Det blir lite svettigt för Ammotracks trummis Anders Franssohn under repet. Jag är osäker på om han kör bar överkropp hela tiden, men tredje genomsjungningen gör han det i alla fall.

Ammotrack repar för övrigt i scenkläderna redan idag.

– Plus minus nån piercing som kan dyka upp, skämtar Henric von Zweigbergk.

Ammotrack gör väldigt klassisk rock. Idag känns hooken i refrängen betydligt tydligare än under uppspelningen igår när det mest kändes brötigt.

Det finns en melodi där bakom skramlet som kommer tilltala rockfansen.

Och nu sjunger jag också med i refrängen. Men när Outtrigger bara tog sig till Andra chansen förra veckan vet jag inte vad Ammotrack kan hoppas på.

På tal om detaljer. Mellan genomsjungningarna fäster Mikael De Bruin en vimpel vid sitt mickstativ.

Och en av motorcyklarna tycks vara prydda av en Darth Vader-mask.

Såväl sångaren Mikael De Bruins mickstativ står på en fälg. Ibland är det detaljerna som gör det.

Efter första genomsjungningen blir det typ folksamling på scenen. Så många som ska upp och prata och kolla och greja. Och då är det inte ens pryoteknik inblandat.

När den korrugerade plåten öppnats och Ammotrack visat sig bakom körs väggarna och ställs bakom trumsettet och är kvar på scenen.

Ljusriggen sänks ner över hela bandet och spelar med varmt gult ljus, lite som Martin Stenmarcks ljuseffekt, men mer från ovan.

Det är bra energi på scenen redan i första genomsjungningen.

Och man vet att det är starka lampor på scenen när det värmer ut publiken mer än pyrotekniken gjort idag.

Det förbereds för Ammotracks nummer och två stora väggar i korrugerad plåt med bandnamnet. Bakom döljer sig tre motorcyklar. Inklusive en som också är ett trumset typ.

Och i taket en enorm ljusrigg som ska sänkas ner under numret.

Örnsköldsvik har definitivt levererat när det gäller artisternas loger. Så här fina tror jag aldrig jag sett dem förut. Här är en bild från Ammotrack i sin loge backstage. Det brukar vara betydligt mer ishockey-omklädningsrumskänsla.

Vi har sett Alcazars ziptröjor och Anton Ewalds A-kepsar. Och nu ger sig Ammotrack in i fajten om veckans souvenir. Det här är magnet-ölöppnare. Vad annars när man är ett hårt och brötigt rockband? Gäller att leva upp till sin image.

Ammotrack gör brötig och brölig rock, som är långt ifrån min musiksmak.

Men glöm inte bort att jag fullkomligt älskade Outtrigger förra veckan. Den känslan slår mig inte alls här. Och jag har ingen som helst förståelse för gitarrsolot när jag får höra det på skiva.

Men man kan ju hoppas att det bjuds på en hel del pyro under repet imorgon. Ammotrack här skulle nog vinna på det.

Och så kommer det ett avslutande solo också som slutar med ett motormuller. Vad är det för nåt?