Så fort jag kom in till Lordis presskonferens i stora hallen i presscentret från Carolas utanför arenan fick jag ställa min fråga till bandet. jag vände mig nämligen mot moderatorn som fördelar ordet, tittade på henne, fick ögonkontakt, log, räckte upp handen och gav henne en slängkyss, blinkade lite och sen var det klart. På en och en halv minut fick jag ordet på presskonferensen.

Lundstedt har precis chattat klart här, medan repet fortfaraqnde pågår. Jag ska smita iväg och kolla in de viktigaste låtarna så återkommer jag med lite mer skvaller från chattet och från genrepet.

Nu dök Dea upp också. Det är jui över en timme innan svenskarna ska upp på scenen förs itt sista rep, så hon minglade lite och snackade med Henrik Johnson. De skämtade om ryktena om att Lordi ska stinka. De dräkterna kan ju inte vara lätta att tvätta.

Tjejerna i infodesken här i presscentret på arenan har känts som de enda hjälpsamma grekerna. Det har annars varit svårt att få ens ett leende. I infodesken däremot har speciellt tre stycken gjort så mycket mer än de skulle behövt för att vara tillmötesgående, hjälpsamma och bara helt enkelt glada.

Nu är de ännu gladare. Jag passade på att köpa en stor blomsterbukett till dem som tack för allt, innan jag åkte till arenan.

Kommer från kvällens genrep och det var så mycket roligare att se än genrepet inför semin. Det var nästan fullsatt i arenan och publiken var med från början.

Vad ni än gör så sätt på tv:n i tid imorgon. Missa inte öppningsnumret. Det är stort det är dyrt, det är snyggt. Programledare som flyger över publiken, dansare i gummisnoddar från taket. Som en grekisk journalist sa på knagglig engelska i presshallen:
– Det var hit alla pengar gick.

Andreas Lundstedts grupp Six4one får inleda själva tävlingen efter att Elena sjungit sin ”Number one” i ett helt vitt nummer.
Lundstedt & co kör ett ”We are the world”-nummer och är rejält samspelta för att ha kört tillsammans så kort tid. Så är de ju också sex proffs från olika länder som satts ihop.
Lundstedt har satsat på en modernare version av den vita kostymen från ”Saturday night  fever” och han passar i vitt.

Om Moldavien kan jag bara säga: Snälla ”mormor slår på trumman” kom tillbaka! vad man än gör får man bara inte skriva textraden ”Hey loco, please bring me my choko”. Gör om gör rätt!
Men pasa på att räkna klädbyten, sångerskan gör en mindre välkoreograferad Linda Bengtzing.

Så kommer ytterligare en ”We are the world”-låt, men Israels Eddie Butler hade inte råd med egna scenkläder, när Elena är klar med sitt vita nummer lånar tar Israel helt enkelt över dem. Helt vitt igen alltså och det här ”rädda världen”-numret är inte lika bra som Lundstedts.

Varför bygger Lettlands vokalgrupp Cosmos en robot på scen? Är de lika uttråkade av kalkonnumret som jag?

Ketchupflickorna från Spanien är – såklart – rödklädda. Numret har ryckt upp sig sen repen. De sjunger näst intill rent flera gånger.

Maltas Fabricio har kapat ytterligare lite av den töntiga tofsen han har som skägg. Om det fortsätter i den här takten borde allt vara borta lagom till imorgon kväll.

Tyska Texas Lightning blir bara bättre och bättre, men sångerskans spröda röst håller inte genom hela numret, men publiken gillar det. De är med och klappar takten tidigt i numret. Men snälla, ta bort de fåniga kaktusarna.

Ryssland kommer bli farlig imorgon.  Väldigt farlig. Men Makedonien blir jag bara förbannad på. Låten är ju bra, varför döpa den till nåt så urrbota fånigt som ”Ninanajna”?

När Rumäniens Mihai kör sin ”Tornero” är det allsång i arenan genom hela numret. Härlig stämning, men det kan bli platt fall för en av mina favoriter. Minns Xandee för några år sen…

Bosnien är en favorit över stora delar av Europa. Den låter väldigt mycket som Lane moje. Jag tycker inte den är riktigt lika bra, men topplaceringen är given.

Publiken buar när Litauens LT United kliver upp. Deras ”We are the winners” är inte omtyckt av ESC-fansen, men så här otregvlig  får faktiskt inte en publik vara.

Enda bra med den engelska låten är körens fantastiskt utpräglade brittiska accent – härligt!

Anna Vissi behöver bara kliva in på scenen i mörkret när jublet börjar. Massivt hemmastöd så klart, men det är resten av Europa som ska rösta. Vissi klämmer i med pyra precis vid höjningen i slutet av låten.

Eller kanske är det finska Lordi som bränner av en smällare i förtid? De kliver upp på scenen efter den grekiska divan och levererar som på torsdagkvällen – en riktigt bra scenshow. Det känns som nyårsafton när pyro-orgien kör igång på riktigt.

Ukraina glider sakta uppåt på vadslagningslistorna och hon charmar de felsta med sitt leende.

Frankrikes ballad är ju jättesöt, men den försvinner helt i den här tävlingen.

Kroatiens ”Moja stikla” har ingen som helst melodi, men den är väldigt publikfriande och får mycket jubel.

Irland däremot är ett sömnpiller, men det bådar ju bara gott så länge ni kan se till att vakna lagom till Carola kör igång.

Idag höll hon igen på repet. Hon tog inga höga toner och kören tog alla svåra partier. Hon fick till och med en tupp i början. Hon höll faktiskt igen så mycket att publiken buade efteråt. Det var så klart mycket greker också som buade åt hemmahoppets största konkurrent.

på presskonferensen efteråt säger Carolas team att hon håller igen för att spara rösten till imorgon kväll, men det lät väldigt bräckligt när Caqrola själv öppnade rösten.

Carola följs av en märklig diva från Turkiet och Armeniens oväntade finalist André som gillar Carola för att de tillhör samma kyrka. Låtarna kommer ingen höra efter Carolas nummer.

Fick precis ett mejl från min schlagerklippa Tobias från Helsingfors som följde bloggen under Melodifestivalturnén och gav mig en massa bra tips och vettiga faktauppgifter som jag missat.

Nu visar det sig att han är här som kommentator (för vad har jag inte lyckats lista ut än, men det kommer han snart berätta för mig), tyvärr har han inga å ä ö på sin dator, men det tycker jag vi överlever. Specdiellt som han berättar nåt ganska läskigt:

”Vet inte om du tycker det ar intressant, men har idag noterat att sakerheten har sina brister… Det ar helt omojligt for mig att komma upp i min kommentatorsbox, men jag traffade en liten dam pa omradet idag, som gatt fel nar hon skulle ga ut ur arenan efter genrepet och hamnade inne pa omradet istallet. Hon bestamde sig for att passa pa att ga och ata i personalmatsalen och dit kunde hon glatt ga utan ackrediteringsbricka. Ingen fragade henne efter den nagonstans.

Hoppas ingen vill ha en bomb med sig in ikvall… Ingen annan an Lordi, i alla fall.”

Känns ju plötsligt skönt att jag inte får vara inne på arenan ikväll utan ser allt från presscentret, tänker jag först själviskt, men det känns ju rätt allvarligt…

Det står det på stora skyltar i presskonferens-hallen och presscentret. Det står också ett gäng grekiska tecken under som jag antar betyder samma sak.

Mitt inne i presskonferens-hallen sitter nu en grupp ackrediterade och – röker. Ingen bryr sig. Det känns inte riktigt som hemma.

Jag och min fotograf Filip gav oss själva sovmorgon idag. Det förtjänade vi efter att ha lämnat pressrummet sist av alla igår natt, närmare tre timmar efter att pressrummet faktiskt stängde.

Jag hittade till hotellpoolen! Rädd att jag kommer vara rödare än en brandbil imorgon, men det var det värt!

Nu är vi på arenan igen och följer dagens genrep på stoprbildsskärmaar, samtidigt som Filip klipper en intervju med Andreas Lundstedt som vi gjorde igår och jag förbereder lite inför chatten med Sandra Oxdenryd som är kl 15 svensk tid på aftonbladet.se.

Jag och Filip, min fotograf sitter ensamma kvar i presshallen. Klockan har passerat två och städarna gör sitt bästa för att se till att det blir snyggt till imorgon. Blir ingen fest idag, det får vi spara till imorgon, skriver jag men tänker samtidigt lite bittert att det kan vi nog se oss i stjärnorna efter…

Såg fram emot att sitta i arenan och se onsdagkvällens genrep och känna publikens stöd till artisterna. Presscentret har ju varit smockfullt av fans hela veckan, så det vaqr riktigt märkligt att komma in i arenan och upptäcka att den inte ens var halvfull. Tomma platser överallt. Kändes riktigt trist.

Sloveniens Anzej är en av mina (många) favoriter, men uppträdandet övertygade inte. Han skulle behöva vara mer Deen (Bosnien 2004) och Mindre Mathias Holmgren, porra till sig lite och bjuda mer på sig själv.

Andorras porriga Jennifer har nog fått bra betalt av Victorias secret eller annat underklädesföretag. Hon och hennes dansare har ju inga kläder på sig. Det är bara trosorna kvar.

Albaniens Luiz tror att han kommer topp 10 i finalen. Då ska han komma vidare först. Det gör han inte. Men det är inte riktigt lika dåligt som i videon.

Kate Ryan fortsätter sjunga surt, men dansarna har Sonya-klass (minns Melodifestivalen), så tjejer och gaykillar får lite ögongodis i alla fall. Nöjesreportern Susanne Nylén nickar instämmande.

Roger Pontare tycks ha lånat ut sina Narnia-kläder till Polen, komplett med masker och allt. Det verkar som att Martin Kagemarks klänning passar perfekt på Ich Trojes sångerska. Men det verkar som de är lite osams i det polska laget, rapparen får inte vara med på scenen utan står mitt i publiken och kör sin grej.

Rysslands Dima Bilan får nog flickrösterna imorgon och missa inte liket som stiger upp ur flygeln.

Nån som minns Baby Doll som tävlade mot  Carola 1991? Hon sjöng låten ”Brazil” för Jugoslavien och kom näst sist. Nu har Turkiet bestämt sig för att skicka hennes okända syster som tävlar genom att skrika sig igenom ”Super star”.

Störst jubel i arenan får finska Lordi. Scenshowen är fylld med fyrverkerier och pyroteknik och publiken älskar det. Stående ovationer. Lordi går lätt till final.

Tvärtom blev det för Litauens låt ”We are the winners”, (Behöver man ens skriva att låttiteln inte kommer besannas?). Publiken buade till och med.

Carola gjorde bra ifrån sig, men fick inte alls det gensvar av publiken som Lordi fick. Att Sandra Oxenryd kör efter Carola behöver inte vara fel för henne som jag skrev innan. Hon gör ett starkt framträdande och borde ta sig till final.

Bosniens ”Lejla” var också populär på arenan. Men så är det en typisk låt som eurovision-fansen gillar.

Sen var jag tvungen att springa på presskonferens så jag fick inte se min älskling Silvia Night leka sig igenom sina tre minuter på scenen, det får bli imorgon istället.