Nu har jag hunnit se Markoolio swischa förbi och även hälsat lite snabbt på Amy Diamond.

Hennes pappa Lee försöker glida undan ur bilden, men hissväggen tog i så ni ser hans fötter sticka fram…

Artisterna har precis haft möte tillsammans med produktionen. Christer Björkman brukar förklara alla regler en vända till. Speciellt sånt som vi i pressen brukar skriva om.

Dessutom brukar han förklara ännu en gång hur repen går till:

– Att alla får sjunga lika många gånger. På torsdagen fyra för att vara exakt.

– Att man inte bryter en genomsjungning utan tar alla justeringar mellan varje gång man sjunger.

– Att man efter sin reptid går in i viewing room där man tittar på sitt rep tillsammans med skivbolaget och går igenom justeringar som ska göras till nästa gång.

Dessutom har jag sprungit på Petra Medes hungriga manusförfattare Edward af Sillén. Han och Petra kom med kvällsflyget och trots matbristen var Ed på gott humör. Det verkar som att manuset är i stort sett färdigt. Men det får vi i pressen inte höra nåt ifrån förrän på fredagens genrep med på publik.

Amy Diamond är tillbaka i år med en låt som Bobby Ljunggren skrivit tillsammans med Alexander Bard.

Versen och refrängen är som två helt olika låtar. Där versen är näst intill försvinnande anonym så tar refrängen över och med Amys smittande humör på scenen kan det här gå vägen.

Med lite BWO-stön i sticket och ihärdigt upprepande av låttiteln It’s my life innan man först kommer med en refräng före den obligatoriska höjningen så kan segern vara hemma. Om folk inte tycker att den är FÖR enformig.

Schweizs sångare Paolo tyckte tydligen inte att hans låt var särskilt lik Amy Diamonds, berättar en av mina kollegor som redan är på plats i Serbien.

Och om den ändå är det så sa han på presskonferensen igår att ”det finns 6 miljarder människor i världen så två personer borde ju komma på samma sång” ungefär.

Märkligt bara att den samma sången är just Amy Diamonds svenska storhit It can only get better, tycker jag…

Kolla på det här klippet så kan ni ju avgöra själva.

Idag ska Schweiz repa för första gången. Paolos låt Era stupendo är förvillande lik Amy Diamonds gamla hit It can only get better, kolla och jämför här.

Amy själv har blivit uppringd av schweiziska tidningar som frågat om låtarnas likhet och hon tycker också att de är väldigt lika.

Superproffset gör precis det hon ska. Amy Diamond har inte hunnit fylla 16 än, det gör hon den 15 april, och ändå visar hon på större säkerhet och rutin än många av de andra artisterna som deltagit i årets festival.

Thank You är smittande, men Amy själv är ju så många gånger större än låten. Som vanligt levererar hon felfritt.

Amy Diamond blundar mycket under dagens rep, liksom fokuserar inåt på sig själv. Det har hon inte gjort tidigare repettiotioner. Kanske gör hon det för att inte triggas till att ösa fullt ut när hela Globen klappar med och dansar till hennes nummer. Det är ju inte förrän ikväll det faktiskt gäller på riktigt.

Anna har legat i körtelfeber med 40 graders feber och huskörens Caroline Jöbnsson har ersatt henne och repat in Amy Diamonds och BWO:s koreografier. Men nu är Anna på benen igen och sätter Amys nummer snyggt.

Skönt för henne. Trist att vara med på hela resan och sen missa höjdpunkten med Globen.

Caroline Jönsson är ny bland Amys dansare och sätter koreografin bra.

Kören har dessutom hottats upp i mer guld och bling än sist i Göteborg, för att matcha Amys sköna guldjacka.

Tillsammans med jätteemblemet i bakgrunden höjs numret ett snäpp och Amy levererar nästan snuskigt felfritt – som vanligt.

Anna Andersson är fortfarande hemma sjuk. Igår hade hon ju 40 graders feber, enligt Alexander Bard.

Istället rycker Caroline Jönsson in och ersätter i Amys nummer. Jag fattar inte hur hon pallar att lära sig den dansen och dessutom den helt annorlunda koreografin i BWO:s nummer.

Men Jönsson är kanske extra sugen på att ta sig till Serbien, nu kan ju chanserna öka ytterligare för henne. repet går i alla fall bra, Jönsson är ju ett superproffs, precis som Amy själv.

Tydligen har artisterna bara repat en gång var idag, tvärt emot vad jag tidigare skrivit att de skulle få göra.

Men för Amy Diamond görs ett undantag. En av hennes dansare är sjuk så därför får hennes nummer repas en gång till.

För Amys del gör det nog varken till eller från, hon har ju satt sitt nummer varenda gång det varit rep, sen hon var med i Göteborg, men skönt för dansarvikarien att känna att numret sitter.