och granater och allt pyro ni bara kan tänka er så borde det här ha en chans. Men låten i sig känns lite väl mycket albumspår för att tokimponera vid uppspelningen.

Lisa Ajax har verkligen höjt nivån från förra året. I den här låten kommer hon få visa en tuffare sida. Tänk när Molly Sandén gjorde sin Why am I crying. Refrängen är supereffektiv och Lisa har en stor och aktiv fanskara som stöttar henne intensivt. Det här är definitivt en finalkandidat. Och när sticket med ”Fuck what the say” kommer tillsammans med en ehoo-ehoo-slinga i bakgrunden då är jag toksåld.

Och så Benjamin Ingrosso på det. Det här är två gånger Justin, både Timberlake och Bieber med effektiva rim på baby och maybe som för en gångs skull inte alls känns uttajtade. Och Benjamin har också en personlig röst som gör att man identifierar honom och är dessutom genomcharmig.

Om han kan leverera det här på scenen så kommer det bli supertajt mellan honom, Lisa Ajax och Mariette om de två finalplatserna på lördag.

Allyawans Vart har du vart är soulig r n b-rap på svenska som förut brukade ha svårt att fästa i Sverige, men som fått ett uppsving med Albin och varför inte Danny Saucedos schlager-rnb.

Allyawan låter bra på inspelningen, men jag tycker att hooken är för svag för att den ska fästa.