Av alla veteraner som återvänt till Melodifestivalen är nog det här mitt favoritbidrag.

Ann-Louise är otroligt bra, låten berör och man blir alldeles varm över det fina numret.

Mor och dotter går igenom sången på scenen inför den andra genomsjungningen.

Josefin har ju skrivit Ann-Louise låt.

Och så kramar de om varandra innan det är dags att sjunga låten igen.

Ann-Louise Hansons nummer är alltså uppbyggt som en loge bakom scenen.

Och med sig har hon sin kör, som består av dottern Josefin Glenmark-Breman, Dea Norberg och Britta Bergström.

De alla börjar sittande, Ann-Louise vid spegeln och kören i soffa och fåtölj.

I andra versen ställer sig Ann-Louise sig upp och tar plats i mitten av scenen vid ett mikrofonstativ.

Jag blir starkt berörd av hennes första genomsjungning. Det här är en så fin visa, som verkligen får en att känna den där känslan av att man har förlorat någon men måste gå vidare.

Nu har man byggt upp ett helt vardagsrum på scenen. Eller snarare en mycket exklusiv loge, med soffa, fåtölj och spegel, inför Ann-Louise Hansons nummer.

Scenteknikerna passar på att vila sig lite i soffan i väntan på att Ann-Louise ska börja göra sitt nummer.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här inlägget vartefter.

Pagan Fury har tagit en klassisk schlagerlåt och lagt hårdrockskomp på och arrangerat den med lite falsettskrik för att få den att kännas mer rockig. Refrängen är också vid andra lyssningen lite för svag för att jag ska gå igång på det, men den innehåller klassiska fantasy-refrenser och textrader som ”bad moon on the rise”. Och Rock brukar kunna funka bra i Melodifestivalen, så det här är inte alls uträknat.

Anton Hagman har lämnat stilen som gjort succé i Melodifestivalen bakom sig. Känner dig är inte en ny Kiss you goodbye. Det här är isätlelt Oscar Linnros-pop på svenska som riktar sig till P3-publiken. Den påminner om hans egen Tiotusenmetersklubben och han sjunger lika uppstakat, lite som staccato.

Lisa Ajax gör en stor ballad som får mig att tänka bortom talangtävlings-Lisa. Det här skulel kunna vara årets stora ballad. Vid andra lyssningen känns det så för mig, att den absolut kan konkurrera ut Wiktoria och Hanna&Liamoo från den tronen. Ska bli intressant att se om hon övertygar lika mycket på scenen.

Arvingarna drar till med en väldigt klassisk dansbandslåt. Jag hade trott att de skulle kännas mer rockabilly, men det här är snarare lite 60- eller 70-tals barbershop med hundra kilo glädje i refrängen. Det här kan bli livsfarligt på lördag och om Arvingarna lycaks charma även den yngre publiken så lär vi se den här i final på ett eller annat sätt.

Bishara Morads On my own börjar med bara pianokomp fram till efter första refrängen och det gör att hans röst verkligen går bra. Hans pojkröst får mig att tänka Michael Jackson-ballad och det stämmer också bra med musikstilen, som liksom blir en blandning av tidig Justin Bieber och gladpop från Jackson 5. Det här kan också bli framgångsrikt på lördag. Begåvade ungdomar som kan sjunga brukar gå hem hos tv-publiken.

Ann-Louise Hanson gör det som både Charlotte Perrelli och Kikki Danielsson har misslyckats med sina senaste tävlingsförsök, att framföra en låt som både känns äkta och modern. Värdig hennes röst och erfarenhet, och samtidigt med en snygg poprefräng och inslag av visa. Det är en väldigt fin Lill-Babs-hyllning.

John Lundvik gör veckans Avicii-låt. Det har ju känts som att det behövs en sån varje vecka i år. Men här är det mer EDM-produktionen, jag kan inte plocka någon låt rakt av. Och egentligen är det nog som Markus Larsson säger att det mer är Kygo. Och partierna med gospelkören känns som de kan lyfta taket på arenan. Ska bli mycket intressant att se repet i morgon.

Och där var andra lyssningen över.