Nu hittade vi Andreas Johnson också. I en ovanligt färgglad look.

Såg ni förresten på bilderna vilka glittriga byxor Andreas har på sig? jag gillar dem skarpt. Inte så mycket att jag kommer slita dem av honom och ha på efterfesten. Men nästan.

Versen till Andreas Johnsons låt är väldigt lik versen till Aviciis Without you. Det kommer ni nog märka på lördag, eller om ni lyssnar på kortklippen som SVT har släppt idag.

SVT:s nummeransvariga Sacha Jean-Baptiste går igenom scenpositionerna med hela bandet mellan genomsjungningarna.

Andreas sjunger som vanligt otroligt bra och vet hur man ska ta en scen för att äga den. Det här kan han utantill känns det som.

Oj, men såg ni det där? Andy Warhol-hyllningen. Snygg rock tycker jag. Det tycks vara scenkläderna de repar i nu, så den här kommer nog vara med även på lördag.

Andreas Johnsons låt heter Army of us och han har med sig en hel armé på scenen. Hela sitt band: Jocke Backman (gitarr), Lovisa Sjöberg Nordahl (gitarr), Jocke Hemming (bas), Stella Thors Berefelt (trummor/slagverk).

Dessutom har han med sig Dea Norberg på kör på scenen och bakom scenen körar Lars Säfsund.

När scenteknikerna dessutom roddar iordning banduppställningen på scenen så ser det ut som en hel folksamling på scenen.

Andreas börjar på en plattform i mitten av scenen, men tar snart med sig bandet fram till scenkanten.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vart efter.

Andreas Johnson, alltså, jag är glatt överraskad. Har inte varit överförtjust i Andreas låtar i Mello de senaste gångerna han tävlat, men det här är faktiskt väldigt snyggt. Army of us är mycket närmare Glorious än 60-talssoundet han ägnat sig åt i Mello tidigare. Det här gillar jag. Ganska mycket Coldplay också. De står ju inte överst på min favoritlista, men det funkar.

Malou Prytz låt I do me är en Katy Perry light, med lite wow-wow och lah-lah-partier. Jag tycker att refrängen är lite för otydlig och svag, men om Malou övertygar på scenen kan hon absolut göra en Isa Tengbland och få till det här.

Oscar Enestads I love it har nog veckans tydligaste hook, som hamras in snyggt med tydliga upprepningar. Det här är en snygg pojkpoplåt som borde ta Oscar långt den här veckan och att texten handlar om nåt han älskar men som föräldrarna inte diggar gör ju hela storyn kittlande dessutom. Och stråkarna är väldigt snygga, det partiet skulle ha kunant komma tidigare, och kanske upprepas mer.

Jan Malmsjös Leva livet får mig att tänka på Lejonkungen och Rikard Wolffs svenska version av elaka Scars ”Var beredd”. Det är nåt med det talade partiet som får det att kännas musikal. Refrängen är härligt glad och tydligt effektiv och låten är inte lika traditionellt arrangerad som Arja Saijonmaas schlager förra veckan. Därför kan det här möjligen funka bättre. Även om jag tycker att det gnäggande skrattet på slutet snäppet för mycket.

Vlad Reisers Nakna i regnet pågår lite över mitt huvud just nu. Den griper inte tag i mig och jag saknar dynamik i den. Det här kan mycket väl hända på scenen i morgon, men jsut nu vet jag inte alls hur jag ska beskriva den. Det är snabbt rabblad text, utan en tydlig hook. Med lite tropical house-ljudeffekter.

Hanna Ferm och Liamoo sjunger Hold you och inte förrän i morgon får jag se hur de fungerar ihop på scenen. Det här kan bli otroligt snyggt, för att de sjunger så bra ihop. Men vid en andra lyssning känns det mer kompetent än kul. En sån där låt som kanske juryn kommer gå igång mer på än svenska folket. Men den är välskriven och Hanna och Liam har utstrålning båda två så sitter kemin borde de inte ha så svårt att ta sig vidare i tävlingen.

Margaret gör nog min favoritlåt den här veckan. Men så är jag ju också en bubbelgumspopskille av rang. Det här är en typisk uppföljare till In my cabana, med en tydlig refräng och rätt så banal text med boom-boom-inslag. Kanske inte riktigt lika glad som förra årets låt.

Ja, det var andra lyssningen det. Nu ska jag göra tv med Markus Larsson så att ni så snabbt som möjligt får veta vad han tycker också.

Andreas Johnson är först ut och jag är förvånad och positivt överraskad. Det här är Glorious-pop när Andreas är på sin bästa sida, med ganska mycket Coldplay i sig. Vid en första lyssning känns det som att Army of us är Andreas bästa tävlingsbidrag sen Mellodebuten Sing for me 2006.

Frågan är bara om det är för sent, finns det fortfarande ett sug efter Andreas på Melodifestivalens scen? Jag tror att det kan funka för att han är så karismatisk och sjunger bra.

Stå här och se lite glad ut, sa jag till Andreas Johnson. Det här blev resultatet.

Vi kramades för två timmar sen typ. Men nu måste jag snart ut på festen igen och se vad som händer. Här är han på bild i alla fall.

Molly Pettersson Hammar inleder under ljusriggen, på ett genomskinligt podium. Och ja, ni känner igen det från förra året när Andreas Johnson stod på samma podium. Warner satsar på återvinning.