När Anton hade gått hem så var det Alcazar som häll ställningarna på festen, men Ammotrack var inte långt efter. De killarna röjde rejält och firade sin Andra chansen-plats.
Här både Sebastian Nero och Mikael De Bruin som röjer med Tess och hennes pojkvän.
Och motorcyklarna på scenen? De har Ammotrack lånat av gamle NHL-proffset Niklas Sundström.
För de rockbevandrade (inte jag alltså) så har vår fotograf Magnsu Sandberg kommit fram till att Raise your hand låter som Nicklebacks Burn it to the ground.
Det verkar rean ha gått vilt till i Ammotracks loge. Eller åtminstone har de haft roligt med alkoholen. Jag fick den här bilden. Första flaskan är redan tömd.
SVT har ett strikt alkoholförbud backstage. Men det är inget som stoppar Ammotrack. Det här är tydligen ett skåp inne i deras loge. Med insmugglad alkohol. Några rejäla styrketårar är ju bara rock n roll, eller?
Ammotracks sångare Mikael De Bruin tar det lite lugnare i inledningen på dagens rep än han gjort tidigare.
Men sen finns det inte så mycket lugn över det här numret.
Speciellt inte när ljusriggen sänks ner över scenen. Och då går publiken igång också.
Ammotrack levererar felfritt som i alla rep. Bra energi och de får med sig arenan som jublar efter numret.
Men jag undrar lite över de två gitarrsolona. Här Sebastian Nero som låtsasspelar. Det måste ju kännas lite fånigt för musiker att göra sånt.
Men såna är ju Melodifestivalens regler att all musik förinspelas.
Ammotrack kramas för långa på catwalken så studiomannen Henric von Zweigbergk är tvungen att springa och hämta dem för att inte försena repet.
Sista genomsjungningen och det låter som den första. Fullt ös hela tiden alltså. Det här kommer funka om tillräckligt många i rockpubliken bänkar sig på lördag.
Inför sista genomsjungningen måste Oscar Fläring också plåstras om lite på fingret. Kanske spelat lite för hårt?
