Det är väldigt effektivt när Antons scenshow börjar med en närbild av honom och blicken rakt in i kameran. Han är ensam på scenen tillsammans med laserstrålar och sen kommer Robin Haghi och Daniel Koivunen in bakom honom.

Men alltså. Det här skrevgreppet. Det är ett rejält tag. Det är som Anton, Robin och Daniel verkligen behöver något att hålla i sig i.

Vill de liksom försäkra sig om att alla delar är kvar? Jag vet inte om någon nångonsin har greppat sitt skrev så här hårt förut.

Kanske är det här det hårdaste skrevgreppet i historien.

Anton Ewald är först ut på scenen på dagens repetitioner. Han öser på för fullt och direkt efter genomsjungningen är han så andfådd att han skrattar i mikrofonen och får dricka vatten.

Dansnumret är koreofraferat så det ska se lätt och ledigt ut, avslappnat. Men det kräver fullt fokus och enorm precision.

Flera partier av låten är det tydligt att Lars Säfsund som körar i kulissen tar Antons huvudstämma. I stället lägger Anton in ett ”hey” eller ”yeah”, smart.

I Melodifestivalens kulisser brukar artister, låtskrivare, dansare och andra inblandade varje år ha ett digert fikabord med godsaker från vem det än är som sponsrar tävlingen. Ofta ett berg av delicatobollar, mängder av Marabou-chokladkakor, drivor av chipspåsar från OLW och så vidare.

Men inte i år.

När Melodifestivalen inte åker på turné med en arena fylld av publik så är inte heller sponsorerna på plats på samma sätt, med godsaker till publiken – och till artisterna backstage.

Robin Haghi, Anton Ewalds dansare och vän blev enligt uppgift helt bestört när han insåg att han inte skulle få frossa i delicatobollar i år.

”Det är ju hela grejen”, uppges han ha utbrustit när han såg det betydligt fattigare fikabordet som fanns tillgängligt backstage.

Så Antons team har köpt in några lådor för att stackars Robin inte ska behöva gråta och lida bakom scenen.

Nu får du smaska i dig, Robin!

Aj då. Anton grimaserar illa och blundar här för att han tydligen stirrade rakt in i lasern. Så får man inte göra. Det kan till och med vara farligt för ögonen. SVT brukar under inledande repetitioner sätta upp påminnande skyltar där man varnar för att titta in i lasern i de nummer där det används.

Nu har jag kollat på repklippet ett par gånger.

Anton Ewald är inte den starkaste sångaren, men det är inte i närheten av den bilolycka som Kadiatou var förra veckan. Anton vet hur man använder scenen, han charmar tv-kamerorna, fokuserar på dansen och överlåter de svåraste partierna till Lars Säfsund som sjunger i kulissen.

Det blir extra tydligt när han tittar ner och liksom döljer munnen vid en av de höga långa tonerna och vid en annan lägger in ett eget ”hey” medan kören tar den utdragna tonen.

Men det är så man ska göra den här typen av nummer. Fokusera på showen och se till så tv-tittarna inte märker när man skarvar lite.

Anton Ewald ler och skrattar in i kameran, han flirtar och blinkar, och tungan åker också ut ur munnen ett par gånger när han fuktar läpparna. Han vet hur man ska charma tv-publiken.

Självklart finns också skrevgreppet där. Jag minns inte hur många gånger han gjorde det i Begging, men jag vet att vi brukade räkna antalet varje gång.

I jackorna de har på scenen hänger en flärp ner på ryggen. Den har försetts med Antons låttitel, New religion, precis som oket över axlarna på jackan.

Anton Ewald funkar bra på scenen i det klipp som vi fått se nu. Han är charmig in i kamerna och gör ett avancerat dansnummer. I kulissen finns huskörens Lars Säfsund och det märks att Anton får hjälp i vissa av de högsta partierna, speciellt mot slutet av låten när han redan dansat sig igenom ett aerobicspass i två minuter.

Det märks också när han i vissa partier markerar med att ta bort micken från  munnen, eller lägga in ett yeah eller liknande, medan den långa tonen tas av nån av annan, alltså Lars i kulissen.

Vi har fått de första bilderna från Anton Ewalds rep och också fått se ett klipp nu.

Anton har med sig vännerna Robin Haghi och Daniel Koivunen som dansare. Det är lite roligt att det var just de två som dansade med honom även i Begging 2013.

Jag intervjuade nyss Ewa Roos och Eva Rydberg och när vi var klara så berättade de att de hade dålig koll på vilka andra som ska vara med och tävla den här veckan.

– Förutom Anton, säger Ewa Roos.
– Anton… Berg.

Nja, inte riktigt.

Anton Ewald som också gör intervjuer i hotelllobbyn hör damerna och skrattar till och ropar blixtsnabbt:
– Nästan lika smarrig som chokladen i alla fall.

Ewa Roos och Eva Rydberg kan inte sluta skratta åt den egna missen.

Anton Ewald gör det inte lätt för sig. han har redan hunnit göra om koreografin till sitt nummer. Två gånger. Och dessutom har han höjt hastigheten på sin låt, från 115 till 117 bpm så att det blir ett ännu intensivare dansnummer.

– Sista minuten går det bara på vilja, säger han med ett skratt när jag träffar honom på artisternas hotell.