Jag älskar att Alvaro Estrellas första textrad är:

– Don’t worry. I got you.

För hur många gånger har inte Alvaro Estrella plockats in för att rädda Eurovision-artister som inte är lika trygga i sången.

Nu älskar jag att han får en tydlig plats i det här numret där han är featuring-artist. Det förtjänar han. Och han och Mendez blir en perfekt kombination.

Första genomsjungningen och det här är party för hela slanten.

Och så smart av det här gänget att plocka in Alvaro Estrella för att ta de jobbiga sångpartierna så att Mendez kan fokusera på rap och lättare sångdelar.

Och givetvis avslutas numret med att alla kastar sina näsdukar upp i luften.

Nu är Mendez och Alvaro Estrella på scenen tillsammans med sina dansare. Och jajamensan. De har röda näsdukar i sina bakfickor, grabbarna.

Det brukade på sjuttiotalet betyda mycket snuskiga saker om man var gay och rörde sig i homosexuella kretsar. Näsdukar i bakfickan var ett sätt att visa sina sexuella preferenser när inte nät- och mobilsajter som Tindr och Grindr fanns.

Jag väljer att inte gå in på vad just röd näsduk faktiskt skulle betyda.

Nu rullar de in en hel bar på scenen. Och en trappa.

Undrar vad Mendez tänker bjuda på för drinkar under det här numret.

Klara Hammarström gör entré i blå ormskinnsimitation.

Dotter döljer sig lite under en leopardmöstrad mössa.

Mendez och Alvaro Estrella kör rött och svart till presskonferensen.

Linda Bengtzing har kostym, men visar en del hud under.

Det här med solglasögon i olika toner tycks vara Paul Reys stil.

Och så Anna Bergendahl.

Nu får vi lyssna på alla låtar en gång till. Jag sammanfattar intrycket från andra lyssningen i det här inlägget som jag uppdaterar vartefter.

Klara Hammarström gör ganska skön Shakira- och J Lo-pop som känns lite för generisk även vid andra lyssningen. Det händer väldigt lite i låten, men den är uppbyggd med tydliga danspartier som skulle kunna väcka liv i scenshowen.

Det är som sagt Thorsten Flincks version av Miraklernas tid vi får höra, inte Jan Johansens. Det är teatralt och pratat och mer åt vishållet inte alls den där typen av stor ballad som vi är vana att Janne gör. Men jag gillar att låten har flera höjningar, det väcker liv i den och jag gillar verkligen refrängens ”jag ger mig jag ger mig jag ger mig till slut, jag är besegrad”.

Dotter blev verkligen snuvad på succé förra gången hon var med och tävlade med kritikerfavoriten Cry 2018. Men Bulletproof är betydligt mindre direkt, med en vers som inte tar tag i mig vid andra lyssningen heller. Men refrängen sjunger jag med i.

Mendez feat Alvaro Estrella gör en latinopartylåt som äntligen sparkar igång schlagerfesten på lördag. Trist att det ska dröja till låt fyra. Förvånad över att så mycket av versen är på spanska. Men Mendez vill väl säkra ännu en hit i Sydamerika i första hand.

Linda Bengtzing kan absolut ta sig vidare den här veckan. Hennes Alla mina sorger börjar vemodigt, men sparkar igång till refrängen. Jag saknar visserligen det där schlaget i magen, även vid andra lyssningen, men i andra refrängen är jag ändå lite med på tåget. För låten växer och blir svulstigare genom sina tre minuter.

Paul Reys lite deppiga Talking in my sleep är låten man vill lyssna på när man gråter ensam i sängen, men också när man åker bil i innerstan och vill sjunga med i en stark refräng. Det här kan absolut bli hans stora genombrott i Sverige.

Anna Bergendahl kommer perfekt efter Paul Rey med glädje och driv i sin Kingdom come. Ja, det här är den låten man kommer sitta och vänta på tills man får höra den. Och jag tror inte nån blir besviken. Abba-piano och country-gitarrer och Annas sköna röst är en perfekt trio. Och refrängens ”My kingdom come and on and on” är väldigt effektivt. Jag gillar’t.

Ja, där har vi lyssnat på alla låtarna två gånger. Nu ska jag och Markus spela in tv som kommer till er strax.

Alla måste få lite piff före sändning. Så det är ett digert schema till sminklogen.

Här Alvaro Estrella som körar med Alexander Rybak ikväll.

Och så tre av Eleni Foureiras fyra svenska dansare, ni känner säkert igen dem från Melodfiestivalen, Keisha von Arnold längst till höger var ju till exempel en av årets husdandsare och på scenen betydligt fler gånger än de flesta i Mello i år.

Alexander Rybak är först ut ikväll och han har seglat upp till att vara en av storfavoriterna till seger på lördag. Och här ser ni alltså mer av digitala effekter i tv-rutan som är årets stora trend.

Rybak har varit sjuk under repetitionsveckorna, men det märks inte när han går upp på scenen. Adrenalinet tycks ta bort alla spår av sjukdomen och hans utstrålning är makalös.

Men shohibido-låtar har vi ju hört 87 på dussinet så särskilt orginellt är det ju inte. Men givetvis tar han sig till final. Charmen är på topp.

Och dansar bakom honom gör svenska Alvaro Estrella som ni sett både längst fram och bakom andra artister i Melodifestivalen.

Jag följde med svenska delegationen på en rundtur i Kiev idag.

Här ser ni Robin med bland andra Erik Segerstedt som körar och Melodifestivalveteranen och musikalartisten Alvaro Estrella som är ny bland dansarna.

Robin och hans dansare Lamin Holmén fick också passa på att ge ukrainsk tv en lektion i sina dansmoves från scenen.

Och nej, jag har alltså inte fotat Robins rumpa här. Jag ville mest visa att han alltid har snusdosan med sig. Vart han än går.

Som ni ser.

Nu har bilderna från Rysslands rep kommit.

Det är här i början med vingarna som jag inte kan låta bli att tänka på Charlotte Perrellis projektionsfiasko från 2012.

Och det känns mer än märkligt med vingarna när man dessutom ser såväl Sergeys arm och skuggan av hans arm. Så konstigt ser det ut.

När dansarna kommer in går tanken istället direkt till Beyoncé och hennes MTV Awards-framträdande.

Helsvenskt gäng förresten om jag inte ser fel.

Adam Svensson, Johan Seil, Alvaro Estrella och Daniel Gill.

Det coolaste partiet var också där det gick fel under repet. När Sergey Lazarev gör Måns nummer i 3D-version och börjar klättra på väggen.

Det var efter att han legat på rygg här som han reste sig och skulle klättra vidare men trampade snett och föll. Snart är det presskonferens så att vi förhoppningsvis kan fråga om olyckan.

Numret avslutas med att Sergey klättrar upp på skärmen.

EBU släpper tydligen inga bilder på när Sergey ramlade ner från skärmen. Vansinne med den typen av censur.

Fotograf: Thomas Hanses / EBU