Nu känns Alvaro Estrella betydligt bättre än på dagrepet. Han blir charmig i kamerorna, han har hittat energin i ögon, leenden och dansen.

Jag har lite lite svårt för rimmet på ma-ma-ma-ma-cita rimmas och sweet bonita. Och ännu mer svårt för den snorgröna väggen.

Men Alvaro levererar.

Alvaro Estrella har sin sambo Vicky Perez med sig på scenen. Hon dansade även tillsammans med honom och Mendez förra året och då väntade hon parets första barn.

Nu gör de Mello tillsammans igen. Det tycker jag är superfint.

Alvaro Estrella kan latino-pop. Det här sitter liksom i cellerna för honom och han har gjort den här typen av nummer tusen gånger förut. Minst. Att han är dansare i grunden syns också väldigt tydligt i rörelserna på scenen.

Nu tycker jag att han får till energin på scenen, även om han fortfarande ser trött ut i ögonen.

Han är charmig och ler in i kameran på rätt ställen, vet var han ska vrida på höften och vilka steg som ska vara när. Det här är glatt och härligt på scenen och färgerna kan nog tilltala den yngre publiken.

Men ska han överyga brett måste Alvaro vässa sig till imorgon.

Alvaro är säker på scenen, men han känns lite trött på repet. Han blev pappa i somras och sa till mig igår att han inte får jättemycket sömn.

Jag tycker fortfarande att Alvaro Estrellas gröna vägg är obegripligt ful bakom honom.

Visst använder man den som kromaki för att ”keya” in andra neonfärger på portalerna och få en växlande känsla mellan färgerna. Men den gröna grundfägen används alldeles för ofta.

Om man ändå keyat in bilder, något som händer, en mur, struktur, jag vet inte. Men enfärgat? Nej.

När vi fick se bilder på scenbygget igår så trodde jag att den gröna färgen på portalväggen var en kromaki-vägg, som skulle användas för att ”keya” in spännande mönster eller bilder.

Men nej, den ska tydligen vara så där illgrön.

Det är faktiskt riktigt fult.

Mellan portalerna blinkar olika neonfärger i gult, lila och rosa som ska väga upp och komplettera den gröna färgen.

Ibland blinkar även orange, lila och rött över den främre väggen, så kromaki-funktionen används, men ska det vara grönt i den här nyansen på lördag så är det ett felbeslut.

Nu får vi se Alvaro Estrellas rep och jag är förvånad, för jag trodde att det skulel kännas mer sommarsemester, glädje och paraplydrinkar i solen. Men Alvaro känns mycket mer nervös än han var med Mendez förra året.

Han har många många års erfarenhet som dansare, körsångare och som artist, men det är som att han inte känner sig helt trygg när han ska stå i centrum och själv vara den mest lysande stjärnan, estrella som han heter.

Jag samlar intrycken av andra genomlyssningen i det här inlägget.

Charlotte Perrellis Still young är schlagerpop, med uppdaterat dansbandskomp. Det här är härligt och varmt. Om Charlotte får fram den känslan på scenen så borde hon kunna ta det här vidare på lördag. Refrängen är stark, starkare än Jessica Anderssons om  vi ska jämföra. Men det är också veckans mest ”bekanta” låt. Jag kan bara inte sätta fingret på vilken låt man har lånat från. Eller vilka. Kan det vara Smith& Thells Statue? G:son brukar vara ett geni i att låna från mängder av låtar och sätta ihop det till ett helt nytt verk.

Emil Assergård gör enkel och tydlig bonn-pop med allsångsrefräng som skapad för att skrålas på studentflak. Det här kommer vara glädje på scenen. Svårt att jämföra med Drängarna, men det är ändå samma publik runt om i hela Sverige som brukar ta till sig den här typen av låtar. Och det gör att han kan bli farlig på lördag. Men jag säger det igen: Björn Rosenström-musik utan penis.

Klara Hammarström har fått en tydligare refräng det här året och det går åt en tidig Taylor Swift i stilen. För att det inte ska kännas för generiskt behöver Klara briljera på scenen och äga låten och framträdandet.

Mustasch gör heavy metal, med en melodiös refräng. Det är tydligt Mustasch i verserna och så en refräng som är lagom anpassad och melofierad för att tv-tittare i en bredare målgrupp också ska ta det till sig.

Elisa Lindström gör en otroligt klassisk schlagerballad. Det finns inget i den här låten som gör att den går att åldersbestämma till 2021. Den hade lika gärna kunnat tävla, i exakt samma stuk, 1989. Sonja Aldén hade stor framgång med sin ”För att du finns” 2007 och Elisa är väldigt populär. Får hon till musikal-känslan i det här, som gör att hon känns lite Helen Sjöholm, så kan även Elisa vara farlig på lördag.

Alvaro Estrella lyckas få in alla latino-popklyschor på en gång i Bail baila med onanana-hook, rim på fire och desire, mamamama-zita och sweet bonita. Viva la forever med you and me together. Det blir som en mycket lätt och fruktig sommardrink och vem längtar inte efter en paraplycocktail i februari? Jag gör det i alla fall. Ge mig latino-värme och semester.

Tusse Chiza har lånat hela soundet från Weeknd och det är helt rätt. Weeknd var störst på pop 2020 och någon borde hämta hem det till Sverige. Det här är midtempo-pop med urtydlig refräng och andra upprepande partier i låten som ger effektiva hookar. Kan han göra det här live så förstår jag förhandssnacket om honom och favoritskapet som han fått bland oddsmakare.

Och där var uppspelningen över för den här gången. Nu har vi fått lyssna på alla låtar två gånger.

Alvaro Estrella gör låten Baila baila och det här är latino-pop med onanana-hook som kommer redan i första textraden.

Följt av mamamama-zita rimmat på sweet bonita. Baila baila innehåller i princip alla latin-pop-klyshor man kan föreställa sig.

Latin-pop av absolut enklaste sorten som är lätt att le åt, men som också kan bli väldigt charmigt på scenen. Det var Alvaro Estrella som sjöng Mendez till final förra året och han är charmig på scenen, så det här kan funka.

Förra året väntade de barn under Melodifestivalen, när Vicky Perez dansade i Alvaro Estrellas och Mendez scenshow.

Nu är Alvaros kärlek med på scenen igen i hans tävlingsbidrag Baila baila.