Jag missade det i första genomsjungningen men nu övar Anton på sitt hemliga trick på scenen.

Efter dansbrejket kommer han få en riktig mikrofon. Som flyger upp från ett hål i scengolvet.

Han över gång på gång för att få till det på scenen.

Anton börjar med att tveka över vilken kamera han ska ta de första tonerna i. Det gör att bakgrundskören hörs väldigt tydligt.

Han är omgiven av nåt som ser ut som tre gigantiska persienn-ställningar.

Till första refrängen kommer Robin Haghi och Daniel Koivunen in gör honom sällskpa på scenen.

Precis som förra året är blicken väldigt riktad i golvet under första genomsjungningen. Och sången låter så där. Han har problem med micken coh stannar upp ibland för att justera den. Då hörs kören återigen tydligt.

Kenny Lantz och Martin Jonsson ansluter också i slutet av numret när dansbrejket kommer.

Men det här numret kommer växa under veckan. Det är jag övertygad om.

Nu ska det inte behöva tjafsas om att han inte sjunger i micken längre som det gjorde förra året.

Nu får vi snart se numret.

Vid andra genomlyssningen känns inte Anton Ewald som årets vinnarlåt i Friends arena.

Men den är inte dålig, bara mindre direkt än Begging. Det är bryggan som känns kaxigast och refrängen är inte lika effektiv. Men ni lär kunna räkna med snygga dansmoves och Antons berömda blick in i kameran på så många ställen att flickorna (och gaykillarna) där hemma blir alldeles till sig.

Men Michael Jackson-brejket, som kommer efter en:

Break it down!

Får mig nästan att fnissa här där vi sitter. Det blir säkert snyggt på scenen. Men vid uppspelningen känns det mest lite fånigt.

Anton Ewalds första vers går i lugnt tempo som bygger upp till bryggan i upptempo. Det här är boyband hela vägen, men versen är starkare än refrängen. Nästan så att den lovar mer än den håller för när refrängen kommer vid första genomlyssningen.

Bryggan är det mest effektiva i låten och Anton lär bjuda på en del snygga danssteg, men det här är långt ifrån lika effektivt som Begging var.

Efter ett Break it down kommer det in en gospelliknande kör i vad som kanske blir ett dansbrejk imorgon innan sista refrängen kör igång.

Får höra av min kollega som precis intervjuat Anton Ewald att han inte kunnat sova alls i natt.

Han vill inte gå med på att han är pirrig, men ändå kunde han inte somna förrän 04 i morse och sen var han tvungen att vakna en halvtimme senare för att hinna med flyget.

Nu har jag hittat till artisthotellet och det har flra av artiserna också. Jag sprang på Ellinore Holmer precis innan hon skulle iväg till sitt torr-rep.

Anton Ewald gick igenom dagens schema med sin presskontakt på skivbolaget.

I.D.A:s Ida Pihlgren och Erik Eklund gick precis förbi mig i hotellreceptionen.

Och Linda Bengtzing visade upp sin nya ursnygga jacka.

– den är köpt i London, försökte hon.

Men sen kom det fram att den kom på postorder via nätbutiken Asos.

– Men det är ju också London. Och huvudsaken är ju att jackan är ursnygg eller hur!

Och när jag stod och väntade på en taxi för att komma hem såg jag hur Anton Ewald och Janet Leon hoppade in i samma bil. Jag kunde så klart inte låta bli att ta en bild.

Antons pappa fick inte följa med utan han fick ta en egen bil…

Jag avslutar bloggandet där. Åtminstone för just nu. God morgon allihop. Eller sov gott. För det ska jag hem och göra nu.

Jag brukar ju alltid försöka ta en sista bild från festen. Så när Anton Ewald stod utanför festlokalen vid Friends arena i kylan såg jag till att ta den av honom.

Och han brände så klart av ett riktigt Anton-leende som bara han kan göra.

Hmmm…

Men Janet Leon var ju också där. Och stod och hängde med Anton. På lite behörigt avstånd. Med blicken riktad åt ett annat håll som att hon var lite oberörd.