När artisterna sjungit klart är resten av genrepet bara en enda lång väntan påa tt få lämna greenroom och ta sig in i logen och ladda inför kvällen. Inte konstigt att Anna Bergendahl inte kan dölja en gäspning.

Anna Bergendahl har bra energi och får till trycket i rösten i öppningen. Hattkastningen sitter, och så också ljuset.

Möjligen känns det som att hon tagit ner de höga tonerna i avslutet lite, men nu sitter de.

Han kan inte låta bli, och det får inte bara schlagerbögarna omkring mig att skratta:

– Man vill sätta sig på en hingst och rida. Iväg, säger Oscar Zia efter Anna Bergendahls nummer.

Jag saknar lite glöd i Anna Bergendahls framträdande. Hon tar i och sjunger, men det saknas en liten gnista.

Och tonerna är fortfarande inte perfekta. Anna brukar inte ha problem med rösten, men nu måste hon verkligen ta i för att sätta låten och flera gånger kämpar hon utan att nå hela vägen.

Anna Bergendahl kollar till kläderna på scenen och det verkar vara något som strular, för Oscar Zia måste hålla låda i väntan på att lösa det tekniska.

Jag undrar varför Anna ska slänga sin hatt i mörker som hon gör i andra genomsjungningen. Som effekt är det väl snyggare att se själva kastet?

I andra genomsjungningen sätter hon i alla fall tonen. Hjälpligt. Men hon får kämpa med det.

Anna Bergendahls plattform på scenen tycks ha egna rökmaskiner.

Oj, i sista 25 sekunderna låter det som att sångrösten inte riktigt håller. Det hade jag inte förväntat mig från Anna Bergendahl.

Hon har isolerat sig en vecka och varit otroligt noggrann med att inte dra på sig en förkylning inför Mello. Hennes röst brukar aldrig vara något problem.

Kanske är de hesa tonerna bara att hon blivit trött i rösten under repet. Men det här förvånade mig.

Anna Bergendahl är helt ensam på scenen.

På skärmarna bakom henne är det åska och blixtar, elektrisk storm, stegrande hästar och annat som kan kännas så dramtiskt som låtens titel Higher power antyder.

Jag tycker att det här är snyggt och effektfullt. Men kanske inte en uppväxling från sagovärlden hon var i med Ashes to ashes och världshärskarinnan med sina undersåtar som hon kändes i Kingdom come.

Jag hade gärna känt ett större wow i det här. Men det är absolut inte dåligt.

Anna Begendahl för in countryvibbarna direkt med en stor och nästan parodiskt stiliserad khakifärgad cowboyhatt till en specialuppsydd klänning i samma färg.

En minut in i numret slänger hon hatten av sig. Låten är som uppbyggd för att hon ska göra det precis exakt där.

Hennes nummerkreatör Zain Odelsstål får hatten på rätt plats mellan genomsjungningarna.