Öppningen fortsätter på samma sätt som Melodifestivalen gjorde förra året, att man tar upp något som uppmärksammats förra veckan. Den här gången flöjtbränningen. Man ber om ursäkt för att man inte också uppmärksammade fagotter och andra blåsinstrument.
Det hade kunnat bli kul. Men räcker inte riktigt fram. Manusförfattaren behöver verkligen vässa till det här och Nour och Anders är i behov av en riktig regissör. För tajmingen är inte perfekt.
Nu är repet igång. Till dagens rep har Nour och Anders plockat bort fyrverkerierna på sina huvuden i det som ska vara en tårthyllning till Abba och Herreys. Kanske för att Nour repar i hårnät.
Jag förstår fortfarande inte om det här öppningsnumret ska vara ironiskt eller inte.
Det känns hopplöst daterat och har inte blviit bättre över natten.
Efter JEM:s omsjungning blir det snabbgenomgång innan förinspelad sketch med Anders och Nour om hur Björn coh Benny träffades.
Det här är inte heller särskilt roligt tyvärr. Förra veckan tyckte jag att Nour och Anders var roliga tillsammans, men den här veckan funkar det inte lika bra på genrepet.
Inte förrän de dansar loss i det förinspelade inslaget till massa vinnarlåtar blir det kul.
Men när Nour och Anders sen ska dansa på scenen i nån form av battle blir det inte så kul längre. Det känns daterat, gjort hundra gånger tidigare och lyfter liksom inte.
Ljudet i Anders och Nours påor går knappt ut i arenan, eller så struntar de i att repa sina påor. Oavsett så gör det att publiken sitter som fån och programledarna får inte några reaktioner alls.
Förra genrepet tyckte jag att Nour och Anders kemi funkade bra. Nu känns Anders flåshurtig. Och rejält flåsig efter sång- och dansnumret.
Dessutom får de inte till skämten i öppningen.
De får liksom inte till tajmingen.
Även denna vecka tänker de tydligen klappa igång publiken. Det var förra veckans konstigaste öppningsmoment Varför behålla just det?
Andra delfinalen öppnar med att Anders och Nour dyker upp ur de gigantiska tårtorna och sjunger congratulations på svenska.
Stämningen är ironisk och corny. Men jag förstår inte riktigt. Det blir liksom gammalmodigt och daterat och konstigt. Ska det vara ironiskt så funkar det inte.
Nour El Refai och Anders Jansson spelar in en puff som ska sändas imorgon 19.30. Förra veckan började genrepsstrulet redan här, men idag känns de betydligt säkrare, trots att det tas om några gånger.
Nu pågår presskonferensen med programledarna. Jag hör Henrik Johnson prata om Nour och Anders som årets huvudpersoner. Och det kanske stämmer även om jag brukar tänka på musiken som huvudpersonen.
Nour och Anders har ju lite svårt att repa på scenen när alla artister är där, så de får sin reptid på kvällarna. Därför kom de precis hit till välkomstfesten i Linköping.
Nu såg jag Nour El Refai dyka upp, men jag hann inte få någon bild på henne. Men När Anders nu rullade in och Henrik Johnson välkomnade honom med en kram så fastnade de.
